Slusskajen/Slussplan 03 april 2017

Ruiner efter handelsbodar på Södra Slussplan

Här på Södra Slussplan har nu en intressant ruinmiljö vuxit fram allteftersom vi tagit bort rivnings- och raseringsmassor som främst tillkom här då Nils Ericsons sluss byggdes på 1850-talet. Vid den tiden tog man nämligen bort bebyggelsen som fanns här tidigare.

Murar tas fram

Under rivningsmassorna på Södra Slussplan kommer ruiner efter de gamla handelsbodarna fram.

 

Det som nu kommit fram är de handelsbodar som låg på ömse sidor om den stenlagda gränd som en gång löpte norr om och parallellt med Polhemsslussen. Gränden hette Gröna gången, eller Gröngången som det skrivs i kartmaterialet från 1771.

 

Gröna gången tas fram

Här skymtar Gröna gången fram.

Källare i bodar

Bodarnas källare hade två förvaringsrum och var försedda med tegelvalv.

Bjälklagsuttag

I en bod hittar vi spår efter golvbjälkar, uttagen för dessa syns i källarmurens överkant. Har har det alltså inte funnits något tegelvalv.

 

Vad som kommer fram av bebyggelsen är handelsbodarnas källarvåningar, överbyggnaderna försvann i samband med rivningarna på 1850-talet. Här kan vi se att varje bod verkar ha haft en källare med två rum och med en dörr ut mot Polhemsslussens kaj. Källarna har haft tegelvalv. På några tegelstenar har vi sett att de stämplats med Lina. Det är namnet på ett tegelbruk som startade sin produktion på 1770-talet. Bruket låg invid vattnet strax norr om Södertälje så det har med andra ord varit lätt att frakta teglet med båt på Mälaren direkt till byggarbetsplatsen vid Slussen.

Intressant att se är att åtminstone en del av källarna verkar ha brukats även efter att det nya Karl Johans torg hade anlagts och den gamla bebyggelsen rivits. Då ingick de som en del i det nyuppförda Fiskarehuset.

Bland de fynd vi gör dominerar inslaget av mynt och de kommer som regel alltid ute på Gröna gången, det var ju där kunderna rörde sig när de gjorde sina inköp i bodarna. Inne i bodarna är det mer sparsamt med fynd, men här har vi ändå hittat någon enstaka spelbricka till ett Dominospel, en öltapp som suttit i en öltunna och en liten blå pärla med en sirlig infattning i metall – antagligen rör det sig om ett örhänge som tappats här.

Dominobricka

Dominobricka av ben.

Öltapp

Öltapp av koppar.

Örhänge

Ett örhänge med en blå glaspärla.

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 17 mars 2017

Nu undersöker vi lämningar på Södra Slussplan

Nu är vi igång med nya arkeologiska undersökningar inom Slussenområdet igen. Den här gången har vi förflyttat oss till ett område söder om den nuvarande Slussen. Ett område vi kallar för Södra Slussplan.

Översikt Södra Slussplan

Här ovan syns vår arbetsplats på Södra Slussplan.

 

Genom de schaktningsövervakningar vi utför dagligen har vi här lokaliserat en yta som totalt på cirka 2 400 m2 med konstruktioner och kulturlager som kan dateras till 1600-1700-talen. Men i den södra och västra delen av ytan finns lämningar vilka troligen kan dateras till 1400-1500-tal. Den här ytan kommer vi undersöka i två delar på ömse sidor om en spont som löper genom området, och vi befinner oss nu i den östra delen.

Gröna gången börjar komma fram

Det här är en del av Gröna gången som nu börjar komma fram.

 

För tillfället arbetar vi med att ta fram och dokumentera byggnadslämningar och murar som kan härledas till Gröna gången som låg norr om Polhemsslussen. Där fanns under 1700-talet handelsbodar för grönsaksförsäljning, fiskförsäljning i Fiskarnas hus samt olika typer av hantverksbyggnader vars verksamheter var beroende av vattenkraft. Snart kommer också delar av Polhemsslussen från 1750-talet att komma fram.

Karta 1771 med det nuvarande undersökningsområdet

På den här kartan från 1771 är den östra delen av undersökningsytan på Södra Slussplan markerad.

