Den här månadens fynd är inte ett utan flera och samtliga kommer från vår undersökning vid Södermalmstorg. Det är intressanta fynd därför att de utgör spår efter de första stadsborna på Södermalm. Tidsmässigt handlar det om slutet av 1200-talet och några decennier in på 1300-talet.

Vi kan utifrån de aktuella fynden se att dessa nyinflyttade stadsbor har ägnat sig åt metallhantverk. Vid undersökningen hittade vi en del av en verkstad med smidesavfall i form av metallklipp, kol, glödskal och slagg. Metallurgiska analyser som gjordes på ett urval av slaggen visade att det rörde sig om typiska smidesslagger.

Här fanns också några föremål som utgjort en del av smedernas redskapsbestånd. Till exempel ett kraftigt städ som bör ha varit fäst i någon typ av arbetsbänk, ett par punsar och en stamp. Stampens anslagsyta är utkragad efter flitigt användande. Den motstående stampsidan är flat men på grund av kraftig korrosion är ytskiktet på stampen förstörd. En närmast triangulär försänkning kan skönjas på stampens centrala del men motivet är inte tillräckligt tydlig för att visa vad som präglats. En rimlig gissning är kanske att man här präglat någon form av dräktbeslag.

Bland andra fynd som kom fram fanns fem stycken ämnesjärn, så kallade osmundar. Dessa utgjorde en viktig del av den svenska järnproduktionen från och med 1200-talet fram till 1600-talet då de ersattes av stångjärn.  Osmundar kunde ha olika form men vid export skulle de ha en enhetlig vikt på omkring 1/24 lispund vilket motsvarar ca 280 gram.

De osmundar som vi hittade har dock inte varit avsedda att gå på export. Deras metallografiska sammansättning tyder på att de med största sannolikhet istället utgjort råvara för bland annat den spik som smiddes i smedjan.

Det här är månadens fynd. Till vänster syns en liten del av de cirka 60 kilo slagg som kom fram i smedjan, i mitten några punsar och en stamp. Överst till höger ser vi ett städ och därunder fem stycken ämnesjärn.

Att det var hantverkare som först bosatte sig här vid Södermalmstorg följer ett bekant mönster utifrån Europa. I städerna på kontinenten var det inte ovanligt att dessa växte till med förstäder där just hantverkarna då var de första att bosätta sig. Så småningom införlivades förstäderna med själva staden och omslöts av en nybyggd stadsmur och andra stadsbor flyttade också in i området. På så sätt växte städerna i närapå årsringformiga mönster ut i det omgivande landskapet.

I Sverige har medeltida förstäder hittills varit ett okänt fenomen. Men nu kan vi alltså konstatera att en sådan funnits här i Stockholm. Dateringen till tiden strax innan år 1300 är intressant, för det tycks som att själva Stadsholmen då har blivit fullbebyggd och att det inte längre fanns plats för någon bebyggelseexpansion på ön i strömmen. Nu blev man tvungen att söka sig utanför stadsmuren. Det är skriftligen omvittnat att Stockholm var den stad som växte snabbast av alla städer i riket under 1200-talets andra hälft. Månadens fynd länkar alltså in Stockholm i en europeisk urbaniseringsprocess.

Sedan slutet av oktober förra året har vi arbetat oss igenom kulturlager och bebyggelselämningar från 1630-talet och bakåt i tid till allt äldre perioder i Södermalmstorgs historia. Vi har aldrig upphört att fascineras över hur pass välbevarade lämningarna är på den här platsen och inte heller över hur pass gamla de är. I den förra lägesrapporten ställde vi oss frågan om det fanns någon bebyggelse som var äldre än tidigt 1300-tal. Svaret är - ja det finns det!

I förgrunden syns ett stenfundament som ligger i 1280-talets strandkant. Det har fungerat som en förankring för en brygga ut i Saltsjön. Här kunde mindre båtar eller små skutor lägga till.

Under den gångna veckan har mycket spännande upptäckter gjorts. Vi kan nu konstatera att den äldsta bebyggelsen här på Södermalmstorg är från sent 1200-tal, antagligen rör det sig om 1280-talet. Det är smått sensationellt, nu rör vi oss i en tidsperiod bara en generation efter att Stockholm för första gången omnämns i de skriftliga källorna 1252.

En liten bit upp i sluttningen från strandkanten låg den här fint stensatta gatan.

De lämningar vi hittat visar oss att bebyggelsen varit mycket välplanerad och har krävt stora arbetsinsatser. Här har man genom urgrävningar i strandkanten och med bitvis halvmeter tjocka utfyllnader av grus på land skapat en sten- och träskodd hamnbassäng. I den byggde man en brygga ut i Saltsjön som förankrades med ett rejält stenfundament (2,5x3 m) en liten bit upp på stranden. Omkring fem meter från stranden har man sedan byggt en smal gata (1,5 m) som löpte längs med vattnet. Det märkliga med gatan är att den varit fint stenlagd, det är ytterst ovanligt för att inte säga unikt för den här tiden. Inne på stadsholmen var alla gator och gränder belagda med plank eller träkavlar.

