Södermalmstorg 14 oktober 2022

Tusen och ett år vid Södermalmstorg

Den sista stora undersökningen vid Slussen är nu avslutad. Ett års utgrävning av den norra delen av Södermalmstorg har tagit oss nästan 14 meter ner i marken och 1000 år bakåt i tiden!

I oktober förra året började vi schakta oss ner genom de massor som lades på i samband med att den äldre bebyggelsen revs och slussens trafikapparat uppfördes på 1930-talet. Nästan två meter ner hittade vi den nivån där rivningsarbetet avlutades för 90 år sedan! Här var tiden som frusen, med husgrunder och källare kvar från närmare 300 år gamla byggnader som bland annat har hyst den av Bellman ombesjungna restaurang Pelikan och det av Fogelström skildrade kafé Klotet. Runt och under dessa byggnader kunde vi följa en medeltida förstads utveckling från början av 1300-talet eller slutet av 1200-talet – dateringarna är ännu preliminära – fram till 1870-talet, då den yngsta gatunivån hade fått sin gatsten och området sedan länge var en del av den centrala staden.

Nere till höger i bild syns Klotgränds stenläggning från andra halvan av 1800-talet. Intill ligger källaren till kafé Klotet och bortom den källaren till Pelikanhuset. Nere till höger i bild syns Klotgränds stenläggning från andra halvan av 1800-talet. Intill ligger källaren till kafé Klotet och bortom den källaren till Pelikanhuset.

Vi fann även lämningar från tiden innan Stockholm anlades: en vikingatida marknivå med härdar. Men det är alltså först från högmedeltid som vi kan se en kontinuitet i stadsbebyggelsen och hur stadsplanen förändrats med tiden. Exempelvis har källaren för Pelikanhuset skurit rakt genom äldre byggnader och gator.

Vikingatid keramik arkeologi Södermalmstorg Slussen ArkeologikonsultKeramik från den vikingatida marknivån.

En intressant detalj visar hur man över tid har anpassat sig till de topografiska förutsättningarna. När vi kom ner till det nedersta skiftet av Pelikanhusets grundmur fann vi i dess hörn ett väldigt block i granit som vår grävmaskin inte kunde greppa, inte heller spräcka. Vid fortsatt undersökning visade det sig att detta block redan fanns på plats när man på 1700-talet inkorporerade det i grunden till huset. Vi kunde även konstatera att man under 1300-talet försökt att gräva bort blocket då det var i vägen för bebyggelsen, men tvingats se sig besegrade. Gatunätet fick i stället anpassas till stenen. När vi med moderna maskiner slutligen fick loss det så visade den sig väga 15,5 ton! Inte undra på att huset, som senare fick det som hörnsten, stod kvar i tre sekler!

Granitblock arkeologi Södermalmstorg Slussen ArkeologikonsultI bildens nedre vänstra hörn syns det väldiga granitblock som man försökte att gräva bort på 1300-talet. Nedgrävningen runt stenen fylldes med sand, vilken tydligt syns mot de omgivande svarta kulturlagren.

Även andra stenblock har återanvänts i grunden. Huset vilade nämligen delvis på den stenförstärkta sidan till den så kallade järngraven, platsen för kvalitetskontroll och omlastning av stångjärn. Hit, till Gustav Vasas forna vallgrav, hade stadens järnvåg flyttats 1662 efter att försvarsverket hade spelat ut sin roll. Vallgravens sidor hade en skoning av stenblock, och i samband med den nu aktuella omdaningen av Södermalmstorg behövde den sista kvarvarande delen av denna skoning tas bort. Denna har sedan 1980-talet varit inkapslad i betong för att inte rasa. Att dokumentera och ta bort stenarna utan att stänga av tunnelbanan någon meter bort var en utmaning.

Skoning till Vasas vallgrav arkeologi Södermalmstorg Slussen ArkeologikonsultSkoningen till Vasas vallgrav. Tågspåret går i det som en gång var vallgrav. Innanför stenskoningen anas mörkare grus som utgör fyllningen i frischaktet.