 J.P.Cumelin Blå Slussen 1790 talet

Det här är en skildring av livet kring Polhemsslussen från tiden omkring 1790 och det är har vi gräver just nu. Målningen gjordes av J.P. Cumelin.

 

 

Slusskajen/Slussplan 20 januari 2017

Södra Slaktarehuset vid Karl Johans torg kommer fram idagen

Nu är vi igång med en mindre slutundersökning som omfattar cirka 400 m2 vid Karl Johans torg invid Slussplan, där statyn över Karl XIV Johan tidigare stod.

Arbetsbild

Vi befinner oss då alldeles invid Söderström. Här fanns en gång en mängd olika verksamheter som krävt tillgång till vattenkraft, eller helt enkel bara tillgång till vatten.

Arbetsbild 1Här har vi börjat ta fram grunderna till Södra Slaktarehuset.

 

Det rörde sig om kvarnar och sliperier, det bedrevs också handel med fisk och här låg ett av stadens slakterier.

Brolins karta 1771Det här är ett utsnitt ur en Stockholmskarta från 1771. Här syns alla de byggnader som fanns i Söderström vid den tiden. Byggnaden som har beteckningen LL är Södra Slaktarehuset. Vårt undersökningsområde är markerat med rött.

 

De lämningar som nu undersöks observerades i samband med de schaktningsövervakningar vi dagligen gör i området.  I det här fallet visade det sig att här finns bevarade rester efter det så kallade Södra Slaktarehuset och Kvarnhusgränden som låg söder om detta. Dessa återges i en karta över Stockholm från 1771 som vi kan se härnedan. Utifrån skriftligt material vet vi att slakthuset har sina anor åtminstone tillbaka till 1600-talet och att det behövt byggas om ett antal gånger då det dels utsatts för eldsvåda och brunnit ner och dels helt enkelt blivit i så uselt skick att det behövt byggas om. Ett stort problem i området har varit grundläggningsförhållandena, där till exempel pålar ruttnat och behövt bytas ut och stengrunder som då utsatts för sättningar som gjort att byggnaderna tagit skada.

Södra Slaktarehuset år 1778 och dagens murÖverst i bild syns en fasadritning av Södra Slaktarehuset år 1778 och underst är den mur vi nu fått fram. Den utgör husets södra gavel.

 

Utifrån de myntfynd vi gör kan vi konstatera att den stenlagda gränden vi får fram har varit i bruk från åtminstone 1700-talets första hälft. Stengrunden till slakthuset som nu ligger framme är från år 1778 och tillkom vid en av alla olika ombyggnader, detta hus kom sedan att stå kvar i allt sämre skick vartefter tiden gick. Det revs slutligen i samband med att den nya Nils Ericsons sluss byggdes på 1840-talet.

Myntfynd 1700-talDet här är några av de myntfynd från 1700-talets första hälft vi gjort ovanpå Kvarnhusgränden som låg alldeles söder om Södra Slaktarehuset.

 

I samband med fältarbetet görs också en byggnadsdokumentation av husgrunderna och en genomgång av äldre ritningshandlingar i Stockholms stadsarkiv.

Undersökningarna kommer att pågå till slutet av februari och vi återkommer med nya reportage under tiden.

 

 

Katarinavägen 03 november 2016

Undersökningarna i kvarteret Ormen lider mot sitt slut

Vi börjar nu närma oss slutet på undersökningen i kvarteret Ormen. Under nästa vecka blir vi klara och då har vi tömt ut och dokumenterat ett drygt 30-tal rum samt några kök i de lämningar som fanns kvar här under Katarinavägen efter att delar av bebyggelsen i kvarteren Ormen och Tranbodarna revs 1911.

Bebyggelsen i kvarteret OrmenBebyggelsen i kvarteret Ormen med lämningar från 1650-talet.

Det har varit en spännande tidsresa vi varit med om där vi under utgrävningens lopp kunnat dokumentera de förändringar som husen gått igenom alltsedan mitten av 1600-talet och framåt. Ursprungliga rum har disponerats om, nya mellanväggar har satts upp, gamla dörrar har satts igen, nya dörröppningar har tagits upp och gamla golv har fyllts över, nya golv har lagts in. Ja spåren är många och utgör en sorts byggnadernas levnadshistoria som berättar något om innevånarnas varierande ekonomier och verksamheter för oss.

