Månadens fynd hittade vi i anslutning till Parmmätarhuset som vi nyligen berättade om här på Slussenportalen.

Det fynd vi nu ska titta närmare på är en vinhandelspollett från 1890. Den typen av polletter användes huvudsakligen under perioden 1870 - 1900.

Vinflaska från 1800-talet, funnen i Parmmätarhuset här på Stadsgården.Ända sedan medeltiden har det bedrivits handel med och utskänkning av vin i Stockholm och den verksamheten fick då endast skötas av stadens gästgivare. 1635 bildades ett vinskänkargille som var fristående från gästgiveriverksamhet. Vinskänkarna hade rättighet att importera och saluföra vin, både till utskänkning och avhämtning. 1702 bildade en sammanslutning av vinskänkar den så kallade Vinskänkssocieteten som fanns fram till 1846 när skråväsendet försvann. Det var då beteckningen "vinhandlare" istället började komma i bruk för de som sysslade med vinförsäljning.

Fortfarande vid slutet av 1890-talet var det många vinhandlare som följde ett äldre vinhandlarmönster där försäljningen ägde rum i själva lagerkällaren. Dit ner kom kunderna och diskuterade sina beställningar med lagermästaren och fick råd om vilka viner som var bra.

Till en vinfirma hörde en butik, ett kontor, ett lager, en arbetskällare för dryckeshantering och ett magasin för oförtullade varor. En vinhandel hade många anställda. Där fanns kontorister och kassörskor. l lagret fanns förutom lagerchefen också biträden som tappade, etiketterade, korkade och kapsylerade flaskorna. Man hade också anställda som sköljde flaskorna.

Buteljernas utformning skiftade från vinhandel till vinhandel och att tillverka nya för de som sålts var en kostsam affär därför var det viktigt för alla vinhandlare att försöka få tillbaka sina egna tombuteljer. Ett bra sätt var då att locka kunderna att komma tillbaka med de tomma buteljerna genom att erbjuda en pantning. Av den orsaken lät många handlare tillverka pantpolletter av metall eller papper.

Det är alltså här vår pollett kommer in i bilden.

När tombuteljer lämnades in till vinhandelns butik fick kunden en eller flera polletter som bevis på att han hade pantat sina flaskor. Polletterna kunde användas vid nästa besök i vinhandeln och polletternas värde drogs då av på priset. Ofta behövdes polletter i olika valörer på grund av att buteljerna hade olika värde beroende på storlek och färg.

Den pollett vi hittat har tillverkats för vinhandlaren Anshelm Berg & Kompani och hade ett värde av 6 öre. Utifrån samtida prislistor kan vi få fram att det motsvarade vad man fick i pant för en halvbutelj. Den här firman hade en av sina butiker på Götgatan 26, vilket ju inte är särskilt långt ifrån platsen där vi hittade polletten.

Månadens fynd är en vinhandelspollett från 1890. Den är tillverkad åt vinhandeln Anshelm Berg & Co. och var värd 6 öre.

Här är en annons för vår vinfirma i Dagens Nyheter från den 29 maj 1886. Vi är inte helt säkra på att den typen av text skulle vara så gångbar idag.

Vårt fynd visar oss att återvinning inte är något nytt fenomen, även på 1800-talet gällde det att ta tillvara och återanvända, om inte annat så av ekonomiska lönsamhetsskäl för vinhandlaren. Det var emellertid inte alla flaskor som gav pant. För champagne- och likörflaskor fick man ingenting. I det arkeologiska materialet kan vi också se att slöseriet med glas varit ganska omfattande i de kvarter vi undersöker. Krossade flaskor är vanliga fynd.

Långt ifrån alla flaskor återvanns genom pantning. Det här fyndet av krossade flaskor gjorde vi i kvarteret Ormen, bara hundra meter ifrån vår pantpollett.