Skoningen var uppförd som en skalmur där varje skift bestod av två rader med stenblock med en fyllning av sten, kalkbruk och tegelkross mellan sig. I den nedre delen av muren vägde stenen upp emot 1,2 ton vardera och som lyfthjälp har man haft den kran för vilken ritningar inköpts från Danzig år 1548, då även uppförandet av skoningen påbörjades. Högre upp i muren talar våra preliminära tolkningar för att man även har arbetat från ett innanförliggande frischakt som successivt har fyllts upp med massor. Härifrån har man också haft möjlighet att få nya stenskift på plats.

Schematisk sektion genom Stockholmsåsen arkeologi Södermalmstorg Slussen ArkeologikonsultSchematisk sektion genom Stockholmsåsen vid Södermalmstorg, frischaktet, vallgravsskoningen och vallgraven. I frischaktet har vi kunnat se hur man, efter hand som skiften i skoningen har kommit på plats, fyllt upp med grusmassor och därmed skapat sig en arbetsyta.

Under året har vi bjudit på ett axplock av våra resultat och preliminära tolkningar från tusen år av stockholmshistoria. Nu kommer vi att påbörja efterarbetet av dokumentationsmaterial och fynd samt avrapportera undersökningen. Den som är nyfiken på slutresultatet kan se fram emot spännande läsning!

Månadens fynd 23 september 2022

Månadens fynd - september 2022

Månadens fynd utgörs den här gången av några skärvor av ett lergodsfat som dekorerats med olika motiv i vitlera.

Månadens fynd Fiskfat 72dpi 900 600Här ser vi de två skärvorna som utgör månadens fynd. De kommer från ett lergodsfat som dekorerats med piplersdekor där ett huvudmotiv utgörs av en fisk. Fatet kan dateras till 1540-talet.

Det mest framträdande motivet utgörs av en fisk. Fatet har tjänat som uppläggningsfat och har en gång prytt ett bord i ett tämligen välbärgat Södermalmstorgshushåll som bodde här på 1540-talet. Vårt fynd gjordes nu under våren, men redan vid våra undersökningar åren 2013-15 hittade vi ett liknande fat på en intilliggande tomt.

Södermalmstorg Figur 203 72dpi 900Det här är fatet som vi hittade på Södermalmstorg i samband med våra undersökningar åren 2013-15.

Det fatet hade också en dekor med fiskar men även granatäpplen. Utifrån en kemisk analys av leran kunde vi då se att fatet mest sannolikt tillverkats i norra Tyskland. Det återstår att se om vi får samma utfall denna gång. Vi kan dock ana att det är ett nytt kontinentalt mode som avspeglas i bordskulturen och som snabbt spridit sig hit till Stockholm.

Fiskar är vanligt förekommande som religiösa motiv och har i många kulturer uppfattats som symbol för fruktbarhet och livets uppkomst i vatten. Fisken kom inom kristendomen att bli en symbol för dopet. Förenklat kan det uttryckas som att på samma vis som en fisk inte kan klara sig utan vatten kan inte heller en sann kristen få frälsning utan dop i vatten. Symboler kan emellertid tolkas på olika sätt beroende på uttolkarens bakgrund och syfte. Bland gemene man kunde fisken under medeltiden och säkert också under vår period – 1540-talet – även tolkas som en symbol för fastan.

Pieter Bruegel the Elder Big Fish Eat Little Fish 72dpi 900Fisken som symbol kunde också vara politisk. Ett känt exempel ser vi här i form av Pieter Brueghel den äldres teckning från år 1556 "Den stora fisken äter den lilla". Den avbildar ett nederländskt ordspråk om hur de rika förtrycker samhällets svaga.

 

Många av årets dagar utgjordes under medeltiden av så kallade fiskdagar som var fastedagar då man inte fick äta kött- eller mjölkprodukter utan bara fisk, bröd och grönsaker. I början av medeltiden var mer än hälften av årets dagar fastedagar. När vi kommit in i 1500-talet så var det bara lördagar som var fastedagar om man inte tillhörde ett kyrkligt hushåll, då var även onsdagar och fredagar fastedagar. Av detta är det inte svårt att förstå att fisk var en vanlig och viktig vara som skulle införskaffas till köket. Vi har inga prisuppgifter från 1540-talet men från år 1568 har man räknat ut att en tunna salt fisk kostade 10 mark vilket då motsvarade ungefär 10 dagsinkomster för en arbetare.

