Månadens fynd 27 december 2017

Månadens fynd - december 2017

Månadens fynd den här månaden kommer från de undersökningar vi nyligen gjorde nere vid Sjöbergplan. De ser kanske inte så märkvärdiga ut, men de rymmer ändå en hel del intressant historia om vi sätter in dem i en lite bredare kontext.

Det rör sig till att börja med om en blybarr. I barren kan man kan se tydliga huggmärken. Det här har varit ett grundmaterial till att bland annat göra fönsterspröjsar av. Vid undersökningen hittade vi också en del sådana spröjsar. De här fynden kan dateras till 1500-talet. 

Blybarr och spröjsarTill vänster i bild ser vi den del av en blybarr som hittades nere vid Sjöbergsplan och till höger har vi de blyspröjsar som också hittades där. Fynden kan dateras till 1500-talet.

 

Hur vanligt var det då att hus på den här tiden hade blyspröjsade glasfönster?

För att svara på den frågan kan vi ta oss en titt på fynd av fönsterglas som vi gjorde vid våra undersökningar på Södermalmstorg åren 2013-15.  Där kan vi se att bruket att förse husen med fönster av glas visserligen ökar under 1500-talet, men att det ännu inte var så vanligt.

Diagram fönsterglas SödermalmstorgSå här såg fördelningen av fönsterglasfynd ut över tid på Södermalmstorg. Man kan se att vi har fynd redan under 1300-talet, men i väldigt små mängder. De fynden kommer från ett mycket rikt hushåll. Under 1500-talets första hälft ökar mängderna en del, men fortfarande rör det sig om beskedliga mängder. Det är först under 1600-talet som vi ser en rejäl ökning av fönsterglas. Mängderna är angivna i antal skärvor.

 

Vid andra undersökningar i Stockholm, såsom i kvarteret Svalan på Norrmalm och i kvarteret Mercurius i Gamla stan, har liknande resultat kommit fram, där är det först under 1500-talets andra hälft som fönsterglas dyker upp i bostäderna. Vi får med andra ord anta att det fortfarande under 1500-talet var tämligen exklusivt att ha en bostad med glasade fönster.

Fönsterglas från 1530 tal och 1540 tal på SödermalmstorgHär har vi några exempel på fynd av fönsterglas från 1530 tal och 1540 tal från Södermalmstorg. Till vänster tre skärvor som hört till en rund glasruta, den kan dateras till 1530-talet. Till höger syns några skärvor som hört till en liten rektangulär ruta, den är från 1540-talet.

 

I dagsverken räknat hade det år 1510 tagit drygt en halv dag att tjäna ihop kostnaden för en enda glasruta. Nu räckte det ju inte med att köpa bara en enda liten glasruta för att få ett fönster, dels krävdes det fler glas, sen behövdes spröjsbly och järn och trä för stagning av fönsterramen. Dessutom skulle ju glasmästaren ha lön för att skära till och montera fönstret. Det finns beräkningar som antyder att en meterstor fönsterruta med blyspröjsat glas kostade en förmögenhet vid mitten av 1500-talet. Det var alltså en lyx att äga ett sådant fönster vid denna tid. Inte förvånande så monterades därför fönstren ned och togs med till den nya bostaden när man skulle flytta.

Ett sätt att minska kostnaden var att göra ett fönster där bara den övre delen gjordes med spröjsat glas och den nedre delen bestod av en trälucka som kunde öppnas.

Åtminstone fram till 1500-talets mitt importerades allt fönsterglas. Det köptes bland annat in från Brabant i Nederländerna som var känt för sin fina produktion. År 1556 anlades en glashytta i Stockholm av två glasarbetare från Venedig, Andrea Ninquedo och Rochius som Gustav Vasa lät kalla hit. Under 1580-talet kan man börja skönja en ökning i den inhemska glasproduktionen. I Mälardalen syns detta i att den så kallade hertig Carls hytta i Nyköping anläggs 1581 och att Bryggholmen utanför Enköping anlades 1583.

Från 1585 ser vi den första skråordningen för Stockholms glasmästare. Enligt skråordningen skulle högst sex glasmästare få ingå i skrået, varav två till största delen skulle syssla med att måla glasfönster. Det fanns också krav på att ingen skulle bli antagen i skrået utan att vara utlärd och kunna visa upp lärobrev samt att ha varit i tjänst hos mästare under ett år och då utfört ett mästerstycke som oftast bestod av lyktor, lampetter och fönster. Utbildningstiden omfattade fem år före året hos en mästare.