Undersökningen har givit oss nya insikter om hur komplicerat det är att undersöka arkeologiska lämningar av den här karaktären. Det är verkligen inte vanligt att så här komplexa lämningar, som är bevarade i flera våningsplan och med stående murverk, undersöks i Sverige. Rent dokumentationstekniskt har det kanske inte varit så komplicerat som det varit säkerhetsmässigt. Här har vi alltså tagit fram lämningar som ligger i fyra plan intill en brant bergssida och de bevarade tegelväggarna har ibland varit upp till två meter höga. Allt eftersom vi tömt dem på rivningsmassor har de också i vissa fall blivit instabila. Det har krävt ett stort mått av dokumentationslogistik i kombination med ett ordentligt säkerhetsarbete. Dessa värdefulla kunskaper tar vi nu med oss in i kommande undersökningar.

ArbetsbildLängst ner vid bergets fot under husets äldsta golv hittade vi ett kulturlager från tiden före 1650-talet.

En fråga vi hade med oss in i den här undersökningen vara om det fanns några spår efter aktiviteter i området före den bebyggelse som uppfördes på 1650-talet. När undersökningen inleddes så såg det ut som att vi skulle få sväva i ovisshet om det. Man hade ju uppenbarligen schaktat bort alla bebyggelselämningar ända ned till berget på stora delar av vår undersökningsyta. Det var bara i själva branten som kvarterens bebyggelselämningar fanns kvar. Även här var det tydligt att även 1650-talets byggnation inneburit att eventuella äldre spår raderats ut.

Keramik i det äldsta kulturlagretDet här är några av de keramikskärvor som hittades i det äldsta kulturlagret. Till vänster syns en bit av en så kallad Jydepotta, det är en gryta som tillverkades av keramiker på Jylland. Till höger i bild syns en skärva av en liten gryta som kommer från Weserområdet i Tyskland och i mitten en liten del av en kruka från Böhmiskt område.

Men så till sist hittade vi ändå det vi hoppats på. Under det äldsta kullerstensgolvet i det nedre våningsplanet kom det fram ett kulturlager som var äldre än den bebyggelse vi just undersökt. Kulturlagret, som var täckt av 70 centimeter ren sand som lagts på för att bli underlag för det äldsta kullerstensgolvet, innehöll avskräde som avsatts i samband med aktiviteter på platsen under tidigt 1600-tal. Här fanns stora mängder ben i form av slakt- och matavfall, fragment av kritpipor och inte minst en hel del keramikskärvor. Det är främst tack vare keramiken vi kan få en datering av kulturlagret. Här hittade vi delar av kokkärl som tillverkats på Jylland i Danmark och i Weserområdet i Tyskland, liksom några skärvor av en kruka från Böhmiskt område. Om vi då ser lite närmare på hur likadana kärl kunde dateras i ett närliggande kvarter vid de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg 2013-15 så ser vi att de huvudsakligen kan dateras till 1600-talets första hälft och knappast finns efter 1630-talet.

KeramiktabellHär har vi gjort en tabell som visar hur de typer av keramik vi nu hittat i kvarteret Ormen, daterades i ett intilliggande kvarter på Södermalmstorg.

Det här är intressesant för det visar oss att även denna del av Slussenområdet har ett förflutet som sträcker sig bortom de äldsta kartornas tid. I den stadskarta som finns från år 1636 är nämligen den här ytan obebyggd. Benmaterialet kan vi använda som ytterligare en pusselbit när vi så småningom analyserar Södermalmstorgsbornas kosthåll i ett långtidsperspektiv, med start i det tidiga 1300-talet.

Södermalmstorgsområdet 1636Den här kartan visar Södermalmstorgsområdet 1636. De rosafärgade ytorna visarbebyggelsens utbredning vid den tiden. De bebyggelselämningar vi just undersökt har lagts in med rött.

Katarinavägen 11 oktober 2016

Efter drygt tre veckors arbete grävs nu ruinerna i kvarteret Ormen fram

Arbetet här i kvarteret Ormen har nu pågått i lite drygt tre veckor och lämningarna kommer nu fram i full dager. Det är en häftig upplevelse att se ruinerna efter bebyggelsen komma fram. Vad vi gör är att tömma dem på alla de rivningsmassor som de fylldes med 1911 då husen fick stryka på foten när Stora Glasbruksgatan skulle moderniseras och en spårvagnslinje skulle dras fram.