Intressant nog så hittade vi även en stor mängd fiskben i samma lager som vårt fiskfat. Dessa är inte analyserade än, men sedan tidigare vet vi att en stor del av fisken vid den här tiden utgjordes av till exempel gädda och abborre.

Fiskben 72dpi 900 600I direkt anslutning till vårt fiskfat hittades också en stor mängd fiskben.

 

Från början av 1500-talet kan vi få en viss uppfattning om hur olika fiskrätter gjordes men inte exakt hur de tillagades. Fisken kunde kokas eller stekas, den kunde vara färsk, salt, torkad eller rökt. Det förekom att man också bakade in fisk som pastejer eller i form av gelé.

Vi har alltså tyvärr inga recept på fiskrätter från mitten av 1500-talet att bjuda på idag, men söker vi oss hundra år framåt i tiden så finns det ett från år 1650 på stekt gädda och ruda med lök:

”Stek fisken först väl i smör, hel eller sönderskuren, Tag honom utur smöret och skala löken; skär små i samma smöret och stek honom så han bliver brun. Låt allehanda örter därpå, undantagandes muskateblommor; låt vin och ättika därtill;låt lite sjuda det. Gör med socker lagom sött; slå så fisken i fatet.”

Kanske var det så fisken skulle tillredas för att sedan serveras på det fat som är månadens fynd?

 

 

 

 

 

Södermalmstorg 07 juli 2022

På gång i juni 2022

Med juni månad fick vi inte bara sommarvärme här vid Slussen utan även tillfälle att undersöka ett område vid Järngraven som vi väntat på ett tag. På platsen hade det bland annat funnits en handelsbod som på 1760-talet ägdes av en madame Bergklyft. Ytan var inte stor, endast några kvadratmeter, men visade sig innehålla en massa spännande fynd. Bland annat så påträffades två myntskatter som gömts i källaren till handelsboden. Den ena bestod av sju mynt som präglats mellan 1666 och 1676. Det andra myntfyndet var närmare hundra år yngre och utgjordes av 18 mynt med dateringar mellan 1739–1762 och hade troligen gömts där av madame Bergklyft som ägde boden vid denna tid. I en gränd utanför byggnaden hittades kilovis med fiskben. Förmodligen så har gammal fisk från saluhallen Fiskarehuset, som låg bara ett stenkast därifrån, dumpats i gränden. Stanken från den ruttnande fisken kan vi bara föreställa oss.

Myntskatt prepareras fram arkeologi Slussen ArkeologikonsultMyntskatten från 1760-talet prepareras fram.

Benmaterial och osteolog arkeologi Slussen ArkeologikonsultNärbild på en del av de fiskben som hittades i gränden intill madame Bergklyfts bod.

Undersökningen på Södermalmstorg fortgår enligt planerna. Nu är vi sju meter ner under den ursprungliga torgytan där delar av 1300-talets bebyggelse nu kommer fram.

Muddringsarbetena i Söderström pågår oförtrutet hela sommaren och genererar en hel del fynd. Under den senaste tiden har vi framför allt tillvaratagit keramik, glas och skor från 1300-talet och 1500-talets andra hälft som kan berätta en hel del om stockholmarnas handel, bordskultur och skomode.

Muddermassor och arkeologer arkeologi Slussen Arkeologikonsult Muddermassorna gås igenom.

Månadens fynd 29 april 2020

Månadens fynd - april 2020

Den här månaden utgörs vårt fynd av förkolnad säd i form av skalkorn (med den latinska artbenämningen Hordeum vulgare var. vulgare). Fyndet gjordes i ett av de hus vi undersökte på Södermalmstorg under senvåren 2015 och det kan dateras till andra hälften av 1300-talet. Då, på 1300-talet, var skalkorn det vanligaste spannmål som odlades i Sverige.

Mältat skalkornSå här såg de förkolnade resterna av det mältade skalkornet ut.

 

Vad som gör det här fyndet spännande är att vi kan konstatera att många av kärnorna var groddade vilket indikerar att de var avsedda för ölframställning. I det steg vi påträffade dem hade de blötlagts för att gro vilket var det första steget i mältningsprocessen.

