Vi har nu avslutat en del av undersökningarna vid Karl Johans torg och några av de preliminära resultaten ger oss en god bild av vad som hänt på platsen.

Efter senaste inlägget har vi upptäckt flera faser av Kvarnhusgränden. Två olika kullerstenslagda gränder har överlagrat varandra och löpt i öst-västlig riktning ner mot Saltsjön. Bägge tycks ha lagts under olika delar av 1700-talet. Tjocka utfyllnadslager med raseringsmaterial mellan stenläggningarna visar att man noggrant fyllt ut och jämnat till ytorna.  År 1728 uttryckte den nytillträdde Stadsarkitekten Johan Eberhard Carlberg en önskan för reparation av södra Fiskare- och Slaktarehusen, som bedöms som helt nödvändig. Byggnaderna och den stenlagda gränden mellan dessa hotades av framträngande vatten. Man var dock inte helt klar över hur arbetet skulle utföras rent tekniskt. Arbetet i det forsande vattnet tycks ha varit mycket mödosamt men år 1740 skall ändå flera nödvändiga reparationer ha utförts.

Här dokumenteras en av de äldre gränderna som påträffades utanför Södra Slaktarehuset.

Att det rört sig om vattenanknutna aktiviteter invid gränden visar också många av fynden. Förutom slaktavfall i form av djurben ifrån Södra Slaktarehuset, har vi bland annat påträffat en fiskekrok och en del av en vridkvarn.

Den här fiskekroken hittades i kulturlagret på Karl Johans torg. Den är 4 cm lång.

Sannolikt har vi också delar av fundamentet till Fiskarehuset och möjligen även en bakre mur till det sliperi som ska ha stått på platsen. Något som våra fortsatta undersökningar förhoppningsvis kan visa. Samtida ritningar över Kvarnhuset intill visar att det hade fyra hjul som drev två kvarnstenar vardera. Ett fynd av ett fint målat kvarhjul på en bit flintgods ger en rolig koppling.

En skärva flintgods med en blåmålad dekor där man bland annat ser ett kvarnhjul.

Olika typer av keramik är också den största fyndkategorin - rödgods, fajans, flintgods och kinesiskt porslin. Vi har stora mängder glas, däribland flera fina sigill ifrån buteljer. Bland annat från det närbelägna Björknäs glasbruk i Nacka som var aktivt mellan 1736-1785.

Här har vi fyra sigill som suttit på glasflaskor från 1700-talet. Nere till vänster syns ett som anger att flaskan tillverkats på Björknäs glasbruk i Nacka och uppe till vänster ett sigill från Casmirsborgs glasbruk som låg vid Gamleby norr om Kalmar.

Vi har också hittat många mynt från perioden och stora mängder kritpipor förstås. Dels från en lokalt producerad typ som är vanlig i området men också ett par ”Riksvapenpipor” och en så kallad ”Jonapipa”. Den senare brukar vanligen dateras till första halvan av 1600-talet.

Det här är tre huvuden till kritpipor. Till vänster ser vi en pipa som sannolikt tillverkats vid Carl Wetterviks fabrik här i Stockholm under 1700-talets andra hälft. I mitten syns en så kallad Jonapipa från 1600-talets första hälft och till höger huvudet till en "Riksvapenpipa" som även den troligen tillverkats i Carl Wetterviks fabrik i Stockholm strax efter mitten av 1700-talet.

Under den kullerstenslagda kvarnhusgrändens två faser framkom rester efter en rejäl brygglämning. Flera parallellt ställda rader med resterna efter tillhuggna stolpar har burit upp en konstruktion mot Saltsjön. Åldern på brygglämningen kommer förhoppningsvis bli klarare efter en analys av årsringarna i träpålarna (dendrokronologi).

Pålar till en brygglämning som vi hittade under de stenlagda gränderna utanför Södra Slaktarehuset.

Det står dock klart att den är äldre än kullerstensgatorna. Kanske kan det vara en rest av 1600-talets aktiviteter i området?  Utifrån historiska källor vet vi att även ett äldre slakthus har stått på platsen vilket vi troligen funnit en av murarna till. Av Carlbergs redogörelser kan man också läsa hur det gamla Fiskarehuset var uppfört på några få pålar och syllar vilka delvis var förruttnade. Carlberg ordinerade därför så kallade ”krubbverk” under byggnaden, en enklare form av stenkista som vi förmodligen påträffat.

I nästa skede kommer ytan utökas åt väster så undersökningarna fortsätter. Vi återkommer med nya resultat under våren.