Glasmästare i arbeteHär har vi en glasmästare i arbete. Så kunde det se ut i ett glasmästeri på 1500-talet. Bilden är en illustration gjord av Jost Amman år 1568.

 

Under 1590-talet tillkom sedan flera glasbruk. 1591 anlades till exempel Sundby utanför Almby i Närke och 1594 anlades Algö i Överselö i Södermanland.

Det skulle dröja till början av 1600-talet innan man kan säga att glasade fönster verkligen kom i bruk, vilket också framgår av fynden från Södermalmstorg. Men det gäller då endast för hus i städerna, på landsbygden skulle det dröja ända in på 1700-talets början innan allmogen försåg sina boningshus med glasfönster.

Månadens fynd av en blybarr och några fönsterspröjsar har kanske visat sig vara mer intressanta än vid en första anblick? Tillsammans med andra samtida fynd av husinredningsdetaljer så som utsirade kakelugnar och glaserade golvplattor kan vi nu börja skönja en tidigare okänd och tämligen välbeställd befolkning som levde kring Slussen under 1500-talet.

 

 

 

 

Stadsgården 07 december 2017

Arkeologiska undersökningar på Stadsgården - lämningar från 1700-talet och 1500-talet kommer i dagen.

Sedan en tid tillbaka pågår våra undersökningar i det område vi kallar för Stadsgården. Delvis har det legat under den del av Katarinavägen som revs här 2016. Det är ett område som vi kan följa i kartor tillbaka till 1600-talet. I skrift finns en del dokument som berättar om verksamheter i området än längre tillbaka i tid. Under medeltiden fanns här till exempel tranbodar där man gjorde olja av sältran, oljan användes sedan i lampor för belysning. Här någonstans i området låg också stadens skeppsvarv.

I samband med de byggnadsarbeten som nu pågår följer vi alla schaktningar som görs och dokumenterar det vi hittar. På de platser där det kommer fram mer sammanhängande lämningar från förr gör vi mer omfattande arkeologiska undersökningar.

Det vi hittat hittills är från rester av byggnader och verksamheter från 1700-talet och bakåt i tid till 1500-talet.

ArbetsbildVår dokumentation pågår kontinuerligt, oavsett väder och vind.

 

Ryssgården

Två av byggnadslämningarna vi påträffat är rester av det som under 1600-talet och fram till 1800-talets början var en handelsplats för ryska köpmän.  Handelsplatsen hade tillkommit som en del av ett fredsfördrag mellan Sverige och Ryssland år 1617. I fredsfördraget framhölls att svenska köpmän sedan gammalt hade en egen handelsplats i Novgorod liksom ryssarna hade en i den dåtida svenska staden Reval (Tallin) i Estland. I fredsfördraget kom man överrens om att öppna ytterligare två fria handelsgårdar. De svenska köpmännen skulle få handelsgårdar i Moskva och Pskov i utbyte mot att motsvarande platser uppläts till ryska handelsmän i Viborg och Stockholm.

Ryssgården Här ser vi murrester från en byggnad som ingått i Ryssgårdens byggnadsbestånd. Kullerstensbeläggningen i förgrunden är troligen en liten rest av en stenlagd yta som anslutit till Brunnsgränd.

 

Efter att ha fått en temporär plats i Brunnsgränd 1637 började man året efter riva den bebyggelse som fanns på Stadsgården nedanför nuvarande Stadsmuseet för att bereda plats för de ryska köpmännen. Innanför ett plankomgärdat område uppfördes ett trettiotal bodar. Dessa utgjordes av 20 fasta bodar i korsvirke och tegel samt 13 brädbodar. Bodarna var placerade längs med det omgärdande träplanket där det fanns öppningar för bodluckor där handeln med allmänheten kunde ske. Anläggningen togs i bruk vid nyåret 1641. De ryska handelsmännen sålde framförallt olika typer av pälsskinn samt vax, talg, lin, lärft och hampa. Allt skulle försäljas i partier med undantag för ridutrustning som sadlar, betslar, stövlar och piskor som fick säljas styckevis. Till en början anlände de ryska handelsmännen i början av juni och återvände i slutet av oktober. Efterhand som antalet handelsmän ökade valde alltfler att stanna året om.