Mellan strandgatan och vattnet hittade vi söder om bryggan en verkstad där man bedrivit metallhantverk. Det var bara en liten del av verkstaden som fanns bevarad, resten av den hade grävts bort när flygeln till dagens Stadsmuseum byggdes 1670. Verkstadsgolvet var mycket sotigt och fullt av järnfilspån. Där låg fragment av slagg, små järnklipp och brynen, men också smältor och klumpar av brons. Så uppenbarligen har man inte bara ägnat sig åt järnsmide utan antagligen också bedrivit bronsgjutning. Vi kan alltså se att man bedrivit metallhantverk här i olika verkstäder under en längre tid, kanske ett par generationer, från slutet av 1200-talet och sedan fram till tidigt 1300-tal.

Till vänster i bild låg lämningarna efter en metallhantverkares aktiviteter i slutet av 1200-talet. I bakgrunden grävs den gamla gatan fram.

Det var så här golvet i verkstaden såg ut. Där låg fullt av järnfilspån och rester från smidesarbete och gjutning.Kulturlagren som avsatts från den här tiden invid bryggan innehöll en hel del fynd och en del av dem hjälper oss att datera de påträffade lämningarna. Bland all keramik fanns till exempel skärvor från bemålade och glaserade dryckeskannor av äldre rödgods och här kunde vi nu också göra våra första fynd av kammar. Kammarnas konstruktion och ornamentik placerar dem i sent 1200-tal.

Invid bryggan hittades de här två kammarna. Den övre är av horn och är gjord i ett stycke, den undre består av flera olika benplattor som fogats samman med hjälp av ihopnitade skenor. Tack vare den täta tandningen på kammarnas ena sida så har man kunnat kamma bort alla hårlöss. De här kamtyperna kan genom sin ornamentik dateras till 1200-talets andra hälft. Till höger syns kammarnas tvärsnitt.

Nu har vi tagit oss igenom ytterligare lager med bebyggelselämningar från Södermalmstorg. Tidigare kändes det tveksamt om vi skulle komma att få fram äldre bebyggelse på den här platsen än sent 1400-tal, men nu vet vi bättre. En preliminär analys av keramikfynden visar att vi passerat genom 1400-talet, det sena 1300-talet och att vi nu är nere i tidigt 1300-tal. Det känns riktigt spännande eftersom så gammal bebyggelse ju aldrig hittats tidigare här på Söder. Vi börjar närma oss den tid då de allra äldsta skriftliga källorna berättar om att kyrkan och kungamakten ägt och skänkt bort tomter i området. De källorna säger dock inget om hur tomterna såg ut och vad ägarna ägnade sig åt för verksamheter. På den tomt vi undersöker är det helt tydligt att man har ägnat sig åt någon form av metallhantverk. Här finns en stenlagd gårdsplan med omgivande byggnader. Husens väggar har haft stolpar som grävts ner i marken så antagligen har de varit byggda i någon form av fackverkskonstruktion, kanske har de varit lerklinade eftersom den typen av byggnadsmaterial lämpar sig väl där man håller på med eldfängda verksamheter. Vi hittar en del hårt förbränd lera som skulle kunna stödja en sådan tolkning. Inne i byggnaderna är golvlagren fyllda med mycket kolrester och här finns också en hel del små slaggklumpar, några bronssmältor och klippta järnbitar.

Inne i byggnaderna hittas lager med rester av metallhantverk från tidigt 1300-tal. Nere till vänster i bild syns ett stolphål där en av husets väggstolpar en gång stått.

Möjligen döljer sig här också delar av krossade gjutformar, även om vi ännu inte hittat några med tydliga avtryck, men vissa små fragment har ändå samma godskaraktär som gjutformar brukar ha så vi tror det bara är en tidsfråga innan vi har klara bevis. Några av de fynd som nyligen gjorts är intressanta, dels rör det sig om ett ämnesjärn och dels om ett litet städ. Ämnesjärnen var råmaterial till de redskap eller vapen som smeden skulle smida och de kunde också användas som betalningsmedel. Städet var omkring 15 cm långt och hade en platt ovandel där metallen kunde bearbetas, det var vinklat och hade en rektangulär tapp som kunnat fästas i en arbetsbänk.

I verkstaden hittade vi detta lilla städ som på undersidan hade en tapp så att det kunde fästas i en arbetsbänk.

Den här hästskon hittades på gårdsplanen och är från 1300-talet. Den kallas för Gammeltysk hästsko typ II.

Den stensatta gränden som löpte ner mot Saltsjön uppifrån Göta landsväg har nu försvunnit så den bör ha tillkommit någon gång under 1300-talets senare del, detsamma gäller för gatan utmed stranden. Så just nu har vi inga gator inom undersökningsområdet, däremot tycks den stenlagda gårdsplanen fortsätta mot norr ut i det som tidigare var ett gaturum så framtiden får utvisa hur de boende tog sig in och ut på sina tomter under tidigt 1300-tal.

Just nu gör vi en hel del keramikfynd och det är spännande att se hur omfattande och variationsrikt materialet är. Här finns kokkärl av yngre svartgods, dryckeskrus av tyskt stengods, och bemålade kannor av äldre rödgods. Så den materiella standarden i hantverksmiljöerna tycks inte skilja sig åt nämnvärt mellan Södermalm och Stadsholmen (Gamla stan).

Här syns en del av de keramikskärvor vi hittar på verkstadsgården från tidigt 1300-tal. Överst skärvor från en gryta av yngre svartgods, nere till vänster delar av dryckeskrus av stengods och skärvan längst ner till höger kommer från en rödgodskanna som varit bemålad med vit dekor.