Månadens fynd består av ett antal kakelfragment som en gång tillhört en mycket exklusiv kakelugn. Kaklen har haft dekorativa växtmotiv som målats med kraftiga gröna, blå och gula färger. Färgerna är så kallade starkeldsfärger vilket innebär att det rör sig om färgämnen i form av metalloxider som kunde målas direkt på den obrända glasyren och som tålde att brännas samtidigt med denna.

De här skärvorna av så kallat starkeldsmålat kakel har suttit i en exklusiv kakelugn från 1700-talets andra hälft. Till vänster syns en kakelugn från den tiden med likartat kakel, det kaklet var tillverkat av Rörstrand.

Den här typen av kakel blev moderna vid 1700-talets mitt och förekom nästan uteslutande i mycket förmögna hem, vilket innebär att vi här har ytterligare materiella belägg för det ekonomiska välstånd som då fanns här vid Slussen.

Fyndet gjordes när vi undersökte lämningarna efter de hus som en gång stått i kvarteret Ormen 18. Fragmenten kommer troligen från en och samma kakelugn och kan mycket väl kan ha stått i segelmakaren Fredrik Stangenbergs fastighet.

Kakel av den här typen tillhörde som sagt det mer exklusiva som fanns, det vanliga under 1700-talet var annars kakelugnar med släta grönglaserade kakel. De tycks ha utgjort något av en standardugn och det är den typ av kakel som vi oftast hittar när vi undersöker lämningar från tidsperioden här i kring. Vi kan också se sådana kakelugnar omnämnas i brandförsäkringshandlingarna från 1760- och 1780-talen för de fastigheter vi undersökt.

Det här är ett exempel på grönt 1700-talskakel som vi hittat här vid Slussen.

Månadens fynd från Slussen består av tre bitar av en sällsynt typ av kakelugnskakel. Det rör sig om så kallat gotiskt nischkakel och de kommer från två olika undersökningsytor invid Slussplan.

Här ser vi tre kärvor av ett så kallat nischkakel som utgör månadens fynd från Slussen...

Kaklet har ett halvcylindriskt bakstycke och en front med ett rikt dekorerat öppet masverk. Dekoren utgörs av arkitektoniska element i sengotisk stil, nära besläktad med de dekorativa utsmyckningar som man kan se i kyrkorna under senmedeltid.

Sådana kakel brukar dateras till 1400-talets första hälft och de har suttit i en kolonnlik ugnskonstruktion som stått på en fyrsidig bas av mindre kakel. Tyvärr finns det inga bevarade ugnar av den här typen men utifrån samtida avbildningar kan man rekonstruera hur de bör ha sett ut.

Gotiskt nischkakel har hittats på ytterst få platser i Stockholm. De fynd som gjorts kommer i anslutning till högreståndsmiljöer som Slottet eller Riddarhuset. Dessutom har man funnit dem på Helgeandsholmen, vid Mynttorget och på Prästgatan.

... och här ser vi en bild på fyndet av ett sengotiskt nischkakel som gjordes på Prästgatan i Gamla stan i Stockholm. Bilden är i samma skala som den på de tre skärvorna ovan.

Under den aktuella tiden tillverkades exklusiva kakel i Sachsen, Schlesien och Böhmen. Sannolikt har också nischkaklen som hittats i Stockholm importerats från något av de områdena.

De fynd vi nu gjort här vid Slussen kommer sannolikt från rivningsmassor från Gamla stan som fraktats hit och använts till utfyllnader i samband med byggandet av Gustav Vasas försvarsanläggningar i mitten av 1500-talet. En av de byggnader som då revs var Svartbrödraklostret.

  Det här är tysk en rekonstruktion av en kakelugn från 1473 med nischkakel.