Bild 1.Här ser vi de lämningar som nu kommit fram i vårt undersökningsområde.

De lämningar vi får fram är de som legat i tomternas norra delar, det framgår tydligt när vi lägger in våra bebyggelsefynd på det äldre kartmaterialet. Tyvärr har spåren efter de hus som legat söderut raderats bort i samband med att kvarteren revs, här finns nu bara kalt berg kvar. Lämningarna berör inte bara kvarteret Ormen utan också en del av det som i äldre tider var kvarteret Tranbodarnas södra del.

Bild 2.Den framkomna bebyggelsen har här lagts in på de äldsta tomtkartorna som finns över området. Dessa kartor är från 1674.

Det som nu finns kvar är uppenbarligen de delar av bebyggelsen som legat alldeles tätt invid det brant sluttande Katarinaberget. Det rör sig huvudsakligen om olika lagerutrymmen och källare där handelsmännen och segelmakarna som ägde fastigheterna förvarat sina varor. Men säkert har även hushållens matvaror förvarats i en del av utrymmena här. Hittills har vi bara hittat ett kök, det hade en stor murad spis och ett litet förvaringsrum som låg inklämt tätt mot bergssidan (en bild därifrån finns i vår förra artikel).

I en del rum finns fundament till kakelugnar, men annars verkar det inte som att vi har några bevarade delar av kvartersinnevånarnas bostäder. Dessa har av allt att döma legat på högre våningsplan i fastigheterna, ovanpå affärslokalerna. Karaktäristiskt för vår bebyggelse är att den är väldigt anpassad till Katarinabergets topografi, vi kan urskilja fyra olika våningsplan som ligger i sutteräng ner mot det som en gång var Stora Glasbruksgatan, där fastigheternas huvudentréer och affärer låg.

Bild 3.Bebyggelsen har legat i flera plan utmed Katarinaberget ner mot Glasbruksgatan. Här grävs källare och lagerutrymmen fram.

Vi ser att man för att utnyttja den bergiga tomtytan så väl som möjlig, här och där varit tvungna att maka till berget genom att värma upp det med eld och sedan snabbt kyla ned det så att det spruckit. På så vis har man fått utrymme att mura upp den vägg som skulle placeras där. I något enstaka fall syns till och med  ett murfundament slingra sig fram längs med bergskanten. Det är inte utan att man undrar hur de pampiga hus som en gång stått här kunnat undgå att glida ner för berget.

Ruinerna som nu ligger framme avspeglar en lång användningsperiod som spänner över tiden från 1600-talets mitt, då handelsmannen Olof Jonsson låter uppföra sitt hus och fram till 1911. Detta visar sig självklart också i den byggnadsarkeologiska dokumentation som nu görs. Här kan man se ett flertal olika byggnadsfaser där husen byggts om och byggts till. Det finns flera exempel på igenmurade dörröppningar och hur nya rum skapats av nyuppsatta mellanväggar. Även trappor har bytts ut, trätrappor har ibland ersatts av kalkstenstrappor. Detta är förändringar som avspeglar byggnadernas socio-ekonomiska variationer allteftersom ägarskapet förändras.

Bild 4.I samband med byggnadsdokumentationen kan man se att husen genomgått flera förändringar under de dryga 250 år de fanns här på platsen.

 

Bild 5.Den här trappen med trappsteg av kalkstenhällar kom antagligen till i samband med en ombyggnad på 1700-talet. Kanske var det när greve Friedrich Gyllenborg tog över som ägare av fastigheten 1746?

Eftersom byggnadsresterna representerar en lång tidsperiod så visar sig detta naturligtvis också i vårt fyndmaterial. Här hittar vi kakel och keramik, samt mynt, glas och pipor som spänner över ett tidsintervall på närmare 250 år.

Bild 6.Det här är ett litet urval av det kakel som kommit fram ibland rivningsmassorna. Skärvorna representerar ett tidsintervall på omkring 250 år, från mitten på 1600-talet till tiden omkring sekelskiftet 1900. Äldst är kaklet till höger i bild och yngst det som syns överst i bilden. Det stänkmålade till vänster är från 1700-talet.

