På gång i juni
Under hösten 2016 gjorde vi en arkeologisk undersökning av en del av kvarteret Ormen som fanns bevarad under Katarinavägen.
Kvarteret Ormen uppfördes vid mitten av 1600-talet och revs då Katarinavägen drogs fram i början av 1900-talet. Just nu pågår schaktningar direkt norr om detta kvarter. Schaktningarna görs i samband med förstärkningsarbeten för den betongvägg som löper längs med tunnelbanan.
Schaktet påbörjades närmast kvarteret Ormen och där påträffade vi en del av grundmuren till en av kvarterets byggnader. Nu har grundmuren tagits bort och under den framkommer en konstruktion av trä med stolpar och liggande timmer. Då schaktet är relativt smalt kan vi bara se en del av konstruktionen vilket försvårar tolkningen, men troligen rör det sig om rester av en kaj eller brygga.
Till hösten hoppas vi få komma igång med större undersökningar i detta område och får då chansen att ta fram mer av anläggningen. Hur gammal är då kajen eller bryggan? Någon exakt datering kan inte göras i dagsläget, men konstruktionen ligger på en nivå som tyder på att den anlagts under 1300-talet. Något som stöder en sådan datering är att vi gjorde fynd av importerad tysk stengodskeramik från den tidsperioden intill kajen.
Månadens fynd - februari 2017
Månadens fynd kommer från Södermalmstorg. Fyndet gjordes våren 2015 när vi undersökte en gårdsbebyggelse från 1300-talets mitt. Det rör sig om ett handfat av brons som av någon anledning grävts ner och gömts på gårdsplanen. Fatet hade en diameter på ungefär 26 cm och var ganska välbevarat trots att det legat i marken i drygt 600 år.
Handfatet avspeglar ett högreståndsmässigt bordsskick. Till en högreståndsmässig bordskultur hörde nämligen att tvätta sina händer under måltiden. En anledning till att detta uppfattades som gott bordsskick var givetvis att maten i stor utsträckning åts med händerna. Det skulle dröja till långt in på 1500-talet innan bordsgafflar kom att tas i bruk och vi fick ett bordsskick där man åt med kniv och gaffel. Ritualen med handtvättning har mycket gamla rötter och fick ett starkt genomslag i inte minst den höviska kultur som utövades i de europeiska hoven och i aristokratiska kretsar under medeltiden. Inom svenskt område kan vi spåra dess rötter ner i vikingatiden.
Åtminstone inom hoven så användes tvättfaten alltid tillsammans med en tillhörande vattenkanna i brons, en så kallad akvamanil. En sådan kunde vara mycket konstfullt utformad, t.ex. i form av ett lejon eller som en stridshäst med ryttare. En tjänare måste vara behjälplig och hälla vatten från kannan ner i handfatet så att herremannen kunde tvätta sina händer i rinnande vatten.
Handfatsfyndet visar oss att medlemmarna i vår 1300-talsfamilj på Södermalmstorg hade tagit till sig detta bordsskick. Liknande och samtida fynd har gjorts i andra städer kring Östersjön där de tyska köpmännen slog sig ner.
Fyndet finns nu utställt på Medeltidsmuseet och kan beskådas i utställningen ”Slussen under ytan”. Så passa på att ta en titt på det.
Årets undersökning på Södermalmstorg är avslutad efter en spännande resa tillbaka till 1300-talet
Nu har vi nått slutet på vår undersökning. Det har varit en mycket intressant och spännande resa tillbaka till tiden omkring år 1300 som bjudit på en del överraskningar på vägen. Vi hade till exempel inte räknat med att hitta ett murat hus, med tegeltak och glasfönster från mitten av 1300-talet här på Södermalmstorg. Med detta och det fyndmaterial som kom fram är det nu utom tvivel att den här delen av det medeltida Stockholm har haft en hög materiell standard.
Nyligen gjorde vi dessutom ytterligare ett högklassigt fynd som stärker den här bilden, nu i form av en liten turkos keramikskärva. Det visade sig vara en bit av ett persiskt fat från tidigt 1300-tal. Den typen av fynd är väldigt ovanliga i Stockholm, tidigare har det hittats några liknande skärvor på Helgeandsholmen, också de från den här tiden. Hur keramik av den här typen hamnat i Stockholm är oklart för närvarande, men det är inte en allt för djärv tanke att Hansans handelskontakter spelat en central roll och så bör även ha varit fallet med det emaljdekorerade venetianska glas vi hittat tidigare.