Olaus Magnus beskriver i sin ”Historia om de nordiska folken” hur mältningsarbetet ägde rum i mitten av 1500-talet: ”Man väljer sig ett lämpligt brädgolv, långt och brett. På detta lägges ett lager korn, 10 rugier eller 30 skäppor eller mer. Kornet stänkes med vatten under idelig omrörning, varav följden blir, att det på ett dygn mjuknar och börjar svälla. Efter en andra och tredje liknande omrörning skjuter det liksom rötter och tycks gro. Kornen klumpas härvid ihop sig och visa benägenhet att genast växa samman. Då utbredes det på brädgolvet och lämnas att torka i tre dygn.”

Det var så långt vårt korn hade hunnit i processen. Därefter skulle det ha rostats för att få ”en smak likt honung”, malas och sjudas i hett vatten, silas och smaksättas med humle innan det lagrades en tid för att bli ett gott drickbart öl som uppskattades av gästerna.

Det blir spännande när de arkeologiska fynden möter de skriftliga källorna. I vårt fall kan vi konstatera att huset vi undersökte hade haft ett trägolv av plankor, de brända kornen låg utspridda på golvet över en yta på 2,5 x 6,6 meter. Kornlagret varierade i tjocklek men var i genomsnitt cirka 5 centimeter tjockt. Räknar vi ut volymen på detta så visar det sig att man befinner sig nära de 30 skäppor som Olaus Magnus anger, även om det inte är en helt lätt beräkning att göra eftersom måttenheterna varierade en del från landsdel till landsdel.

Mälthus - Kontextgrupp 27Centralt i bilden syns lämningarna efter det mälthus (Kontextgrupp 27) som vi undersökte på Södermalmstorg våren 2015. I huset syns de brända resterna efter ett trägolv. Ovanpå golvet låg lagret med förkolnade skalkorn.

 

Hur det öl som skulle bryggas på vår gård vid Södermalmstorg skulle ha smaksatts vet vi inte men det mest troliga är att man tänkt sig tillsätta humle så som det omtalas hos Olaus Magnus. Under medeltiden dominerade nämligen humleöl i ett nordösteuropeiskt område med Baltikum, Polen och stora delar av norra Tyskland och östra Sverige medan porsöl dominerade i Holland, Danmark, västra Sverige och Norge. När vi kommer fram till 1500-talet (Olaus Magnus tid) så hade humleölet blivit det vanligaste även i väst.

Vårt fynd visar oss alltså att gårdens innevånare var i färd med att brygga öl men att man aldrig hann slutföra det. Varför inte? Jo, gården brann helt enkelt ner och ett fynd vi berättat om tidigare (se tidigare artikel) kanske ger oss en ledtråd till varför den brann. Det rör sig om ett mynt som hittades i raseringsmassorna efter branden. Myntet kunde dateras till Albrekt av Mecklenburgs tid som svensk kung 1364-1386 och nya specialstudier visar att vårt mynt hörde till de yngsta som Albrekt lät prägla, så sannolikt har det präglats alldeles i slutet av hans regeringstid vid mitten av 1380-talet. Men med tanke på att de politiska förhållandena i Stockholm var lite speciella i och med att stadens makthavare fortsatte att betrakta Albrekt som kung ända fram till september 1398 så kan myntet vi fann ha fortsatt att präglas i staden ända fram till dess.

Så med andra ord kan gården på Södermalmstorg ha bränts ner i samband med de stridigheter som uppstod när drottning Margaretas trupper belägrade staden. Så om gårdens innevånare hade påbörjat sin ölbryggning i september var tanken säkert att man ville ha ett gott öl till jul. Men så blev tyvärr aldrig fallet. Den storpolitiska maktkampen kom emellan.

 

 

 

 

Månadens fynd 25 februari 2020

Månadens fynd - februari 2020

Månadens fynd har vi som så många gånger förut hämtat från det rika fyndmaterial som tillvaratogs vid våra arkeologiska undersökningar på Södermalmstorg. Fynden består av fyra malstenar från handkvarnar som har använts av de boende i området under 1300-talet.