 

Bild 7.Även myntfynden vi gör avspeglar bebyggelsen hela åldersspann. Det äldsta är från 1630-talet och det yngsta från 1905.

Vårt mål är nu att bringa reda i bebyggelsens alla förändringar och få kunskap om hur den vuxit fram över tid. Vi återkommer med fler rapporter från undersökningarna, så fortsätt att följa oss här.

Katarinavägen 26 september 2016

Nu har vi startat de arkeologiska undersökningar i kvarteret Ormen

Nu har vi satt igång med våra undersökningar i kvarteret Ormen. Här finns lämningar efter en bebyggelse med rötter i 1600-talets mitt. De lämningar vi nu ska undersöka och dokumentera är resterna efter hus som revs 1911 i det dåvarande kvarterets östra delar. Rivningen gjordes då Katarinavägen kom till, i och med att den tidigare Stora Glasbruksgatan skulle breddas för att ge utrymme för spårvagnstrafik.

Katarinahissen 1896Så här såg vårt undersökningsområde ut år 1900. Gatan hette då Stora Glasbruksgatan och 1911 breddades den för att ge plats för spårvagnstrafik. I samband med det döptes den om till Katarinavägen.

Vi kan få en aning om hur de rivna husen såg ut genom äldre fotografier. Det finns till exempel ett som visar porten till Stora Glasbruksgatan 6, här ser vi en mycket pampig och rikt utsirad portal. Ovanför porten finns en dekorerad inskriftstavla (en så kallad kartusch)  med årtalet 1656 och en inskrift som leder oss fram till husets ägare, handelsmannen Olof Jonsson och hans hustru Karin Olofsdotter.

Glasbruksgatan 6 1909 nyPortalen till Stora Glasbruksgatan 6, som den såg ut år 1909 två år innan huset revs.

Olof Jonsson hade redan 1646 fått bekräftelse av staden på en tomt som låg på ”berget sunnan om ryssebodarna, mellan Jakob Feiss hus och Carl Hansson rådmans tomt” och tio år senare hade han alltså fått sitt hus byggt. Den tomt Jakob då ägde utgjordes enligt stadens tomordning 1710 av tomterna 17, 18 och 19.

Holms tomtbok 1674Här syns ett utsnitt av några kvarter runt Slussen ur Holms tomtbok från 1674. Olof Jonssons tomt låg ungefär mitt i denna kartbild.

År 1716 hade de sålts och delats upp på två olika ägare. Det tycks som att alla olika ägare över tid hört till ett tämligen välbärgat skikt i staden, här finns handelsmän, någon enstaka greve, segelmakare och hör och häpna en pirat! Vår äventyrliga pirat hette Jacob Pettersson Degenaar och han föddes 1692. Hans föräldrar var av holländsk släkt och hade varit välbärgade segelmakare som ägde fastigheter i området kring Södermalmstorg. Även han inledde sin karriär som segelmakare men hans affärer gick dåligt och djupt skuldsatt övergick han till piratverksamhet. Men inte heller som pirat hade han några framgångar, tvärtom hamnade han vid flera tillfällen i fängelse och ökade på sina skulder. Ruinerad fick han 1744 söka sig i konkurs. Bouppteckningen visade 53,810 daler kopparmynt i tillgångar och 84,065 daler kopparmynt i skulder.

De tomter som nu berörs ligger i en mycket kraftig nordsluttning där Katarinaberget möter Stadsgården och husen har byggts med suterrängvåningar för att klara de stora höjdskillnaderna. Detta framgår tydligt i bevarade bygghandlingar från sent 1700-tal.

Sektion genom Kv.Ormen 1795Av den här sektionen genom kvarteret Ormen i en bygghandling från 1795 ser man tydligt hur kraftigt terrängen sluttade. Stora Glasbruksgatan låg till vänster i bild.

Uppenbarligen har de som bodde i husen vi nu ska undersöka resterna av levt i både medgång och motgång och haft sina intressanta öden. Nu ska vi undersöka vilka uttryck deras materiella standard tog sig. Vad använde de för keramik och dryckesglas? Vad åt de till middag? Allt i en ambition att kunna skriva en vardagens historia som tecknar livet kring Södermalmstorg i ett långtidsperspektiv.

Ett kök från 1600-taletHär syns resterna av ett kök från 1600-talet som haft väggar med rosafärgad puts.

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se