Genom åren drabbades Ryssgården av flera bränder. Den första branden inträffade redan 1652. Den andra 1680 i samband med firandet av det ryska skyddshelgonet S:t Nicolaus. Den 6 december 1694 brann det återigen och samtliga byggnader på handelsplatsen utplånades.  Efter det beslöt man sig för att helt överge träbebyggelsen och nya byggnader i tegel och korsvirke uppfördes i anslutning till stadshusets flyglar. I juli 1759 utbröt en stor eldsvåda där stor delar av bebyggelsen i Maria församling brann ner till grunden, däribland Ryssgården.  Efter det fick de ryska handelsmännen flytta in i Södra stadshuset (nuvarande Stadsmuseet) där de fick använde de fjorton magasin som fanns på bottenvåningen. På platsen där de nedbrunna handelsbodarna stått uppförde enskilda ryska handelsmän enklare träbodar. Nere på Stadsgården byggdes ett nytt tvådelat våghus som delades mellan de ryska handelsmännen och allmogen. Det är rester av detta våghus och den enklare träbebyggelsen som vi nu har hittat.

Johan Sevenbom På den här målningen av Johan Sevenbom från 1770-talet får vi en miljöbild av hur Stadsgårdsområdet såg ut vid denna tid. I det lägre partiet bakom staketet syns några av de enklare träbodar som uppfördes av de ryska handelsmännen efter Mariabranden 1759.

Ryssvågen och Parmätarhuset Den långa grundmuren till höger i bild har tillhört det våghus som fanns på Ryssgården. Muren längst bak i bild har ingått i Parmätarstugan.

 

Parmmätarstugan

I vinkel mot grunden på våghuset påträffade vi en del av ytterligare en byggnad. Byggnaden finns tidigast med på en karta från 1720-talet och på en karta från 1770-talet benämns den som parmmätarstuga. Parmmätare var en särskild yrkesgrupp som hade till uppgift att mäta all ved och hö som bönderna införde till Staden. För detta användes en speciell träställning som i Stockholm omfattade nästan 18 kubikmeter. Syftet med mätningen var att ta ut rätt tullavgift.  Så sent som vid sekelskiftet 1900 ska det ha funnits ett femtiotal parmmätare i Stockholm.

 

Brygga/lastkaj och kokhus

I den södra delen av den yta vi nu undersöker har några påtagliga och väl synliga lämningar nyligen kommit fram. Det rör sig om en del av en brygga eller en lastkaj och om ett hus som ligger alldeles intill.

Brygga lastkaj kokhusHär ser vi lämningarna av en brygga eller lastkaj som nyligen kom fram. Därinvid, nere till höger i bild, låg ett kokhus. Här kan vi få en liten inblick i olika hamnaktiviteter från tidigt 1500-tal.

 

Det är lite svårt att avgöra om det rör sig om en enskild brygga eller en del av en längre lastkaj eftersom konstruktionen fortsätter in under väggen mot dagens tunnelbana. Men tids nog hoppas vi på att få en lösning på detta problem, vi kommer nämligen att kunna komma åt några meter till i den riktning som behövs för att kunna avgöra detta. Men just nu vet vi alltså inte.

Bryggan/lastkajen har varit en kraftig konstruktion som byggts av stockar som bilats till på ovansidan så att man har fått en plan yta att gå på när man vistades här. Den södra delen har legat på land och den norra delen har legat på mark som fyllts ut i vattnet. I anslutning till den norra änden hittar vi rejäla pålar som bryggan/lastkajen en gång vilat på. Utifrån fyndmaterialet som kommer i anslutning till den här konstruktionen så kan vi se att den bör vara från tidig 1500-tal. Nivåmässigt stämmer det också väl överens med de beräkningar som gjorts för hur strandlinjen förändrats över tid. Då borde Saltsjöstranden på grund av den pågående landhöjningen ha funnits på en nivå som motsvarar cirka 1,6-1,7 meter över dagens vattenyta. Den södra delen av bryggan ligger på cirka 1,7 meter. Vi sågar nu ut prover ur stockarna som kommer att skickas iväg på analys så att vi så småningom ska kunna få en precis datering av när bygget ägde rum.