Den sista tiden har vi ägnat åt att undersöka vad vi från början trodde skulle vara tre brunnar. Det visade sig dock att två av dem var något helt annat. De nästan cirkelrunda mörkfärgade lämningarna som ni kunde se på bild i vår förra artikel blev två gropar som var nästan meterdjupa och fyllda med sot, kol och skörbrända stenar. De liknade alltså någon form av vad som vanligen brukar tolkas som kokgropar. Vi hittade inte något organiskt material i dem som kunde hjälpa till att tolka dem. Med hjälp av 14C-dateringar får vi så småningom reda på hur de ska dateras.
Däremot har det visat sig att den tredje och sista lämningen faktiskt måste ha varit en brunn, åtminstone är den brunnsliknande. Det var invid denna som de båda stenlagda gränderna från tidigt 1300-tal mynnade ut och det rörde sig om en rejäl nedgrävning, cirka 5x5 meter stor. På ett djup av cirka en meter planade nedgrävningen ut, men där fann vi då centralt, en rund drygt meterstor nedgrävning som fortsatte ytterligare ner i djupet. Dess botten låg omkring två meter under det tidiga 1300-talets gatunivå. Ett problem vi har med brunnstolkningen är att det inte fanns någon som helst antydan till ett brunnsfoder, vare sig av sten eller trä, och det brukar man ju normalt hitta. Vi kan se att igenfyllnaden inte ägt rum på en gång utan att det skett i olika etapper och att gropen legat i öppen dager periodvis. En del av fyllningen har skottats ner redan under det tidiga 1300-talet och sedan har den slutligen fyllts igen någon gång under 1300-talets slut. Förhoppningsvis får vi en bra datering med hjälp av ett litet silvermynt som låg i den sista igenfyllningsetappen. Just nu är det för korroderat för att kunna dateras, men efter konserveringen så ska det gå bra.
Även om fältarbetet nu är avslutat så fortsätter ändå undersökningen av Södermalmstorg, men nu i form av ett intressant rapportarbete. När vi hunnit en bit på väg så återkommer vi med rapporter om det, så kom gärna tillbaka då och följ oss under hösten. Men nu tar vi snart semester. På återseende!
Nu har de äldsta lagren på Södermalmstorg undersökts och vi har nått tiden omkring år 1300
Vi lovade förra gången att återkomma med en artikel om vad som dolde sig under de fint stenlagda gränderna från det tidiga 1300-talet. Vi hade då nyss dokumenterat dem och i stort sett avslutat arbetet med att ta bort dem. När gränderna väl tagits bort kunde vi se att de anlagts på en yta som uppenbarligen krävt ett omfattande markberedningsarbete, man hade nämligen fört på stora mängder grus - antagligen för att plana ut och stabilisera markytan, innan gränderna kunde läggas på plats. Det här är intressant för det visar oss väldigt tydligt att den bebyggelse som då etableras här är mycket medvetet anlagd. Initialt har det krävts stora arbetsinsatser för att transportera och lägga allt grus på plats, därefter har gator/gränder och tomter stakats ut och en tomtstruktur skapats som i princip kom att bestå under flera hundra år. Vi kan förvisso redan nu ana vissa variationer i bebyggelsen över tid, men det får vi återkomma till senare när vi i lugn och ro hunnit analysera alla våra fynd i samband med rapportarbetet som inleds nu under hösten.
En etablering av stadskvarter av den här typen måste utan tvekan ha godkänts och planerats av stadens styrande, något annat är orimligt att tänka sig. Det får oss att tro att det vi tidigare tänkte oss som en förstadsbebyggelse till Stockholm i själva verket faktiskt utgjort en del av själva staden. Det innebär i så fall att det medeltida stadsområde inom vilket det var tillåtet att bedriva handel och köpenskap varit större än vad man tidigare trott. Den södra gränsen har alltså inte gått i Söderström utan någonstans i närheten av Södermalmstorg. Det är hur som helst uppenbart att vi här har stadsliknande tomter där de boende kunnat bedriva handelsverksamhet, men också hantverk vid tiden omkring år 1300.
I de kulturlager som täcktes av grusmassorna hittade vi en hel del hushållssopor och slakt- och matavfall. Här fanns till exempel mycket keramik och alla dessa skärvor visar samstämmigt att de härrör från tiden omkring år 1300, ett flertal kan dateras till sent 1200-tal. Det rör sig uteslutande om keramik som producerats på tyskt område i form av olika typer av tidiga krus och kokkärl av stengods, samt dryckeskannor av glaserat lergods som kommer från Danmark. Vi har visserligen inte hittat många kammar, men de som kommit fram överensstämmer väl med keramikdateringarna.