Under förhistorisk tid bestod de tidigaste kvarnarna av en flat lätt skålad sten och rundad mindre sten som man krossade kornet med. Kvarnstenarna från Södermalmstorg är från så kallade vridkvarnar, en typ av roterande handkvarn som uppfanns i medelhavsområdet omkring Kristi födelse. Till Norden kom handkvarnen först under järnåldern cirka 200 e. Kr. I Snorre Sturlassons Edda från början av 1200-talet finns ett stycke som omnämner användandet av handkvarnar. I kvädet om Helge Hundingsbane så klär han sig som trälinna för att slippa undan sina fiender och går iväg för att mala:

”För hans händer

hövdes bättre

svärdets fäste

än kvarnens vev”

En handkvarn bestod av en rund överliggare och en underliggare i motsvarande storlek. Det som skulle malas stoppades in ett runt hål i överliggarens centrum, det så kallade ögat, och vreds runt med ett trähandtag som placerades i ett hål i stenens kant. 

Handkvarnar kan delas in i två huvudgrupper.  Den ena bestod av två rundade kvarnstenar som var ungefär lika stora. Dessa var ofta ganska grova och skrovliga med otuktade kanter. Sådana kvarnar var de största handkvarnarna och brukade ha en diameter på 40-70 centimeter. Den andra huvudgruppen hade en mindre överliggare, oftast med en diameter av 15-30 centimeter, som placerades i en underliggare som var format som ett kar. De senare malstenarna var tillverkade av yrkesmän och betydligt mer välgjorda än den första typen som oftast var hemtillverkade.

Malsten från Södermalmstorg av den enklare grova typen av handkvarn. Den har ursprungligen varit minst 40 centimeter i diameter. Lägg märke till de otuktade kanterna. Malsten från Södermalmstorg av den enklare grova typen av handkvarn. Den har ursprungligen varit minst 40 centimeter i diameter. Lägg märke till de otuktade kanterna.  Tre malstenar till handkvarnar som hittades vid undersökningarna på Södermalmstorg. De kan dateras till 1300-talet. De båda mindre fragmenten är av sandsten och kan vara från Roslags-Gävletrakten.Malstenen till vänster i bild kan dateras till perioden 1325-1350, den är av en enklare grov typ av handkvarn. Den har ursprungligen varit minst 40 centimeter i diameter och är tillverkad av skiffer. Lägg märke till de otuktade kanterna. De tre malstenarna till höger kommer från handkvarnar som kan dateras till perioden 1350-1390. De båda mindre fragmenten är av sandsten och kan vara från Roslags-Gävletrakten. Det större fragmentet överst i bildens mitt är av en bergart som kallas konglomerat.

 

Stenmaterialet i kvarnstenarna varierade vilket vi även kan se på fynden från Södermalmstorg. Den större enklare handkvarnen var gjord av skiffer. De mindre handkvarnarna var alla av olika stenmaterial. Två av dem var tillverkade av sandsten, den ena grå, den andra röd. Den tredje kvarnstenen bestod av konglomerat, det vill säga en bergart som utgörs av hopcementerade mindre och större stenar. Redan under järnåldern fanns det stenbrott som var specialiserade på att bryta sten till kvarnar. Ett känt sådant område var Malung i Dalarna, ett annat låg i Roslags-Gävletrakten varifrån våra malstenar i sandsten kan vara hämtade. 

När vi idag talar om kvarnar tänker vi ofta på malning av säd till mjöl, vilket var ett användningsområde för handkvarnarna. Men förutom säd så maldes exempelvis även gryn, malt, salt och enbär med handkvarnar.

Malerska 72dpi 900 600Det här fotografiet är från Mangskog socken i Värmland och visar en kvinna som maler på en enkel handkvarn.

 

Även sedan vattendrivna kvarnar och väderkvarnar började användas fanns många handkvarnar kvar för hemmabruk.  I vissa landsbygdsområden brukades de fortfarande ett stycke in på nittonhundratalet.

 

 

 

 

Södermalmstorg 24 januari 2020

På gång i januari 2020

Den här månaden har vi gjort en del mindre schaktningsövervakningar kring Kornhamnstorg och på Skeppsbron. Men det kanske mest spännande för oss är att den första volymen i vår rapportserie som redovisar de arkeologiska resultaten här ifrån Slussen nu äntligen har kommit från tryckeriet.

 

Rapport om undersökningarna på Södermalmstorg 2013 15

 

Rapporten är på 460 sidor och handlar om de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg åren 2013-2015. Det var undersökningar som på flera vis förändrade synen på Stockholms historia.

