Månadens fynd utgörs den här gången av några skärvor av ett lergodsfat som dekorerats med olika motiv i vitlera.

Här ser vi de två skärvorna som utgör månadens fynd. De kommer från ett lergodsfat som dekorerats med piplersdekor där ett huvudmotiv utgörs av en fisk. Fatet kan dateras till 1540-talet.

Det mest framträdande motivet utgörs av en fisk. Fatet har tjänat som uppläggningsfat och har en gång prytt ett bord i ett tämligen välbärgat Södermalmstorgshushåll som bodde här på 1540-talet. Vårt fynd gjordes nu under våren, men redan vid våra undersökningar åren 2013-15 hittade vi ett liknande fat på en intilliggande tomt.

Det här är fatet som vi hittade på Södermalmstorg i samband med våra undersökningar åren 2013-15.

Det fatet hade också en dekor med fiskar men även granatäpplen. Utifrån en kemisk analys av leran kunde vi då se att fatet mest sannolikt tillverkats i norra Tyskland. Det återstår att se om vi får samma utfall denna gång. Vi kan dock ana att det är ett nytt kontinentalt mode som avspeglas i bordskulturen och som snabbt spridit sig hit till Stockholm.

Fiskar är vanligt förekommande som religiösa motiv och har i många kulturer uppfattats som symbol för fruktbarhet och livets uppkomst i vatten. Fisken kom inom kristendomen att bli en symbol för dopet. Förenklat kan det uttryckas som att på samma vis som en fisk inte kan klara sig utan vatten kan inte heller en sann kristen få frälsning utan dop i vatten. Symboler kan emellertid tolkas på olika sätt beroende på uttolkarens bakgrund och syfte. Bland gemene man kunde fisken under medeltiden och säkert också under vår period – 1540-talet – även tolkas som en symbol för fastan.

Fisken som symbol kunde också vara politisk. Ett känt exempel ser vi här i form av Pieter Brueghel den äldres teckning från år 1556 "Den stora fisken äter den lilla". Den avbildar ett nederländskt ordspråk om hur de rika förtrycker samhällets svaga.

Många av årets dagar utgjordes under medeltiden av så kallade fiskdagar som var fastedagar då man inte fick äta kött- eller mjölkprodukter utan bara fisk, bröd och grönsaker. I början av medeltiden var mer än hälften av årets dagar fastedagar. När vi kommit in i 1500-talet så var det bara lördagar som var fastedagar om man inte tillhörde ett kyrkligt hushåll, då var även onsdagar och fredagar fastedagar. Av detta är det inte svårt att förstå att fisk var en vanlig och viktig vara som skulle införskaffas till köket. Vi har inga prisuppgifter från 1540-talet men från år 1568 har man räknat ut att en tunna salt fisk kostade 10 mark vilket då motsvarade ungefär 10 dagsinkomster för en arbetare.

Intressant nog så hittade vi även en stor mängd fiskben i samma lager som vårt fiskfat. Dessa är inte analyserade än, men sedan tidigare vet vi att en stor del av fisken vid den här tiden utgjordes av till exempel gädda och abborre.

I direkt anslutning till vårt fiskfat hittades också en stor mängd fiskben.

Från början av 1500-talet kan vi få en viss uppfattning om hur olika fiskrätter gjordes men inte exakt hur de tillagades. Fisken kunde kokas eller stekas, den kunde vara färsk, salt, torkad eller rökt. Det förekom att man också bakade in fisk som pastejer eller i form av gelé.

Vi har alltså tyvärr inga recept på fiskrätter från mitten av 1500-talet att bjuda på idag, men söker vi oss hundra år framåt i tiden så finns det ett från år 1650 på stekt gädda och ruda med lök:

”Stek fisken först väl i smör, hel eller sönderskuren, Tag honom utur smöret och skala löken; skär små i samma smöret och stek honom så han bliver brun. Låt allehanda örter därpå, undantagandes muskateblommor; låt vin och ättika därtill;låt lite sjuda det. Gör med socker lagom sött; slå så fisken i fatet.”

Kanske var det så fisken skulle tillredas för att sedan serveras på det fat som är månadens fynd?