Under detta kulturlager fanns ett tunt skikt som utgjort den tidigare markytan ovanpå åsen. Här gjorde vi några spännande fynd, här låg två glaspärlor och väntade på oss. När det gäller pärlor av den här typen så kan man generellt säga att de inte är så vanliga i medeltida miljöer. I den allra äldsta medeltiden, under 1100-talet förkommer det fortfarande en hel del pärlor men inte alls i samma omfattning som under 1000-talet och den utgående vikingatiden. En viktig anledning till det är att den kvinnliga klädedräkten genomgick stora förändringar då. Så hur gamla är då våra nyfunna pärlor? Ja, det vet vi faktiskt inte just nu. Typen ser onekligen vikingatida ut, men färgsättningen är udda och obekant. Problemet med att kunna datera dem beror till stor del på att det saknas publicerade fynd av tidigmedeltida pärlor. Än så länge får vi nöja oss med att säga att de som yngst är från 1200-talet. Med tanke på pärlornas färgsättning och att vi befinner oss på Söder så har det så klart kommit förslag på att det rör sig om två "Bajen-pärlor". (sic). Snart är vår undersökning avslutad, nu återstår endast att gräva ut två brunnar från 1300-talet samt den svacka där de stenlagda gränderna mynnade ut. Vi återkommer med en artikel om detta snart så fortsätt att följa oss!
Stenlagda gränder och ett bronsfat från tidigt 1300-tal har sett dagens ljus
Förra gången berättade vi om Södermalmstorgs bebyggelse från mitten av 1300-talet. Nu går vi vidare. Den senaste tiden har ägnats åt att dokumentera och ta bort de lämningarna. Direkt under spannmålsmagasinet visade det sig finnas två föregångare, där åtminstone det direkt föregående huset också hade brunnit. Det äldsta i den här sekvensen hade en annan karaktär, det var mindre (cirka 2x4 meter) och hade lergolv och i hörnen fanns stolpar som grävts ner i marken. Det rör sig alltså om någon mindre och enklare typ av bod.
När dessa hus och de intilliggande lämningarna och lagren tagits bort förväntade vi oss att få fram forsättningen på den äldsta gränd som hittades i samband med vår undersökning 2014, och det gjorde vi. Här kom den fram invid den södra sponten och fortsatte i nordöstlig riktning. Men inte nog med det, nu kom det fram ytterligare en stenlagd gränd - i östvästlig riktning, som nästan löpte samman med den gränd vi kände sen tidigare. Båda slutar tvärt invid en svacka, men vad som döljer sig i den vet vi ännu inte.
Från den östvästliga gränden ledde en stenlagd passage in på en tomt i norr, där vidgade den sig till vad som kan tolkas som en stenlagd gårdsyta. Utifrån resultaten förra året, men också utifrån årets fynd kan vi preliminärt datera dessa gränder till tiden omkring 1300. Det innebär att vi här har Stockholms äldsta stenlagda gränder, inne på Stadsholmen uppträder sådana lämningar först strax efter mitten av århundradet. Varför man varit så tidig med att stenlägga gränderna på Södermalmstorg vet vi inte. Kanske är det så att de varor som lossats nere vid Saltsjön krävt kraftigare beläggningar när de transporterades? Eller var det kanske så att de som bodde och var verksamma här i området var inflyttade och vana vid den typen av gränder där de kom ifrån?
Bland de fynd som nu kommit fram utmärker sig ett fat av brons, det låg nedgrävt i en grop i den dåtida markytan. Fatet är ganska stort, omkring 25 cm i diameter och har en plan botten, sidorna som sluttar svagt utåt är cirka 5,5 cm höga. Runt om ytterkanten har fatet ett plant brätte. Fatet tycks vara gjutet i ett stycke. Än så länge har vi inte hittat några paralleller till det i litteraturen, men vi kan konstatera att det rör sig om ett tämligen ovanligt fynd.
Tegelhus och venetiansk glasbägare från 1300-talet på Södermalmstorg
Vi avslutade vår förra lägesrapport från Södermalmstorg med att säga att vi började ana resterna efter en mer omfattande bebyggelse igen, dold under ett omfattande raseringslager som skvallrade om att en rejäl brand härjat här vid mitten av 1400-talet. Så trodde vi då, men nu vet vi bättre.
När vi tog bort brandlagret som innehöll mängder med tegel (både vanliga tegelstenar men också olika typer av taktegel) och kalkbruk så insåg vi att något spännande var på gång. Här kom ju bevisligen rester efter ett rivet hus som en gång varit murat. Att hitta medeltida murade hus utanför Stadsholmen (Gamla stan) är minst sagt intressant och välter definitivt föreställningen om bebyggelsen på Södermalm över ända. I raseringen hittade vi intressant nog även fönsterglas. Men inte nog med det, där kom även ett litet fragment av dryckesglas fram. Det var inte vilket glasfragment som helst, det visade sig vara en bit av en blå venetiansk glasbägare som dekorerats med emaljmålning. Snart kom ytterligare några skärvor, sannolikt från samma bägare, fram.
