Månadens fynd är ett stort kopparmynt, det rör sig om ett så kallat plåtmynt. Myntet är cirka 12x13 cm stort och det väger 735 gram. Det är försett med fyra hörnstämplar och en mittstämpel. I hörnstämplarna kan vi se Fredrik I:s krönta monogram FRS (en förkortning för Fredericus Rex Sveciae, som betyder Fredrik Sveriges konung) och årtalet 1723. I mittstämpeln valören 1 DALER SILFMYNT och två korslagda dalpilar. Pilarna visar oss att det präglades i Avesta. Men varför heter det silvermynt när det är av koppar? Jo därför att Sverige vid den här tiden hade så kallad silvermyntfot, vilket innebär att silver var den metall i vilket landets huvudmynt skulle präglas i. Silvermyntfot hade gällt i Sverige sedan medeltiden.

Här ser vi månadens fynd, ett stort plåtmynt i form av 1 daler silvermynt från år 1723.

Kopparmynt hade vi haft sedan 1624, då de första tillverkades i Säter i form av så kallade klippingar. Det var fyrsidiga mynt som präglades på långa bandformiga kopparplåtar som sedan klipptes upp. En starkt bidragande orsak till att man började tillverka mynt av koppar var att det rådde brist på silver i Sverige efter det att man betalat ut ett enormt stort lösen för Älvsborgs fästning till Danmark under åren 1616-19. Detta lösen uppgick till en miljon riksdaler som skulle betalas i myntat silver. Ett annat ekonomiskt, och mer taktiskt skäl, till att börja göra mynt av koppar, var att man som Europas största exportör av koppar då kunde skapa en brist på denna metall och därigenom också höja priset på den.

Här kan vi se hur en klipping såg ut. Den här är av valören 1/2 öre och präglades i Säter 1625. Vi hittade den i en metallverkstad på Stadsgården.

Plåtmynt av koppar präglades som betalningsmedel i Sverige från år 1644 fram till 1776. Tanken med dem var att få ner de höga präglingskostnaderna, men de skulle också kunna tjäna som exportvara.

År 1723 fanns plåtmynten i ytterligare tre valörer; 4 daler silvermynt (det var 23x24 cm stort, och vägde 3 kg), 2 daler silvermynt (15x16 cm, 1,5 kg) och slutligen ½ daler silvermynt (7x8 cm, ca 0,4 kg).

Hur mycket var ett sånt här mynt värt, eller rättare sagt hur mycket kunde man handla för det? Omsätter vi det i matvaror så kunde vi år 1725 fått 10 liter öl eller tre kilo gäddor för vårt mynt. Skulle vi istället vilja baka bröd så hade vi kunnat köpa 30 liter spannmål i form av råg. Hade vi däremot önskat oss en ko hade vi behövt punga ut med 10 mynt av den här typen.

Räknar vi om myntets värde till dagens penningvärde motsvarar det cirka 165 kronor.

När det här myntet präglades hade Fredrik varit kung i tre år. Det stora nordiska kriget hade just avslutats och fred hade slutits med Hannover-Preussen, Danmark-Norge och Ryssland. Landets ekonomiska och befolkningsmässiga resurser var vid det laget i det närmaste uttömda efter årtionden av krig och Sverige hade nu förlorat sin ställning som stormakt i Östersjöområdet.

Den svenska riksdagen såg nu till att minska kungamakten för att förhindra att Sverige skulle kastas ut i nya krig och statliga äventyr. Det bestämdes därför att makten hädanefter skulle ligga hos riksdagen. Vi befinner oss i inledningen av vad som historiskt kallas frihetstiden.

Månadens fynd kommer, som så många andra av de fynd vi presenterar här, från vår spännande undersökning på Södermalmstorg. Fyndet gjordes i juni 2015.

Det kom när vi höll på att tömma en brunn som hörde hemma i en stadsgårdsmiljö från 1300-talets andra hälft. 

Här ser vi hur brunnen som tillhörde stadsgården från 1300-talets andra hälft grävs ut.

Gården låg invid en stenlagd allmänningsgränd som löpte ner mot Saltsjön. Gårdens innevånare hade av allt att döma tillhört stadens övre skikt och de materiella fynd vi gjorde var mycket spektakulära. Här fanns bland annat persisk keramik och emaljerat glas från Venedig. Bostadshuset hade haft tegeltak och färgade glasfönster vilket vid den tiden var tämligen ovanligt i Stockholm. Vi har anledning att tro att de som bott här varit tyska handelsmän.

Så här såg lämningarna av stadsgården ut. Nere till höger finns en stenlagd gränd och mitt i bild ett nerbrunnet hus där man förvarat spannmål. I bildens vänstra del låg gårdsplanen och i bildens övre del håller en arkeolog på att börja ta fram brunnen, den syns här bara som en svag mörkfärgning.

