Nu har vi satt igång med våra undersökningar i kvarteret Ormen. Här finns lämningar efter en bebyggelse med rötter i 1600-talets mitt. De lämningar vi nu ska undersöka och dokumentera är resterna efter hus som revs 1911 i det dåvarande kvarterets östra delar. Rivningen gjordes då Katarinavägen kom till, i och med att den tidigare Stora Glasbruksgatan skulle breddas för att ge utrymme för spårvagnstrafik.

Så här såg vårt undersökningsområde ut år 1900. Gatan hette då Stora Glasbruksgatan och 1911 breddades den för att ge plats för spårvagnstrafik. I samband med det döptes den om till Katarinavägen.

Vi kan få en aning om hur de rivna husen såg ut genom äldre fotografier. Det finns till exempel ett som visar porten till Stora Glasbruksgatan 6, här ser vi en mycket pampig och rikt utsirad portal. Ovanför porten finns en dekorerad inskriftstavla (en så kallad kartusch)  med årtalet 1656 och en inskrift som leder oss fram till husets ägare, handelsmannen Olof Jonsson och hans hustru Karin Olofsdotter.

Portalen till Stora Glasbruksgatan 6, som den såg ut år 1909 två år innan huset revs.

Olof Jonsson hade redan 1646 fått bekräftelse av staden på en tomt som låg på ”berget sunnan om ryssebodarna, mellan Jakob Feiss hus och Carl Hansson rådmans tomt” och tio år senare hade han alltså fått sitt hus byggt. Den tomt Jakob då ägde utgjordes enligt stadens tomordning 1710 av tomterna 17, 18 och 19.

Här syns ett utsnitt av några kvarter runt Slussen ur Holms tomtbok från 1674. Olof Jonssons tomt låg ungefär mitt i denna kartbild.

År 1716 hade de sålts och delats upp på två olika ägare. Det tycks som att alla olika ägare över tid hört till ett tämligen välbärgat skikt i staden, här finns handelsmän, någon enstaka greve, segelmakare och hör och häpna en pirat! Vår äventyrliga pirat hette Jacob Pettersson Degenaar och han föddes 1692. Hans föräldrar var av holländsk släkt och hade varit välbärgade segelmakare som ägde fastigheter i området kring Södermalmstorg. Även han inledde sin karriär som segelmakare men hans affärer gick dåligt och djupt skuldsatt övergick han till piratverksamhet. Men inte heller som pirat hade han några framgångar, tvärtom hamnade han vid flera tillfällen i fängelse och ökade på sina skulder. Ruinerad fick han 1744 söka sig i konkurs. Bouppteckningen visade 53,810 daler kopparmynt i tillgångar och 84,065 daler kopparmynt i skulder.

De tomter som nu berörs ligger i en mycket kraftig nordsluttning där Katarinaberget möter Stadsgården och husen har byggts med suterrängvåningar för att klara de stora höjdskillnaderna. Detta framgår tydligt i bevarade bygghandlingar från sent 1700-tal.

Av den här sektionen genom kvarteret Ormen i en bygghandling från 1795 ser man tydligt hur kraftigt terrängen sluttade. Stora Glasbruksgatan låg till vänster i bild.

Uppenbarligen har de som bodde i husen vi nu ska undersöka resterna av levt i både medgång och motgång och haft sina intressanta öden. Nu ska vi undersöka vilka uttryck deras materiella standard tog sig. Vad använde de för keramik och dryckesglas? Vad åt de till middag? Allt i en ambition att kunna skriva en vardagens historia som tecknar livet kring Södermalmstorg i ett långtidsperspektiv.

Här syns resterna av ett kök från 1600-talet som haft väggar med rosafärgad puts.