Månadens fynd i november 2022 utgörs av ett medeltida mynt som hittades i en källare som grävdes ut på Södermalmstorg under den gångna sommaren.

Så här såg källaren ut som grävdes ut på Södermalmstorg sommaren 2022. Den har tillhört en bebyggelse som vi kan datera till 1300-talets andra hälft.

Det rör sig om ett ensidigt präglat silvermynt, närmare bestämt en så kallad brakteat.

Det här är vår brakteat som sannolikt präglats under Albrekt av Mecklenburgs regeringstid (1364-1389). Man kan ana att den präglats med ett S inom en slät ring och att bokstaven dessutom varit försedd med en krona.

Eftersom vårt fynd än så länge är okonserverat och inte i bästa skick så kan vi inte säkert avgöra vilken variant det rör sig om. Men det tycks som att brakteaten är försedd med ett krönt S inom slät ring. Den typen anses vara präglad i Stockholm och/eller Söderköping. Utifrån de stratigrafiska relationerna så är källaren byggd någon gång under 1300-talets andra hälft och myntet har mest sannolikt präglats under kung Albrekts regering.

Benämningen brakteat kommer från latinets bractea, vilket betyder tunn plåt. Mynten är mycket tunna och väger ibland bara bråkdelar av ett gram. Därför fordrades en särskild präglingsteknik. Den upphettade silverplåten lades mot ett mjukt underlag, oftast en läderbit. På andra sidan placerades en stamp som myntmästaren sedan slog på med en hammare. Det mjuka underlaget dämpade slaget och möjliggjorde den ensidiga präglingen. Brakteaterna är ofta så tunna att framsidans motiv kan ses i negativ relief på baksidan.

De första brakteaterna präglades i Thüringen och Sachsen under tidigt 1100-tal. Brakteatpräglingen spreds även till Danmark, Sverige, Norge, Baltikum, Polen, Ostpreussen, Böhmen-Mähren, Schweiz och Österrike. I Sverige började de präglas från 1150, en produktion som pågick fram till omkring 1520.

Brakteatens valör var vanligtvis en penning, vilket motsvarade 1/8 örtug, 1/24 öre eller 1/192 mark.

Vid den tiden vår källare var i bruk motsvarade en penning ungefär 7 kronor i dagens penningvärde och då fick en arbetare 12 penningar i betalning för ett dagsverke. Ville arbetaren köpa sig en höna fick han betala hela 72 penningar.

Månadens fynd utgörs av ett medeltida silvermynt, en så kallad brakteat som tillhör en grupp som på vetenskaplig prosa benämns Kr H Y III e. Det innebär i det här fallet att motivet utgörs av ett krönt huvud med en treflikig krona som har en välvd bas.

Månadens fynd är en brakteat som präglats under slutet av 1400-talet då Sten Sture (den äldre) styrde Sverige.

Utifrån hur mynt av den här typen tidigare har påträffats i olika depåfynd (alltså tillsammans med andra mynt) så kan vi sluta oss till att det präglats någon gång mellan åren 1470 och 1500. Det är alltså under en av de perioder (1470-1497) då Sten Sture den äldre var riksföreståndare i Sverige.

Det här är en spännande period i svensk historia, en tid med omfattande politisk anarki då Sverige mellan åren 1448 och 1523 byter stadsledning inte mindre än tretton gånger. Grunden till konflikterna var en ständigt pågående maktkamp som rörde ekonomiska och materiella intressen där huvudmotståndarna ganska förenklat kan sägas vara riksrådet och kungen. Ett grundläggande tema i konflikterna mellan kungen och riksrådet var att rådet ville bevara den nordiska unionen med Danmark vilket kungen motsatte sig. Unionen gagnade nämligen riksrådets maktställning på bekostnad av kungamaktens. Den politiska anarkin gjordes än mer komplicerad då maktkampen dessutom kunde kombineras om i olika nya konstellationer allt efter den rådande politiska situationen där aktörerna kunde alliera om sig med andra stormän.

Det var i denna röra vår myntherre kom in i bilden. År 1471 tog Sten Sture den äldre över Sveriges styre och antog titeln riksföreståndare, ett ämbete som nu i princip ersatte kungens. Vägen fram till maktövertagandet inleddes av ett fältslag vid Brunkeberg i Stockholm där Sten Sture med sina allierade stormän i riksrådet och borgarna i staden samt en bondehär från Dalarna bekämpade den danske kungens (Kristian I) trupper som stöddes av en grupp stormän ur det svenska riksrådet och en bondehär från Uppland. Slaget och dess aktörer ger oss en inblick i hur komplicerad maktkampen var. Under 1480-talet utmanövrerade riksföreståndaren sina tidigare allierade för att stärka sin egen maktställning. År 1497 hade motsättningarna mellan riksrådet och Sten Sture blivit så stora att riksrådet uppmanade honom att avgå och kallade kung Hans av Danmark till sin hjälp. Den konflikten slutade med att Sten Sture besegrades i ett slag vid Rotebro och att Hans valdes till Sveriges kung 1497.

I svenska museisamlingar finns det sedan tidigare omkring 150 mynt av det här slaget.

Så här skildrades slaget vid Brunkeberg i Olaus Magnus verk "Historia om de nordiska folken".