Brunnen hade fyllts igen i samband med att gården brunnit och raserats, i den fanns nämligen mängder av raseringsmaterial. Mitt i allt denna bråte hittades det fynd som vi nu ska berätta om. Det var ett silvermynt som präglats under Albrekt av Mecklenburgs tid som svensk kung 1364-1386.

Här har vi månadens fynd. En örtug som präglats i Stockholm någon gång under slutet av Albrekt av Mecklenburgs regeringstid. På myntets ena sida (till vänster) ser vi ett kungaporträtt och inskriften ALBERTVS REX. På den andra sidan syns ett likarmat kors med tre kronor. Den nedre kronan täcker den undre korsarmen och de två övre kronorna finns i de övre utrymmena mellan korsarmarna. Här finns också en inskrift som lyder MONETA ALBERTVS. Myntet är 1,9 cm i diameter.

Myntet är av en valör som kallas örtug. Det var en valör som infördes av Kung Albrekt med det tyska wittenmyntet som förebild. Den här typen av mynt slogs av myntmästare i Stockholm, Söderköping och Kalmar, från och med omkring år 1370.

Vårt mynt kan möjligen ha präglats av en myntare vid namn Berend von Roderlo som var verksam här i Stockholm under slutet av Albrekts tid som regent. Det är av den typ som är den absolut vanligaste av Albrekts örtugar. I Sverige och Finland har omkring 500 sådana mynt hittats tidigare.

Gårdsmiljön där myntet hittades, byggdes upp under en period som politiskt sett var mycket orolig. Albrekt hade valts till svensk kung 1364 efter närmast statskuppliknande former. Som så ofta under medeltiden låg en ekonomisk och politisk maktkamp mellan kungen och delar av frälset bakom händelseförloppet.

Sommaren 1363 hade en svensk stormannadelegation begivit sig till Albrekt II:s hov i Mecklenburg för att förhandla fram ett förbund med hertigdömet och de nordtyska hansestäderna. Efter flera tidigare misslyckade försök att störta kung Magnus Eriksson från tronen ville man nu skaffa sig ekonomisk och militär styrka att lyckas. Hertigens son, Albrekt den yngre av Mecklenburg (som var systerson till Magnus) kunde med sina allierade snabbt ta kontroll över makten. Redan hösten 1363 hyllades Albrekt som kung av stockholmarna och i början av 1364 valdes han formellt till Sveriges kung vid Mora stenar.

Maktövertagande kan ses som kulmen av den tyska expansionen kring Östersjön. Många tyskar utnyttjade de möjligheter som fanns i Sverige och administrationen av riket förtyskades. Antalet tyska köpmän i de viktigaste städerna ökade och under början av Albrekts regering deltog Stockholm i hansestädernas möten. Detta kraftiga tyska inflytande ledde dock till att oppositionen mot Albrekt växte. Återigen lierade sig de svenska stormännen med en ny tronpretendent och efter stridigheter förlorade Albrekt och hans allierade makten i samband med slaget vid Falköping i februari 1389. Han tillfångatogs och drottning Margareta av Danmark och Norge erkändes då också som svensk drottning.

Den politiska maktkampen fortsatte dock eftersom Stockholm fortfarande var i mecklenburgska händer och det kom att dröja till år 1398 innan staden överlämnades till drottning Margareta.

Vårt lilla fynd blir här en påminnelse om den ekonomiska och handelspolitiska maktkampen och striderna om tronen i Sverige under 1300-talet. Kanske var ödeläggelsen av köpmannagården på Södermalmstorg ett led i allt detta?

Nyligen utförda specialstudier visar att vårt mynt hör till de yngsta som Albrekt lät prägla, så sannolikt har det skett alldeles i slutet av hans regeringstid vid mitten av 1380-talet. Men med tanke på att Stockholm inte kapitulerade i tronstriden mot drottning Margareta så kan Albrekts mynt ha fortsatt att präglas i Stockholm fram till 1398 då staden alltså till sist hamnade i danska händer.

Nu sätter undersökningarna vid Södermalmstorg igång igen. Egentligen har de faktiskt redan pågått en tid då vi tagit oss ner från dagens marknivå ner till 1640-talet. På vägen dit har vi kunnat dokumentera och ta bort två nivåer av Brunnsbacken som tidigare hade sin sträckning här. Den översta hade sina rötter tillbaka till 1700-talet och den understa nivån tycks vara från 1680-talet, från tiden då Södra stadshuset (Stadsmuseet) färdigställts. Under de här gatunivåerna kom en stenlagd torgyta fram med markeringar som följer den nya stadsplanen som genomfördes under 1640-talet, men torgytan har också markeringar som intressant nog även följer den äldre gatuplanen.

