Månadens fynd består av två föremål som vi hittade i samband med genomgång av muddringsmassor från Saltsjön, invid Slussen på Södermalmssidan. Fynden kan dateras till 1300-talets andra hälft. Det ena föremålet är en träsula till en så kallad patina och det andra föremålet är en läderrem som varit fastspikad på träsulan och hållit fast den mot skon. Själva sulan hade en klack baktill och en upphöjning mitt under trampytan. Syftet med en patina var att den skulle skydda skorna mot smuts och väta.

Så här ser månadens fynd ut. Underst patinans träbotten och överst läderremman som hållit den på plats mot skon. Fynden gjordes separat så vi kan inte säkert säga att just de här suttit ihop, men de kom i samma fyndkontext och vi kan datera dem till 1300-talets andra hälft.

Med tanke på att renhållningen på stadens gator vid den här tiden kanske inte var av absolut toppklass så kunde det nog vara bra att försöka hålla sina fötter så rena och torra som möjligt. Fast frågan är nog hur effektivt det egentligen var. Dessutom kan man undra hur bekvämt det var att gå omkring med dem på ojämna och kanske isiga kullerstensgator.

Det var bland annat läderskor av den här typen som Södermalmstorgs innevånare hade på sina fötter under 1300-talets andra hälft och det var dem man ville skydda mot smuts och väta.

Till vänster ser vi en detalj ur Hieronymus Bosch målning "De sju dödssynderna" från ca.1480 där en falkenerare bär ett par pationor. Till höger syns Jan van Eycks mycket berömda målning "Makarna Arnolfinis trolovning" från 1434 där det står ett par pationor på golvet.Vi vet att det finns enstaka fynd av patinor redan från 1100-talet i London och att den typ vi hittat tycks ha blivit riktigt populära ute i Europa under andra hälften av 1300-talet. I våra svenska medeltidsstäder är de däremot mycket ovanliga fynd. Här i Stockholm har det bara hittats fyra liknande träbottnar tidigare, däremot har man hittat flera läderremmar som hört till patinor.

De äldsta skriftliga uppgifter vi kunnat hitta om tillverkning av patinor i Stockholm är från år 1440 då en Claus patinemakare omnämns.

I Stockholms stads tänkeböcker 1476 finner vi en Peder patinemakare, han omnämns under dramatiska omständigheter den 14 oktober då han dömptes till reep – alltså till hängning för tjuvnad.

Eftersom vi utifrån arkeologiska fynd vet att det funnits skomakare här i Stockholm långt innan de omnämns skriftligt så kan vi nog också ana att även patinemakare fanns här under 1300-talet och att de fynd vi gjort tillverkats här i stan.