Alldeles bredvid bryggan har det österut funnits ett knuttimrat hus som vi tolkar som ett kokhus. Den här byggnaden är kraftigt skadad av schaktningar som gjordes i samband med bygget av det köpcenter som en gång låg här från 1930-talet och framåt. I den sydvästra del som är bevarad finns det en mycket stor spis vilket leder tankarna till just ett kokhus. Huset är samtida med bryggan och ger oss på så vis en inblick i att det även på 1500-talet fanns kokhus i hamnen där sjömännen kunde utspisas när de var i land och lossade eller lastade varor. Det är något vi annars känner från kartmaterial under 1700-talet.

Från omkring 1570 finns ett kopparstick där flamländske konstnären Frans Hogenberg blickar ut mot Stockholm från någon plats uppe kring Mosebacke. Där avbildas då bland annat området kring Södermalmstorg och vi kan se flera fartyg som ligger förtöjda i närheten av det område vi nu undersöker. Här gick det alltså in en stor vik som sedan började fyllas ut under 1600-talet.

Detalj ur Hogenberg 1570Det här är en detalj ur ett kopparstick från tiden omkring 1570. Lägg märket till akterpartiet på ett stort fartyg som mitt i blid ligger förtöjt inne i den vik där vi nu hittat vår kaj eller brygga.

 

I samband med våra tidigare undersökningar uppe på Södermalmstorg hittade vi också lämningar från 1500-talets första hälft, men där rörde det sig om tomter med stadsgårdar där det fanns stora varumagasin, mellan tomterna löpte stenlagda gränder ner mot Saltsjön.

Vattugränd från 1500-talet mot SaltsjönTill vänster syns en stenlagd gränd från 1500-talets första hälft. Den har löpt ner till Saltsjön, mot de lämningar vi nu hittat. Invid den fanns en stadsgårdsbebyggelse med stora varumagasin. De här lämningarna är alltså 20-30 år äldre äldre än den avbildning som Hogenberg gjort. Då omkring 1570 hade bebyggelsen på Södermalmstorg rivits och täckts över med mer än metertjocka gruslager. Det var ett resultat av Gustav Vasas beslut att bygga ett nytt försvarsverk som skydd för staden på 1550-talet.

 

Vad som händer nu är alltså att vi hittar kajerna och bryggorna dit gränderna ledde. Sakta men säkert kartlägger vi en tidigare mer eller mindre okänd stadsdel.

 

 

Månadens fynd 29 november 2017

Månadens fynd - november 2017

Månadens fynd nu i november utgörs av ett par handtagsfragment till en typ av keramikkrukor som hade ett handtag som gick tvärs över mynningen, precis som på en korg. De är lätta att känna igen på sina karaktäristiskt tummade handtag. 

Månadens fynd november 2017 72dpi 900 600Här ser vi de nyfunna handtagen med sin karaktäristiska tummade dekor.

 

Den här typen av krukor är inte speciellt vanliga att hitta i Stockholm men förekommer ändå ganska frekvent under senare hälften av 1500-talet och 1600-talets första hälft. Att de tillverkats i Stockholm vet vi från arkeologiska undersökningar i kvarteret Björnen på Norrmalm 1978 där rester av ett krukmakeri som var i drift från cirka 1550-1630 hittades och där man bland annat tillverkat sådana här krukor. 

Månadens skärvor kom alldeles nyligen fram där vi håller på att undersöka lämningar under Katarinavägen. Vid vår undersökning på Södermalmstog hittade vi stora delar av en sådan kruka i anslutning till en bebyggelse från 1540-talet.

Förningskruka Södermalmstorg Det här är den förningskruka från 1540-talet vi hittade på Södermalmstorg.

 

Krukorna kallas vanligen för förningskrukor. I Skåne där de fanns kvar upp i modern tid användes de för att ta med mat i vid festliga tillfällen. Från danskt håll känner man till att när en kvinna var nyförlöst så kunde hon uppvaktas av närstående och vänner med mat som togs med i förningskrukor. Det finns inga uppteckningar som kan berätta för oss hur de användes här i Stockholm. Att de användes för att ta med mat vid festliga eller speciella tillfällen även här kan nog ändå hållas för troligt.

