Vi befinner oss nu drygt halvvägs i vår undersökning. Hittills har mycket fokus varit riktad mot det murade huset med köket i källaren. Vi vet med tämligen stor säkerhet när huset revs, det skedde utifrån våra daterande fynd omkring 1635. Sannolikt är det då regleringen av stadsplanen äger rum i denna del av staden. Men när byggdes huset? Ja den frågan har vi ställt oss ända sedan vi började vår undersökning. Byggnadsmaterialet i spisarna och i väggen mellan köket och förvaringsrummet utgjordes av tegel med dimensioner som hade ett ålderdomligt format. Även murbruket som använts hade en ålderdomlig sammansättning. För att kunna datera när huset byggdes behövde vi hitta de lager som borde ha avsatts under byggnationen. Eftersom det rör sig om ett murat hus med tegel så borde sådana byggnationslager bestå av kalkbruk och flisor av tegel. Ett tag har vi befarat att de här lagren i värsta fall kunde ha tagits bort i samband med den förundersökning som gjordes i somras. Det fanns en risk att de i all hast förväxlats med raseringslager. Men i slutet av den gångna veckan kunde vi äntligen sluta tvivla.
Här syns kanten till den nedgrävning som gjordes i åsen när man skulle bygga husets källare.
Nu kom byggnationslagren fram. Här fanns en lång, nästan meterbred remsa med kalkbruk och tegelflis som löpte längs med husets väggsträckning. Bredvid dessa lämningar fanns också fyllningen till den nedgrävning som man gjort i åsen då källaren byggdes. När vi grävde ut denna fyllning hittade vi ett mynt som sannolikt lagts dit med syftet att ge huset lycka, ett så kallat grundläggningsmynt. Myntet kunde dateras till 1590. Därmed har vi äntligen löst problemet med husets ålder. Det kan tyckas lite förvånande att huset endast kommit att stå i cirka 45 år innan det revs. Man kan ju trots allt ana att det bör ha inneburit en tämligen stor ekonomisk investering att låta bygga det. Visserligen har kanske det hus vi nu undersökt varit i stadens ägo sedan i alla fall sedan 1627 men det bör likväl ha betingat ett högt värde. Uppenbarligen har dock stormaktstidens stadsplaneideal vägt tyngre än den kapitalförstöring som rivningen av detta hus och andra i dess närhet innebar.
När man byggde källaren passade man på att lägga ner ett så kallat grundläggningsmynt i schaktet. Myntet är en fyrk präglad år 1601 under den tid Karl IX var riksföreståndare.
När vi rev upp den färdigdokumenterade stenläggningen i gränden utanför huset undrade vi om gränden hade äldre föregångare. Svaret kom tämligen omgående. Den stenlagda gränden fanns i två faser och den äldsta hade anlagts direkt efter det att huset murats upp, alltså år 1590 eller strax därefter. Någon gång under tidigt 1600-tal har den sedan lagts om och snyggats till för att sedan helt tas ur bruk i mitten av 1630-talet i samband med stadsregleringen. Den lilla historiska scen som vår undersökningsyta utgör ger oss nu en intressant inblick i det sena 1500-talets stadsbild på Södermalm. Här möter vi i närbild en miljö med slående kontraster.
Det här är en bild där de två stenlagda nivåerna av gränden syns i profil, mellan dem fanns ett avfallslager.
På ena sidan gränden låter någon uppföra ett påkostat murat tegelhus i två våningar med en källarvåning som inrymmer ett stort kök med sandstensgolv, vitkalkade väggar och tunnvalv av tegel. I dess äldsta skede kan köksgolvet till och med ha varit klätt med grönglaserade keramikplattor. Vi hittade nämligen en sådan golvplatta när vi tog bort sandstensgolvet. Den typen av golv hittar man bara i mycket välbeställda miljöer. Vi rör oss alltså i en överklassmiljö på Södermalm där ägarna till detta hus haft många bjudningar då man utspisat sina gäster väl för att visa upp sin rikedom och vidmakthålla sin sociala rang.
På andra sidan gränden däremot möter oss en helt annan syn. Här ligger en obebyggd tomt där man tippat sopor och matrester. Man kan lätt föreställa sig den stank som spridit sig när matavfallet ruttnade sommartid. Idag springer en och annan råtta över området och så var det säkert även på den tiden. Som arkeologer idag är vi dock tacksamma över alla dessa matrester i form av olika djurben, fröer och fruktkärnor eftersom de kommer att ge oss en värdefull inblick i söderbornas kosthåll under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal.
Till höger i bild kan man se den svacka som antyder att här har en gång legat en brunn.
Nu jobbar vi vidare med de äldre faserna på platsen, ner genom 1500-talet. Under gränden kommer nu kulturlager som hänger samman över hela undersökningsytan. Det finns alltså ingen gränd längre utan vi har en helt annan struktur vilket är spännande eftersom det antyder ett äldre bebyggelsemönster. En hel rad lager fortsätter ner i och täcker en stor svacka i marken. Den här svackan tror vi är en gammal brunn. Det innebär att den alltså är äldre än de täckande lagren från sent 1500-tal. Hur gammal är den? Har den kanske rent av en medeltida datering? Detta får vi återkomma till senare.