Där upptäckte vi en stadsdel från 1300-talet som kan betecknas som Stockholms äldsta förort med en bebyggelse som tidigare var mer eller mindre okänd. Faktum är att det faktiskt finns ett bevarat brev från år 1288 som omtalar en stadsdel på Södermalm som då skulle vara nyuppförd, men tolkningen av dokumentet blev omtvistat och dokumentet föll i glömska. Tack vare underökningarna kunde vi alltså visa att det faktiskt fanns en medeltida stadsdel som sedan på grund av olika politiska händelser och strategiska beslut försvann.

Under tidigt 1300-tal så bosatte sig främst hantverkare här kring Södermalmstorg, huvudsakligen har de ägnat sig åt metallhantverk. Vid mitten av 1300-talet så ändrades befolkningssammansättningen och istället kunde vi se att utländska köpmän bosatt sig i området. Sannolikt rörde det sig om tyska köpmän knutna till Hansan. Fyndmaterialet skvallrar om att dessa köpmän var tämligen förmögna, bostäderna var utrustade med kalkstensgolv och i fönstren satt färgat och bemålat fönsterglas. Bland dryckesglasen fanns emaljerade glasbägare från Venedig och i keramikmaterialet dyker det upp skärvor från persiskt område.

1500-talets bebyggelse på Södermalm har tidigare beskrivits som tämligen enkel och att dess innevånare tillhörde stadens lägre sociala skikt. Våra undersökningar visar emellertid på en helt annorlunda bild. Vi hittade handelsgårdar med stora varumagasin och med bostäder som värmdes upp med kakelugnar, fönsterglaset var importerat från norra Frankrike och golven var täckta med glaserade golvplattor. Den materiella kulturen vittnar även i övrigt om att man här levt ett gott liv.

Dessa intressanta resultat lyfts fram i den färdiga rapporten. Bebyggelsen beskrivs ingående från fas till fas med början i äldsta tid och fram till mitten av 1600-talet. Faktum är att de äldsta lämningarna efter aktiviteter på platsen kan dateras till det tidiga 1000-talet, så det är där vår berättelse tar sin början. Varje tidsperiod som behandlas inleds med en översiktlig historisk beskrivning för att vi vill hjälpa läsaren att sätta in lämningarna i ett lite större historiskt sammanhang. Bebyggelselämningarna återges i detaljerade planer och ofta också med foton. Eftersom undersökningarna genererade ett stort och intressant fyndmaterial som är mycket väl daterat så har vi velat återge detta med många fyndbilder.

Nu hoppas vi att rapporten kommer till väl användning och blir till stor nytta och glädje för andra kollegor men givetvis också för en historiskt intresserad allmänhet.

Rapporten finns digitalt för nedladdning här på Slussenportalen och den kommer också att finnas till försäljning i tryckt skick på Medeltidsmuseet.

Klicka här för att läsa rapporten (lågupplöst version).

För en högupplöst version samt bilagor klicka här.

 

 

Månadens fynd 29 april 2019

Månadens fynd - april 2019

Månadens fynd utgörs av två skärvor från ett stengodskrus som på halsen varit dekorerat med ett motiv av ett skäggigt ansikte och på buken haft olika typer av växtmotiv. Fynden hittades på Södermalmstorg i lager som vi kan datera till perioden 1544-1554.

Bartmannkrus och skärvorTill vänster i bild ser vi skärvorna av ett så kallat Bartmannkrus som hittades vid våra undersökningar på Södermalmstorg våren 2015. Överst syns reliefen av ett skäggigt ansikte och underst en skärva med en avbildning av ett rosblad. Just den här typen av växtmotiv var mycket vanliga vid mitten av 1500-talet. Till höger syns ett helt krus med samma motiv som på våra skärvor och där ser man också att rosbladen bildar en hel rosbuske.

 

Den här typen av kärl producerades av krukmakare i västra Rhenområdet i trakterna kring Köln. De var enormt populära under främst 1500- och 1600-talen och producerades i mycket stora upplagor som såldes och exporterades som massvara. Populäriteten och den stora spridningen avspeglas också i arkeologiska fyndmaterial då de påträffats över hela världen som spår efter handel och kolonisering.

Den främsta tillverkningsplatsen var Frechen strax väster om Köln, men de tillverkades även i Köln och i andra välkända produktionsorter som Siegburg, Langerwehe och Raeren.