De arkeologiska undersökningarna på Södermalmstorg går nu in i en ny fas. Flera ton av grusmassor som fördes hit i samband med de renoverings- och förstärkningsarbeten av vallgraven som utfördes utanför Yttre Söderport i mitten av 1500-talet har tagits bort. Arbetet med att gräva fram och dokumentera den medeltida miljön kan börja. Just nu har vi fått fram resterna efter en bebyggelse som Gustav Vasa lät bränna ner och det som kommer fram överraskar oss. Det rör sig om en efter omständigheterna förhållandevis välbevarad stadsmiljö som kommer i dagen. Här löper en stenlagd gata ner mot Saltsjön och på ömse sidor om den ligger tomter som varit mycket tätt bebyggda med trähus. Vi kan se att det längs gatan har legat långsträckta magasinsbyggnader och inne på tomterna har det funnits flera bodar som står tätt, tätt intill varandra. Det är helt enkelt ett gytter av hus, totalt rör det sig om sju olika hus som trängs på en ganska liten yta. På den södra tomten kan vi räkna till sex hus på en yta av cirka 60 kvadratmeter. Alla har tömts på sitt innehåll innan de brändes och revs. Det måste ha blivit en kraftig eldsvåda när husen stacks i brand för det syns att stenarna i gränden blivit rejält upphettade, många av dem spruckit sönder av värmen. Att gräva fram och dokumentera den här bebyggelsen är som att jobba med ett jättelikt plockepinn, på golvplankorna ligger rester av infallna väggar och kanske även innertak och takbjälkar - allt i en enda röra.

Det här är en bebyggelsemiljö från 1540-talets Södermalmstorg. Till vänster i bild syns den stenlagda gränden som löpte ner mot Saltsjön. I mitten av gränden fanns en ränna som ledde bort regnvatten. På ömse sidor om gränden fanns en tät bebyggelse som rivits och bränts. I bakgrunden syns grundmuren till en källare som antagligen byggdes 1599.

Stenbeläggningen i gatan avslöjar en detalj vi inte sett tidigare vid våra olika stadsundersökningar. Mitt i gatans längdriktning löper en avloppsränna, det intressanta är att stenbeläggningarna på ömse sidor om den har olika karaktär. På norra sidan har man använt större stenar än på den södra sidan, det här avspeglar den tidens underhållsregler - att tomtägaren hade underhållsplikt för den bit av gatan som tomten gränsade emot. Normalt brukade ansvaret omfatta ett parti som sträckte sig tvärs över gränden och längs med tomtens bredd, men här ser vi att underhållsplikten bara sträckt sig till grändens mitt.

Skärvor av passglas från 1540-talet.

Här har vi några exempel på keramik som nu hittats i 1540-talets bebyggelse. Till vänster ett dryckeskrus av stengods med ett skäggigt mansansikte, det är ett så kallat Bartmankrus från Tyskland. Ovan till höger en skärva från ett tyskt blåglaserat stengodskrus och nederst till höger syns en skärva av blyertsgrått kokkärl i lergods som antagligen tillverkats i Danmark.

Det är påfallande tomt på fynd inne i husen, vilket inte är så konstigt eftersom ägarna uppenbarligen fick tid på sig att utrymma dem innan den stora förödelsen. Men en del fynd gör vi ändå, mest rör det sig om skärvor av keramik och glas. De påträffade skärvorna låter oss förstå att de som varit bosatta här haft en materiella standard som gott och väl når upp till den som innevånarna på Stadsholmen (Gamla stan) hade. Här fanns tidstypiska dryckesglas som importerats från tyskt område och därifrån kom också olika dryckeskrus av stengods. Vi har inte hittat några bostadshus på tomterna ännu, sannolikt låg de i den delen av tomterna som vätte upp mot den stora infarten till Stockholm söder ifrån, Göta landsväg. Några skärvor av glaserat kakelugnskakel skvallrar ändå om att bostäderna här på Södermalmstorg hade en hyfsat ståndsmässig uppvärmning.

Det här är ett par skärvor av kakel från någon av de kakelugnar som värmt upp bostadshusen på Södermalmstorg vid mitten av 1500-talet. Kaklet har varit vackert dekorerat med växt- och djurmotiv. Nere till vänster syns några fantasifåglar.