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 23 november 2017

På gång i november

Nu i november har vi arbetat nere vid Sjöbergsplan igen och här kom det då fram en intressant träkonstruktion på en nivå som ligger under det som vi tidigare kunnat tolka som rester efter kajkonstruktioner från både 1600-talet och 1500-talet.

Arbetsbild Här pågår arbetet med att ta fram en träkonstruktion på Mälarsidan, nere vid Sjöbergsplan.

 

Vad den konstruktion vi nu hittat har haft för funktion vet vi inte riktigt, men det ser onekligen ut som någon typ av palissad. Här låg 25-30 centimeter tjocka stockar med jämna mellanrum och mellan dem lite tunnare stockar som var 10-15 centimeter i diameter. De var alla spetsade i botten så allt tyder på att de en gång pålats ner här. Överdelen av pålarna var avbrutna.

Palissadliknande konstruktion Vad vi hittat är den här palissadliknande konstruktionen. På bilden syns tydligt att alla stockarna en gång gått av i samma höjd. De kraftigare pålarna hade pålats ner minst 1,5 meter och de smalare till ett mindre djup. Överst till höger i bild skymtar Söderströms vatten.

 

När lämningarna efter den här konstruktionen nu påträffades så låg alla pålarna ner och pekade rakt ut mot Söderström. Men ursprungligen måste de alltså stått upp eftersom de en gång i tiden pålats ner i åsgruset. Möjligen har konstruktionen kollapsat i samband med något skred i strandkanten.

Nu väntar vi med spänning på att så småningom få en årsringsdatering av virket. Fynd som påträffats i anslutning till konstruktionen ger oss dock en antydan om vi tidsmässigt bör befinna oss i 1300-talet.

Keramik från Sjöbergsplan De här keramikfynden pekar mot att vi befinner oss i 1300-talet.

 

Ringspännen från SjöbergsplanHär är två stycken ringspännen som vi också hittat invid vår träkonstruktion, även de tyder på att vi skulle kunna datera lämningarna till 1300-talet. Det mindre spännet har en diameter på cirka 1,5 centimeter.

 

Under tiden jobbar vi vidare med tolkningen av vårt spännande fynd.

 

 

 

Månadens fynd 30 oktober 2017

Månadens fynd - oktober 2017

Månadens fynd är tämligen exotiskt och mycket ovanligt. Det är en del av en kokosnöt som vi nyligen hittade i muddermassorna. Oss veterligt har liknade fynd aldrig tidigare gjorts i arkeologiska sammanhang här i Sverige.

Fyndet gjordes i ett sammanhang som vi kan datera till 1700-talets första hälft.

Kokosnöt Här är vårt kokosnötsfynd. Det rör sig alltså om kanske en fjärdedels nöt. Utifrån övrigt fyndmaterial kan vi datera fyndet till 1700-talets första hälft. Fyndet är omkring 9x11 cm stort.

 

Första gången kokosnötter omnämns i svensk skrift är år 1685. Då skriver Haqvin Spegel så här lyriskt i sin skrift om skapelsen ”Guds Werck och Hwila”:

(…) Så Fruchten under them kan sig af Skuggan hugna;

Then samme wexer fram som stoore Drufwe-Klasar

Men Portugisen ej therföre något fasar/

Han äter Kiernan sielf och sällier sedan Skalet/

»Took som thet Wersta taar när han haar Gott i

Walet;

Thes Nampn är Cocos, men the hurtige Maleter

Betyga at thet rät egentlig Niber heter;

Een Jndianisk Nött plä wj gemenligt kallat/

»(Som man taar up it Ord så kan man låta fallat).

Men wäl een sälsynt Nött som mykken Nytta

Gifwer.

 

När vi nu börjar titta närmare i de svenska museisamlingarna så upptäcker vi att det faktiskt finns en del föremål som är tillverkade av kokosnötter. Det rör sig huvudsakligen om slevar, skålar och dryckespokaler. Gemensamt för föremålen är att de har hamnat i samlingarna under 1800-talet och att de tyvärr saknar säkra dateringar.

På Vänersborgs museum finns till exempel en dryckespokal med silverbeslag, den har en text ingraverad längs delar av beslaget där det står:

''Drick ölet för än dät dofnar Smek pigan för än hon somnar och gif henne frukost i rättan tid så är hon tig from och bildh''.