Den skäggiga ansiktsdekoren har lett till att kärl av den här typen oftast kallas för Bartmannkrus, efter tyskans ”bart” som betyder skägg.

Lite beroende på storleken har de antingen använts som dryckeskärl eller som förvaringskärl för främst öl och vin, men från 1600-talet är det även känt att de använts till att transportera kvicksilver i. Ett lite mer udda användningsområde för kärlen är också känt från 1600-talet, då användes de som så kallade häxflaskor och fylldes med urin, hår och amuletter och användes för att bringa lycka till den som ägde flaskan eller för att skada ägarens fiender.

Självklart har det uppkommit många frågor kring vem den skäggige mannen kan tänkas vara men här finns tyvärr inga riktigt bra svar. Gissningarna har varierat mellan att det är vid tiden kända personer eller gudar som avporträtterats. En av personerna det spekulerats kring är hertigen av Alba som under 1500-talets andra hälft var spansk ståthållare över Nederländerna och tämligen beryktad för sina grymheter och de tunga skatter han lät ta ut av befolkningen. En annan gissning är att det är guden Oceanus ur den grekiska mytologin som avbildas. Oceanus var floden som omslöt jorden.

 

 

 

Månadens fynd 28 mars 2019

Månadens fynd - mars 2019

Månadens fynd från Slussen handlar om pipor.

Generellt kan man se att bruket av tobak och piprökning tar fart i Sverige under 1620-talet för att sedan öka kraftigt under de följande decennierna och att äldre fynd är ganska ovanliga. Den äldsta kritpipan som hittats i Sverige är en engelsk pipa tillverkad i London omkring 1590. Den påträffades vid arkeologiska undersökningar i Norrköping.

Den typ av pipor som vi nu har valt ut till månadens fynd brukar på grund av sin ganska svulstiga dekor kallas för barockpipor. Just de här exemplaren kommer från Södermalmstorg och hör hemma i 1630-talet. Det är vid den tiden som rökning och bruket av pipor verkligen slår igenom och det avspeglas väldigt tydligt när vi studerar pipfynden från vår utgrävning. Nästan 90% av de kritpipor vi hittade på Södermalmstorg är från perioden 1630-1637.

Barockpipor 72dpi 900 600De här piporna kallas för barockpipor och är från 1630-talet. De är tillverkade i Amsterdam i Holland. De anses vara lite exklusivare än andra typer av pipor eftersom de var lite mer komplicerade att tillverka och krävde en hel del efterbearbetning.

 

Eftersom det är först i början av 1700-talet som kritpipor började tillverkas i Sverige så fick piporna på 1630-talet istället importeras från Holland eller England. Av de pipor vi hittat så kommer nästan samtliga från Holland och den tillverkningsort som dominerar är Amsterdam vilket är ganska ovanligt. Normalt brukar de holländska piporna annars komma från Gouda som ligger några mil nordost om Rotterdam och var det stora europeiska centrat för kritpipstillverkning under 1600- och 1700-talen. Ett bra mått på produktionens väldiga omfattning är att det år 1730 fanns så många som 611 firmamärken anslutna till pipmakarskrået i Gouda.

Den typ av pipor vi nu visar upp är av mycket hög kvalitet och tillsammans med annat exklusivt fyndmaterial från samma tid i form av keramik och dryckesglas så finns det all anledning att misstänka det var välbärgade köpmän som bodde och uppehöll sig runt ikring Södermalmstorg. Med tanke på varifrån våra fynd kommer så var köpmännen kanske från Amsterdam, staden som var ett av Europas största handelscentra vid denna tid.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 28 januari 2019

Månadens fynd - januari 2019

Månadens fynd utgörs av några vackra fajansskärvor som har sitt ursprung i Italien. De kommer närmare bestämt från en mycket berömd produktionsort som heter Montelupo. Där strax utanför Florens gjordes keramik av mycket hög klass som sedan fann sin avsättning hos de välbärgade florentinska borgarna. Kärlen gick också på export över hela Europa och fann även sin väg över till de europeiska kolonierna i Amerika och Asien.

Månadens fynd januari 2019Månadens fynd utgörs av dessa fyra keramikskärvor som kommer från en fajansskål, en så kallad "tezza". Den tillverkades i Montelupo utanför Florens under tidigt 1600-tal.