Nu fortsätter arbetet med att ta fram det tidiga 1500-talets bebyggelse vid Södermalmstorg och en mycket spännande miljö håller på att växa fram. Vi ser nu konturerna av två nedbrunna hus med rester av plankgolv. I ett av husen har vi kanske hittat delar av taket. Det var ett tjockt lager med näver som låg uppe på golvet, rimligen har nävern använts som täckningsmaterial under ett torvtak. Husen har varit 8 meter långa. Vi är inte helt säkra på husens bredd ännu, men det kommer att klarna de närmaste dagarna. I det ena huset har vi gjort fynd av fönsterglas och hittat fundamentet till en spis. Det tycks som om husen varit uppvärmda med kakelugnar, byggda av så kallat pottkakel. Att använda den typen av värmekälla tyder på att husägarna haft ett viss mått av välstånd. Det framskymtar även i fyndmaterialet i övrigt, inte minst genom det lilla guldfynd vi gjorde i förra veckan. Miljöns sociala karaktär stärks ytterligare av att husens innevånare druckit sina drycker ur bägare av importerat glas från tyskt område. En glasbägare har tillverkats i vackert blått glas, kanske kommer den från någon venetiansk glasverkstad?

I huset hittades några skärvor av grönt glas som en gång suttit infogat i husets fönster.De här fynden av glasskärvor från olika dryckesbägare ser vi som ett tecken på att husets invånare varit ekonomiskt välbeställda. De blå skärvorna kommer kanske från en bägare tillverkad i Venedig och de gröna är troligen från tyskt område. Skärvorna till höger är från en flaska.

Keramiken vi hittar är till största delen olika typer av kärl som använts i samband med matlagning, men även en liten så kallad supkopp låg i ett av husen. I en sådan drack man soppa eller buljong. Bilden av den tidiga 1500-talsmiljö som börjar växa fram här stämmer inte riktigt med vad man tidigare trott. Utifrån skriftliga källor har det tyckts som att befolkningen på Södermalm huvudsakligen utgjordes av hantverkare knutna till verksamheter man inte ville ha innanför stadsmurarna. Den miljö vi ser just nu tyder mer på att husens ägare i stället ska förknippas med handel och köpenskap. Det innebär att en ny social kategori växer fram ur historiens dunkel med hjälp av de arkeologiska fynden vi gör.

Skärvorna här kommer från en så kallad supkopp. Det var en liten matskål som man drack soppa eller buljong ur.

En annan spännande upptäckt är att vi kan se att husen ligger på rad längs med en gata. Det rör sig om en tidigare helt okänd gata som har sträckt sig längs med den äldre strandkanten utmed Saltsjön. Husen ligger tätt intill varandra, det ena har gaveln vänd mot strandgatan så man bör ha kommit in i huset den vägen. Det andra tycks ligga med långsidan mot gatan. Mellan husen kan man se att det funnits ett så kallat dropprum, det innebär att husen stått med ett visst avstånd så att takdroppet inte kunnat skada grannens byggnad. Det vatten som en gång runnit ner från taken har gjort att jorden är alldeles urlakad och renvaskad här. Vi misstänker att dropprummet kan ha utgjort gränsen mellan två olika tomter. En bra indikation på att det rör sig om en tomtgräns fick vi redan när vi röjde undan de överliggande raseringsmassorna efter branden. Då såg man att det fanns rikligt med djurgödsel inom ett begränsat område, där ena gränsen sedan visade sig ligga ovanpå dropprummet.

Den ljusa strimman som löper diagonalt över bilden är en droppränna. Den har bildats sedan regnvatten runnit ner från husets tak och lakat ur jorden i ett mellanrum mellan två hus.