På Nordiska museet i Stockholm hittar vi ett annat exempel, en så kallad dryckesbolle, från Östervallskogs socken i Värmland. Det sägs att Karl XII ska ha druckit ur den. Om det stämmer så är den i vilket fall som helst tillverkad före 1718.

Dryckesbolle från Östervallskogs socken i Värmland NM.0000881Dryckesbolle från Östervallskogs socken i Värmland med inventarienummer NM.0000881.Storleken uppgår till 12,5x9 cm. Enligt uppgift ska Karl XII ha druckit ur den.

 

Linné omnämner i skildringen av sin Dalaresa år 1734 att bergsmännen där bjöd gästerna på brännvin bland annat ur skålar som tillverkats av kokosnöt.

Möjligen har vår kokosnöt varit tänkt att användas som råvara till en så här praktfull bägare? Bägaren är från Norge och dateras till 1700-talet (https://digitaltmuseum.no/021065740647/beger?i=0&aq=text%3A)Möjligen har vår kokosnöt varit tänkt att användas som råvara till en så här praktfull bägare? Bägaren är från Norge och dateras till 1700-talet.

 

Uppenbarligen kan vi dra slutsatsen att kokosnötter vid den här tiden huvudsakligen använts som råmaterial till olika typer av föremål. Men vi vet också att sjömän som seglade med Svenska Ostindiska kompaniet kunde köpa med sig kokosnötter som proviant. Så skedde till exempel när besättningen på skeppet Götheborg var på Java 1745.

Hur det sett ut med importen av kokosnötter till Stockholm under 1700-talet har vi inte kunna kontrollera än, men däremot känner vi till att det år 1794 importerades 100 kokosnötter till Bergen i Norge. Dessa togs då in från Holland och värdet sattes till 1 riksdaler och 16 skilling, vilket skulle motsvara omkring 2600 kronor idag, eller alltså cirka 26 kronor styck.

 

 

 

 

3D 25 oktober 2017

Kvarteret Ormen i 3D

När vi undersökte lämningarna efter en del av bebyggelsen i kvarteret Ormen hösten 2016 passade vi också på att fotografera dem för att kunna skapa en 3D-modell av det som fanns kvarlämnat under Katarinavägen. Lämningarna var i ganska dåligt skick och vi fick arbeta med vår dokumentation av dem med stort säkerhetstänk så att inga olyckor skulle inträffa. Nu kan vi dock visa dem på ett sätt så att man kan uppleva dem nästan som på plats utan att behöva oroa sig för risken att någon vägg ska rasa samman.

Bebyggelsen i kvarteret Ormen började uppföras vid mitten av 1600-talet och fanns kvar på platsen fram till rivningen 1911 då Stora Glasbruksgatan skulle breddas. Då döptes gatan om till Katarinavägen och här fanns nu plats för en modern spårvagnslinje.

De delar som fanns bevarade har ursprungligen i huvudsak utgjorts av lagerutrymmen. Totalt kunde vi dokumentera ett 30-tal olika rum av varierande storlek. Trappan som syns är sannolikt tillkommen i mitten av 1700-talet.

 

Lämningar av kvarteret Ormen i samband med förundersökningen. Foto Mattias Ek SSMHär ses lämningarna under Katarinavägen som det såg ut före den arkeologiska undersökningen. Foto Mattias Ek SSM. Ur Stadsmuseets förundersökningsrapport, Bergman,A. 2014. Kvarteret Ormen 6.

 
 

För mer information om undersökningen i kvarteret Ormen klicka här

Stadsgården 13 oktober 2017

På gång i oktober

Sedan några veckor tillbaka är vi återigen tillbaka på Sjöbergsplan där de höga popplarna stod på rad för inte så länge sedan. Den arkeologiska undersökning vi nu gör är en direkt fortsättning på den utgrävning vi gjorde här i augusti (Klicka här för att komma till: På gång i augusti). Nu liksom då hittar vi rester efter en kajkonstruktion i trä.

Arbetsbild Sjöbergsplan Här arbetar vi oss ner i kulturlagren invid den gamla kajfronten på Sjöbergsplan.