 

De fynd som vi hittade på Södermalmstorg kommer från en skål med fot som varit dekorerad med flerfärgad tennglasyr, på italienska kallades sådana skålar för ”tazza”, skärvorna kan dateras till en period mellan 1625 och 1637. Dekoren utgörs av löv och slingrande bladverk målat i blått, grönt, gult och lila.

Som ett exempel på hur stor spridningen av keramik från Montelupo hade kan nämnas att skärvor av liknande kärl hittats vid arkeologiska undersökningar i Jamestown i Virginia. Jamestown var den första permanenta engelska bosättningen i Nordamerika. Staden grundades 1607 och fick sitt namn efter kung James I.

I Stockholm lär dessa skålar ha varit exklusiv keramik som man med stolthet visat upp för nyfikna och imponerade gäster.

 

 

 

 

Månadens fynd 29 november 2018

Månadens fynd - november 2018

Månadens fynd är något som förbryllat oss länge. Vi hittade det när vi gjorde vår undersökning på Södermalmstorg våren 2014. Egentligen rör det sig om tre fynd som alla är helt identiska i sin utformning. De påträffades i lager som vi daterar till en tid mellan 1275 och 1350. Det rör sig om tre likartade järnbleck där det från mittpartiet går ut två likarmade band.

Månadens fyndDet här är månadens fynd. Vad kan det vara? Läs vidare och få reda på det...

 

Vad var det för föremål vi hittat?

Efter en del sökande såg vi att det fanns ett likadant bleck från en undersökning som gjorts här i Stockholm tidigare, det var daterat till 1250-1270. Där hade det tolkats vara ett åderlåtningsjärn. Men i så fall skulle det vara en typ av åderlåtningsjärn som aldrig skådats tidigare så den tolkningen kändes inte helt korrekt.

Så plötsligt hittade en kollega från Medeltidsmuseet efter idogt sökande på nätet en öppning för en helt annan tolkning där dessa föremål istället kunde kopplas till medeltida fartyg. Den öppningen visade sig vara mycket lyckad, för efter mer efterforskningar i litteratur så kan vi nu slå fast att det istället rör det sig om en typ av föremål som hör samman med de hanseatiska koggarna.

SintelsHär ser man hur sådana här sintels satt fästa på insidan av bordläggningen på en kogg.Det rör sig alltså om en sorts klammer som förekom i koggar under medeltiden för att hålla drevningen på plats mellan borden. Inom nederländskt och tyskt område där de förekommer i stort antal kallas de för sintel.

 

Den äldsta typen av sintel uppträder vid mitten av 1200-talet och de förekommer sedan fram till 1500-talets mitt. Enligt beräkningar som gjorts visar det sig att det för en enda kogg kunde behövas så många som 15 000-16 000 sintels.

Trots att det här alltså borde vara ett vanligt fynd att hitta så finns det inte många referenser till tidigare fynd av sintels från svenskt område. En del har dock påträffats på Gotland, huvudsakligen i anslutning till Visby.

I Holland har det upprättats en typologi av de här föremålen och våra fynd motsvarar närmast en typ som kallas D2 och kan dateras till cirka 1300-1375. Det är en dateringsram som faller väl in med dateringen av våra lager. Närheten till den smedja som fanns i den södra delen av området vid denna tid öppnar för möjligheten att de tillverkats där. Även om vi inte funnit några belägg för att sintels använts i svenskbyggda skepp så har det säkert funnits behov av möjlighet till reparation och underhåll av de hanseatiska koggarna som angjorde Stockholm.

 

Stralsund stadssigill 1329Här ser vi Stralsunds stadssigill från 1329 med avbildningen av en kogg. Kanske har en kogg från Stralsund även angjort hamnen här nere i Stadsgården?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utifrån skriftliga källor vet vi att staden hade en skeppsgård på Stadsgården 1448. Under 1300-talet anlades ett omfattande gatunät vid Södermalmstorg med bland annat en bred allmänningsväg som ledde ner mot Stadsgården. Behovet av en så pass stor kommunikationsled för transporter av människor och materiel vid denna tid tyder på en omfattande verksamhet vid Stadsgården och kanske är det så att skeppsgården anlades redan på 1300-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se