I anslutning till de lämningar vi dokumenterat hittades de här tre kopparmynten (1/4 öre). De är präglade under drottning Kristinas regeringstid 1633-54.

Ett lite annorlunda fynd som just kommit fram är den här benplattan där man ristat in vad som verkar vara en vapensköld. Möjligen har plattan varit någon form av beslag, eller kanske en spelbricka.

Vi är nu nere på nivåer under dessa lämningar där en stenlagd gränd och anslutande tomtmark från tiden före den stora stadsregleringen kommit fram. Utifrån våra tidigare erfarenheter vet vi att vi då har stött på en bebyggelse som tillkommit omkring år 1600. Den närmaste tiden framåt kommer nu att ägnas åt att dokumentera detta och ni kommer att kunna följa resultaten här på vår hemsida.

Vi befinner oss nu drygt halvvägs i vår undersökning. Hittills har mycket fokus varit riktad mot det murade huset med köket i källaren. Vi vet med tämligen stor säkerhet när huset revs, det skedde utifrån våra daterande fynd omkring 1635. Sannolikt är det då regleringen av stadsplanen äger rum i denna del av staden. Men när byggdes huset? Ja den frågan har vi ställt oss ända sedan vi började vår undersökning. Byggnadsmaterialet i spisarna och i väggen mellan köket och förvaringsrummet utgjordes av tegel med dimensioner som hade ett ålderdomligt format. Även murbruket som använts hade en ålderdomlig sammansättning. För att kunna datera när huset byggdes behövde vi hitta de lager som borde ha avsatts under byggnationen. Eftersom det rör sig om ett murat hus med tegel så borde sådana byggnationslager bestå av kalkbruk och flisor av tegel. Ett tag har vi befarat att de här lagren i värsta fall kunde ha tagits bort i samband med den förundersökning som gjordes i somras. Det fanns en risk att de i all hast förväxlats med raseringslager. Men i slutet av den gångna veckan kunde vi äntligen sluta tvivla.

Här syns kanten till den nedgrävning som gjordes i åsen när man skulle bygga husets källare.

Nu kom byggnationslagren fram. Här fanns en lång, nästan meterbred remsa med kalkbruk och tegelflis som löpte längs med husets väggsträckning. Bredvid dessa lämningar fanns också fyllningen till den nedgrävning som man gjort i åsen då källaren byggdes. När vi grävde ut denna fyllning hittade vi ett mynt som sannolikt lagts dit med syftet att ge huset lycka, ett så kallat grundläggningsmynt. Myntet kunde dateras till 1590. Därmed har vi äntligen löst problemet med husets ålder. Det kan tyckas lite förvånande att huset endast kommit att stå i cirka 45 år innan det revs. Man kan ju trots allt ana att det bör ha inneburit en tämligen stor ekonomisk investering att låta bygga det. Visserligen har kanske det hus vi nu undersökt varit i stadens ägo sedan i alla fall sedan 1627 men det bör likväl ha betingat ett högt värde. Uppenbarligen har dock stormaktstidens stadsplaneideal vägt tyngre än den kapitalförstöring som rivningen av detta hus och andra i dess närhet innebar.

När man byggde källaren passade man på att lägga ner ett så kallat grundläggningsmynt i schaktet. Myntet är en fyrk präglad år 1601 under den tid Karl IX var riksföreståndare.

När vi rev upp den färdigdokumenterade stenläggningen i gränden utanför huset undrade vi om gränden hade äldre föregångare. Svaret kom tämligen omgående. Den stenlagda gränden fanns i två faser och den äldsta hade anlagts direkt efter det att huset murats upp, alltså år 1590 eller strax därefter. Någon gång under tidigt 1600-tal har den sedan lagts om och snyggats till för att sedan helt tas ur bruk i mitten av 1630-talet i samband med stadsregleringen. Den lilla historiska scen som vår undersökningsyta utgör ger oss nu en intressant inblick i det sena 1500-talets stadsbild på Södermalm. Här möter vi i närbild en miljö med slående kontraster.

Det här är en bild där de två stenlagda nivåerna av gränden syns i profil, mellan dem fanns ett avfallslager.

På ena sidan gränden låter någon uppföra ett påkostat murat tegelhus i två våningar med en källarvåning som inrymmer ett stort kök med sandstensgolv, vitkalkade väggar och tunnvalv av tegel. I dess äldsta skede kan köksgolvet till och med ha varit klätt med grönglaserade keramikplattor. Vi hittade nämligen en sådan golvplatta när vi tog bort sandstensgolvet. Den typen av golv hittar man bara i mycket välbeställda miljöer. Vi rör oss alltså i en överklassmiljö på Södermalm där ägarna till detta hus haft många bjudningar då man utspisat sina gäster väl för att visa upp sin rikedom och vidmakthålla sin sociala rang.