 

Vid vår förra undersökning tydde fyndmaterialet på en datering av kajen till 1500-talet eller möjligen sent 1400-tal. De fynd som vi nu hittat i de äldsta lagren, huvudsakligen keramik, kan dateras från sent 1200-tal fram till 1400-talet vilket kan betyda att kajen är mycket äldre än vi trott. Eller är det så att vi har två olika byggnadsfaser av kajen? Där den äldre kajen kan vara byggd på 1300-talet och den yngre på 1500-talet. Det kommer vi kunna reda ut när vi har hunnit bearbeta dokumentationsmaterialet från undersökningen och fått svar på de analyser vi kommer att göra. Bland annat datering genom kol-14 metoden och förhoppningsvis även genom årsringsdatering, så kallad dendrokronologisk analys, om vi påträffar trä som är i så gott skick att det är möjligt att såga upp prover från dem.

Ett annat spännande resultat från vår undersökning på Sjöbergsplan är att vi nu för första gången kan se var strandlinjen gick under medeltiden. Den äldsta kartan som finns över Stockholm är från 1620-talet. Det vi kan se nu är att strandlinjen har förändrats en hel del när vi jämför den kartan med våra resultat.

Kajfront SjöbergsplanNu har vi hittat den senmedeltida strandlinjen. Stocken som syns är en del i kajkonstruktionen som fanns här under sent 1400-tal.

 

Vad säger då dessa resultat om Slussenområdet under medeltiden? Som vi tidigare kunnat konstatera genom de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg för ett par år sedan så etableras den tidigaste stadsbebyggelsen på Södermalm endast några decennier efter att staden grundläggs vid mitten av 1200-talet. Ser vi till den materiella kulturen, som tydligast avspeglas i keramiken, så kan vi se att de boende här hade precis lika hög materiell standard som de som bodde i den egentliga staden innanför stadsmuren på andra sidan Söderström. Ser man till de topografiska förhållandena faller det sig naturligt att den äldsta bebyggelsen utanför Stadsholmen etableras just här. Det är inte bara den plats där avståndet över strömmen var som kortast, det var även ett av de få strandnära områdena på Södermalm som var någotsånär flacka och lämpade sig för en mer omfattande bebyggelse. Under nästa år kommer vi undersöka större ytor vid Sjöbergsplan och hoppas då träffa på en del av den medeltida bebyggelse som bör ha funnits där.

Utsnitt ur VädersoltavlanI den nedre högra delen av det här utsnitt ur den så kallade Vädersoltavlan som är från 1535 så ser vi en bebyggelse som ligger på platsen för Sjöbergsplan.

 

Förutom Sjöbergsplan så övervakar vi även schaktningar på Stadsgårdskajen och Stadsgården. Schaktningarna på Stadsgårdskajen har hitintills inte gett några arkeologiska resultat medan vi på Stadsgården har påträffat en del av ett hus från mitten av 1700-talet.

Vår arkeologiska vardag kan bjuda på väldigt olika arbetsmiljöer vilket illustreras i nedanstående bilder. Den första är från de pågående schaktningarna på Stadsgårdskajen. Den andra bilden är från Stadsgården under den provisoriska bron över Katarinavägen.

Stadsgårdskajen arbetsbild

Stadsgården arbetsbild

 

 

 

 

Månadens fynd 29 september 2017

Månadens fynd - september 2017

Bland de fynd som vi gjort under de senaste veckorna finns en fajansskärva från en blomkruka som kan dateras till 1700-talet. 

Slusskajen/Slussplan 21 september 2017

På gång i september, del 2

Som vi skrev i vår förra rapport härifrån Slussen så följer vi muddringsarbetena i området söder om Karl Johanslussen. Muddringarna genererar inte bara fynd i form av föremål och djurben som vi kan ta tillvara och analysera, här kommer också stora mängder trä.

Kontroll av trärester En stor mängd trä kommer nu upp i samband med de muddringsarbeten som görs. Det rör sig om pålar som utgjort en del i fundamenten till de byggnader från främst 1700- och 1800-talen som funnits söder om Karl Johanslussen. Dessa har vi tidigare dokumenterat. Här besiktigas en del av träresterna.

 

De trärester som nu tas upp utgörs till största delen av pålar som en gång slagits ner för att stabilisera de olika byggnader som låg här under 1700- och 1800-talet. De byggnaderna har vi dokumenterat och tidigare berättat om här på Slussenportalen. Ett mindre antal av de pålar som nu muddras upp har även ingått i den kajanläggning från 1600-talet som vi också dokumenterat nu under våren och försommaren. Från ett urval av pålarna har vi även tagit prover så att vi ska kunna få dateringar på dem och exakt kunna fastställa när byggnaderna och kajanläggningen har anlagts.