Tydligen har alltså den ena tomtens ägare hållit djur inom en inhägnad på sin tomt efter att branden ödelagt bebyggelsen och innan Gustav Vasa lät sätta igång sina ombyggnadsarbeten i området på 1540-talet. Den här upptäckten gör att vi nu med stor säkerhet kan slå fast att det funnits en tomtreglerad bebyggelse på Södermalmstorg under tidigt 1500-tal. Frågan är hur gammal denna struktur är? Vi har fått en föraning genom den lilla provgrop vi nyss tog upp när vi satte igång utgrävningarna igen och genom några sonderingar som tidigare gjorts med en jordsond. Gatan verkar kunna följas i kanske fyra skikt varav åtminstone ett med delvis bevarad stenläggning och bebyggelsen tycks kunna finnas i minst två nivåer till. Så det tycks inte finnas något tvivel om att vi ska kunna spåra bebyggelsen tillbaka till 1400-talet, men kanske sträcker sig även den ner i 1300-talet, vilket tidigare keramikfynd på platsen antyder.

Sannolikt kommer vi att ändra uppfattning om hur fynden vi gör ska tolkas, så fungerar våra arkeologiska hjärnor. Nya fynd ger upphov till nya tolkningsmöjligheter och förhoppningsvis så kommer vi närmare dåtidens verklighet allteftersom vi analyserar vårt material.

Nu undersöker vi lagren på andra sidan gränden, ovanför huset med det fina köket. Här hade vi förväntat oss att hitta någon enklare typ av bebyggelse. Kanske hade någon hantverkare haft sin verksamhet här? De förväntningarna baserades på hur den tidigare förundersökningen tolkats. Vi börjar dock bli lite fundersamma. Finns det verkligen någon bebyggelse här? Alla lager hittills utgörs av fyllnadsmassor. Dessa utfyllnader består till stor del av rivningsmaterial från äldre hus som stått någonstans i närheten. En del av fynden pekar mot att de hus som rivits hyst tämligen välbärgade hushåll. Vi hittar till exempel kakel från vackra grönglaserade kakelugnar vars friser varit dekorerade med mönstrat kakel med olika typer av människoavbildningar. En del av avbildningarna kan attribueras till olika apostlar och andra utgörs av olika djurmotiv. Den här typen av kakel kan i Stockholm knytas till ca år 1600 eller åtminstone mycket tidigt 1600-tal. Till lite mer spektakulära fynd hör också fyndet av en liten grön glasflaska som antagligen en gång innehållit medicin eller kanske dyrbara parfymdroppar. Ibland utfyllnadsmassorna hittar vi också andra fynd som hjälper oss med dateringen. Bland annat finns där kritpipor från 1630-talet. En av dessa är en s.k. Jona-pipa som sägs avbilda Jona som blir uppslukad av en val. Den här typen av pipa kallas ibland också för Sir Walter Raleigh-pipa. Detta med anledning av att det finns en historia som säger att sir Walter vid ett av sina besök i Virginia ramlade i ett kärr och blev uppslukad av en krokodil. Han var dock så inpyrd av tobaksrök och smakade så illa att krokodilen kräktes upp honom igen. Scenen som avbildas på pipan skulle då avbilda denna händelse.

Högst upp i bild finns ett exempel på ett kakel som suttit överst på frisen till en vacker kakelugn från tidigt 1600-tal. Nere till vänster en glasflaskan som är ca 3 cm hög och en gång har innehållit medicin eller kanske parfym. Nere till höger en av alla de kritpipor som hjälper oss datera lagren är denna Jonapipa.

Vad de olika lager vi nu undersöker vittnar om är historiskt intressant. Det har länge varit tämligen oklart när stadsplaneregleringen av Södermalm genomförts. Men nu kan vi med hjälp av det fyndmaterial som vi nämnt ovan och tillsammans med de många mynt som hittills hittats varav nästan samtliga präglats åren 1633-34 säga att denna reglering måste ha startat omkring år 1635. Detta stämmer också väl in med några av de historiska källor som finns. Där omnämns att staden byter till sig tomter vid Södermalmstorg 1632 och detta har av stadsplaneforskare tolkats som belägg för att vissa planer för den nya platsen förelåg. Nu kan vi med säkerhet säga att detta passar väl in med våra resultat.

Vi ska nu ta bort den gamla kullerstensgränden som vindlar sig genom utgrävningsområdet och då är vi ute efter att se om den har några äldre föregångare. Resultatet får vi återkomma till nästa gång.

Gränden tas bort. Vad ska komma under den?