På andra sidan gränden däremot möter oss en helt annan syn. Här ligger en obebyggd tomt där man tippat sopor och matrester. Man kan lätt föreställa sig den stank som spridit sig när matavfallet ruttnade sommartid. Idag springer en och annan råtta över området och så var det säkert även på den tiden. Som arkeologer idag är vi dock tacksamma över alla dessa matrester i form av olika djurben, fröer och fruktkärnor eftersom de kommer att ge oss en värdefull inblick i söderbornas kosthåll under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal.

Till höger i bild kan man se den svacka som antyder att här har en gång legat en brunn.

Nu jobbar vi vidare med de äldre faserna på platsen, ner genom 1500-talet. Under gränden kommer nu kulturlager som hänger samman över hela undersökningsytan. Det finns alltså ingen gränd längre utan vi har en helt annan struktur vilket är spännande eftersom det antyder ett äldre bebyggelsemönster. En hel rad lager fortsätter ner i och täcker en stor svacka i marken. Den här svackan tror vi är en gammal brunn. Det innebär att den alltså är äldre än de täckande lagren från sent 1500-tal. Hur gammal är den? Har den kanske rent av en medeltida datering? Detta får vi återkomma till senare.

Nu är undersökningen av köket i källaren till det hus som en gång stått på platsen klar. En del detaljer har klarnat. Huset har så vitt vi kan se det i köket, genomgått en hel del förändringar under årens lopp. Till exempel har den värmespis som stod bredvid matlagningsspisen infogats senare. Möjligen har också golvet lagts om vid något tillfälle. När vi tog bort det så hittade vi en äldre glaserad golvplatta av keramik i sättsanden. De här olika förändringarna talar för att byggnaden sannolikt har stått på platsen under en ganska lång tid och möjligen också att det skiftat ägare under åren. Möjligen har i så fall nya ägare gjort förändringar efter sina behag och idéer om hur huset skulle fungera efter de sociala behov som fanns.

Spisen till vänster som sannolikt mest fungerat som värmekälla hade byggts vid ett senare tillfälle än matlagningsspisen, kanske i samband med någon modernisering innan husets revs. Till höger ser vi matlagningsspisen med sina två ugnar. Den undre hade man valt att mura igen vid något tillfälle.

Några myntfynd på köksgolvet ger oss en god möjlighet att tidfästa när huset övergavs och revs ner. Mynten kan dateras till drottning Kristinas tid och är präglade i Nyköping mellan åren 1633-34 så rivningen av huset bör inte ha skeet särskilt långt efteråt, kanske redan i slutet av 1630-talet eller tidigt på 1640-talet.

De två mynten överst till vänster hittades på köksgolvet. Mynten under dem låg på gatan utanför huset. Alla är präglade mellan åren 1633-34 under drottning Kristinas regeringstid.

Något som är fascinerande med arkeologiska undersökningar är att det inte sällan dyker upp överraskningar och märkligheter som man inte observerat tidigare. Så även nu. I fredags var det dags att öppna den nedre bakugnen som vid något tillfälle under kökets brukningstid hade murats igen. Varför man valt att mura igen den vet vi inte och det kommer vi sannolikt heller aldrig att få veta. Men uppenbarligen har behoven i huset förändrats och man kunde klara sig med bara den mindre bakugnen.

När vi öppnade den igenmurade ugnen så fick vi en överraskning. Där låg massor med äggskal. De flesta var från hönsägg men det längst ner till vänster var ett gåsägg. Varför äggen fanns där vet vi inte just nu.

Det intressanta och överraskande är dock att alldeles innan man murade igen ugnen så har man placerat en massa ägg i den. Det rör sig framförallt om hönsägg men där fanns också gåsägg. Varför har man gjort så? Just nu vet vi inte. Kanske är det helt enkelt bara rester efter den sista måltiden där dessa ägg ingått, men varför ligger då skalen kvar i ugnen? Har någon bara varit lat och slängt in sopor från golvet när ugnen ändå bara skulle muras igen? Eller rör det sig om någon rituell handling, någon form av avslutningsritual? Vi har ju tidigare sett att även den övre ugnen innehöll äggskal som låg kvar efter det att huset rivits. Denna övre ugn har varit i bruk i åratal efter den undre men likväl så kan vi observera likartade fynd. Detta är något vi får fundera vidare på. Under tiden så fortskrider nu undersökningarna på andra sidan gatan och vi kommer snart att rapportera om fynden därifrån.