Brolin 1771Under årens lopp har stora utfyllnadsarbeten gjorts här i Slussenområdet. På den här bilden kan vi se hur strandlinjen 1771 förhåller sig till den från 2016. Inom det rödmarkerade området har vi tidigare dokumenterat alla bebyggelselämningar och de är från fundamenten till dem som träpålarna kommer.

1674Här ser vi strandlinjen 1674 och hur den förhåller sig till 2016 års kaj. En del av de pålar vi nu ser i muddringen kommer från 1674 års kaj som vi tidigare dokumenterat.

 

Det här innebär att allt som nu tas upp i vattnet har ingått i konstruktioner vi dokumenterat, och dessa har legat på utfyllnader som gjordes i Saltsjön från mitten av 1600-talet och framåt.

Än så länge har vi inte påträffat några båtar som sjunkit invid kaj eller använts i äldre tiders utfyllnadsmassor. Skulle det hända har vi kontakt med marinarkeologer som då får komma och dokumentera detta. 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 15 september 2017

På gång i september

Slussplan

Just nu följer vi de omfattande muddringar som görs söder om slusskanalen. Här ska stora massor jord och grus under vattennivån grävas bort för att ge plats åt den nya bron över Söderström. Muddringarna genererar mängder av fynd. Eftersom vi vet från vilket område och på vilket djup massorna kommer ifrån kan vi utifrån fyndens dateringar rekonstruera hur vattenområdet succesivt fyllts ut genom århundradena. Utfyllnadsmassorna består av en blandning av medvetna utfyllnader med grus och sten men även av stora mängder sopor som slängts i vattnet.

Arbetsbild 4Här har muddermassor från en utvald nivå lagts upp på land så att vi kan undersöka deras innehåll.

Arbetsbild 2 72dpi 900 600En viss mängd av massorna vattensållas och ur det materialet kan vi blad annat samla in det benmaterial som ska analyseras.

 

De utfyllnader som vi för tillfället har undersökt kan utifrån fynden grovt dateras till en period på cirka 100 år, från mitten av 1600-talet till mitten av 1700-talet, även om det finns en del såväl yngre som äldre fynd i massorna. Som vid de flesta arkeologiska stadsundersökningar utgör keramiken en stor del av fyndmaterialet där enklare brukskärl samsas med vackra 1700-tals fajanser och skärvor av exklusivt kinesiskt porslin.

FajanserExempel på skärvor av fajanser från muddringsmassorna.

Kinesisk tekopp 1700 talEn skärva från en kopp av kinesiskt porslin med invändig blomsterdekor av typen Quianlong från 1700-talet.

Bestick 1700 talEtt axplock av de knivar, gafflar och skedar som vi hittat. Samtliga bestick på bilden kan dateras till 1700-talet. Det som glimrar är inte guld utan mässing.

Kritpipor 1700 tal Ett vanligt fynd från 1600- och 1700-talets stadslager är kritpipor. Många av piporna är tillverkade av någon av de kritpipstillverkare som fanns i Stockholm vid den här tiden men bland piporna finns även importerade pipor från Holland och England.

 

Vi hittar även ovanligt mycket mynt som efter att ha legat i en i det närmaste syrefri miljö ser ut som nya.

Mynt 1700 tal Mynt från 1600- och 1700-talet. Genom att de legat i en nästan syrefri miljö så har de inte korroderat utan ser ut som när de tappades för 300-400 år sedan.

 

En annan stor fyndpost är slaktavfall i form av ben. De här benen är av stort intresse för oss då vi kan knyta dem till Södra Slaktarehuset som låg här under 1600- och 1700-talet och som vi undersökte en del av i vintras. Att slakthuset var placerat vid strömmen berodde på att man ville kunna slänga slaktavfallet direkt i vattnet och på så sätt undvika stinkande avfallshögar. Genom att analysera slaktavfallet kan vi bland annat få fram vilka djur som slaktades, hur gamla de var och även storleken på djuren. Tillsammans med annat material som vi gräver fram så kommer vi kunna skapa en bild av stockholmarnas kosthåll genom tiderna.

Slaktavfall En del av slaktavfallet från Södra Slaktarehuset.

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se