Månadens fynd den här gången kommer från vår undersökning i kvarteret Ormen. När vi först hittade det trodde vi att det var ett franskt mynt präglat under Ludvig XVI från andra hälften av 1700-talet. Med tanke på att vi under 1700-talet dessutom hade en pirat, Jacob Degenaar Petterson som ägde kvarterets fastigheter nummer 18 och 19 så skenade fantasin lätt iväg. Denne man hade nämligen lierat sig med fransmännen och bedrev för deras räkning kaperiverksamhet i Östersjön. Kanske var det vi då trodde var ett franskt mynt ett minne från denna verksamhet?

Det här är vår spelpenning. Till vänster framsidan med ett porträtt av Ludvig XVI och en latinsk inskription. Till höger baksidan med en avbildning av en fontän och en latinsk inskrift. Dess diameter är 2,4 cm.

Vid närmare efterforskning visade det sig att så inte alls var fallet. Det vi hittat var istället en så kallad jeton eller räknepenning som tillverkats i Fürth, som ligger nära Nürnberg i Tyskland. Det var motivet på den som gjorde att vi hamnade lite fel i våra tankar; en latinsk inskription med den franske kungens namn och hans porträtt.

Den är förmodligen tillverkad av Johann Christian Reich, som var verksam i Fürth från 1758 till 1814 och den hör hemma i hans ”Fountain series”. Dessa tillverkades runt omkring år 1800. Materialet är av mässing och som något nytt användes här en bättre legering med 35 % zink. Därför är den av bättre kvalité, än andra samtida jetoner.

Något liknande fynd finns inte tidigare från Stockholm.

Det här är en likadan spelpenning i originalskick, så som vårt fynd en gång sett ut.

Den här typen av jetong användes som spelpenning vid kortspel. Eftersom det var förbjudet att spela om pengar kringgick man detta genom att istället spela med spelpenningar. Dessa blev alltså en sorts substitut för pengar. Redan på 1600-talet användes spelpenningar i Sverige. Kungligheter och även privatpersoner lät tillverka sina egna spelpenningar med symboler, valspråk eller med ättens vapen. Spelpenningar för allmänheten blev vanliga på 1700-talet och dessa var liksom vårt fynd gjorda i koppar eller mässing. Det var främst spelkort från Amsterdam och Rouen som användes i Sverige fram till dess att sådana började tillverkas i Stockholm 1731.

Här har vi en svensk kortlek från 1700-talet.

Nu är vi igång med en mindre slutundersökning som omfattar cirka 400 m² vid Karl Johans torg invid Slussplan, där statyn över Karl XIV Johan tidigare stod.

Vi befinner oss då alldeles invid Söderström. Här fanns en gång en mängd olika verksamheter som krävt tillgång till vattenkraft, eller helt enkel bara tillgång till vatten.

Här har vi börjat ta fram grunderna till Södra Slaktarehuset.

Det rörde sig om kvarnar och sliperier, det bedrevs också handel med fisk och här låg ett av stadens slakterier.

Det här är ett utsnitt ur en Stockholmskarta från 1771. Här syns alla de byggnader som fanns i Söderström vid den tiden. Byggnaden som har beteckningen LL är Södra Slaktarehuset. Vårt undersökningsområde är markerat med rött.

De lämningar som nu undersöks observerades i samband med de schaktningsövervakningar vi dagligen gör i området.  I det här fallet visade det sig att här finns bevarade rester efter det så kallade Södra Slaktarehuset och Kvarnhusgränden som låg söder om detta. Dessa återges i en karta över Stockholm från 1771 som vi kan se härnedan. Utifrån skriftligt material vet vi att slakthuset har sina anor åtminstone tillbaka till 1600-talet och att det behövt byggas om ett antal gånger då det dels utsatts för eldsvåda och brunnit ner och dels helt enkelt blivit i så uselt skick att det behövt byggas om. Ett stort problem i området har varit grundläggningsförhållandena, där till exempel pålar ruttnat och behövt bytas ut och stengrunder som då utsatts för sättningar som gjort att byggnaderna tagit skada.

Överst i bild syns en fasadritning av Södra Slaktarehuset år 1778 och underst är den mur vi nu fått fram. Den utgör husets södra gavel.

Utifrån de myntfynd vi gör kan vi konstatera att den stenlagda gränden vi får fram har varit i bruk från åtminstone 1700-talets första hälft. Stengrunden till slakthuset som nu ligger framme är från år 1778 och tillkom vid en av alla olika ombyggnader, detta hus kom sedan att stå kvar i allt sämre skick vartefter tiden gick. Det revs slutligen i samband med att den nya Nils Ericsons sluss byggdes på 1840-talet.

Det här är några av de myntfynd från 1700-talets första hälft vi gjort ovanpå Kvarnhusgränden som låg alldeles söder om Södra Slaktarehuset.

I samband med fältarbetet görs också en byggnadsdokumentation av husgrunderna och en genomgång av äldre ritningshandlingar i Stockholms stadsarkiv.

Undersökningarna kommer att pågå till slutet av februari och vi återkommer med nya reportage under tiden.