Efter kontakt med våra specialister på glas visade att sådana fynd är tämligen ovanliga, tidigare har det bara påträffats några enstaka liknande skärvor från Helgeandsholmen. Den här typen av glasbägare bör rimligen ha varit ett statusobjekt som inte fanns i varje hushåll, det var nog bara en tämligen välbärgad medelklass som kunde hålla sig med sådana. Idag finns det bara fyra exemplar i världen av dessa kärl som är bevarade i komplett skick, men inget av dem är i blått glas. De flesta skärvor som påträffats kommer från norra Tyskland och Baltikum, så det kan inte vara en djärv gissning att spridningen av de här lyxkärlen hänger samman med den tyska Hansans aktiviteter.
Vi har redan tidigare kunnat konstatera att den materiella standarden här på Södermalmstorg höll samma nivå som inne i själva staden och nu med dessa fynd råder det definitivt ingen tvekan om det. Nästa intressanta information som vi fick från våra glasvänner var att de här kärlen tillverkades under perioden 1280-1350. Vi trodde ju att vi skulle befinna oss i tidigt 1400-tal. Efter en snabb kontroll av det keramikmaterial som nu kom fram kunde vi konstatera att vi faktiskt kommit ner till 1300-talet och troligen dess mitt eller åtminstone andra hälft.
Uppenbarligen har alltså 1400-talets bebyggelse varit väldigt sporadisk här på platsen, vilket kanske hänger samman med de politiska konflikter som rådde vid den här tiden och då Stockholm var belägrat vid flera tillfällen. År 1456 utgick dekret från kungamakten att endast lätt byggning fick förekomma på malmarna och 1461 proklamerades rent av ett totalförbud mot bebyggelse på Södermalm. Uppenbarligen har detta efterlevts.
Under raseringsmassorna har nu alltså en bebyggelse från mitten av 1300-talet kommit fram, åtminstone ska vi nog preliminärt våga datera den till 1300-talets andra hälft. Här finns ett hus som varit minst 4x8 meter stort och som brunnit ner totalt, efter raseringen återstår endast en del syllstenar och kraftigt förkolnade syllar och golvplankor. Utifrån fynden i raseringslagret kan man se att dess väggar varit murade av tegel. Antagligen har huset utifrån grundläggningen att döma varit byggt i fackverkskonstruktion, där fyllningen utgjorts av murat tegel. Alltså en hustyp som har sydskandinavisk, eller kanske tysk prägel.
Taket har varit täckt med tegel. Tydligen har huset även haft glasade fönster vilket är tämligen ovanligt vid den här tiden. Den hustyp vi nu hittat är inte unik i Stockholm men heller inte vanlig, att däremot hitta det på Södermalm var definitivt oväntat. Inne i huset låg det mängder med förkolnad spannmål i form av korn, möjligen skulle detta kunna tyda på att vi har at göra med ett spannmålsmagasin.
På husets norra långsida fanns en stenläggning med en fint lagd ränna där regnvattnet från taket kunde ledas bort och på södra sidan löpte en stenlagd gränd ner mot Saltsjön (förra året hittade vi dess fortsättning). Norr och även öster om huset fanns också rester av en stenlagd gårdsplan på vilken det låg rester av hushållsavfall. Just nu håller vi på att ta bort denna bebyggelse och arbetar oss ner till äldre perioder.
En brygga, en verkstad och en stenlagd gata från slutet av 1200-talet
Sedan slutet av oktober förra året har vi arbetat oss igenom kulturlager och bebyggelselämningar från 1630-talet och bakåt i tid till allt äldre perioder i Södermalmstorgs historia. Vi har aldrig upphört att fascineras över hur pass välbevarade lämningarna är på den här platsen och inte heller över hur pass gamla de är. I den förra lägesrapporten ställde vi oss frågan om det fanns någon bebyggelse som var äldre än tidigt 1300-tal. Svaret är - ja det finns det!
Under den gångna veckan har mycket spännande upptäckter gjorts. Vi kan nu konstatera att den äldsta bebyggelsen här på Södermalmstorg är från sent 1200-tal, antagligen rör det sig om 1280-talet. Det är smått sensationellt, nu rör vi oss i en tidsperiod bara en generation efter att Stockholm för första gången omnämns i de skriftliga källorna 1252.
De lämningar vi hittat visar oss att bebyggelsen varit mycket välplanerad och har krävt stora arbetsinsatser. Här har man genom urgrävningar i strandkanten och med bitvis halvmeter tjocka utfyllnader av grus på land skapat en sten- och träskodd hamnbassäng. I den byggde man en brygga ut i Saltsjön som förankrades med ett rejält stenfundament (2,5x3 m) en liten bit upp på stranden. Omkring fem meter från stranden har man sedan byggt en smal gata (1,5 m) som löpte längs med vattnet. Det märkliga med gatan är att den varit fint stenlagd, det är ytterst ovanligt för att inte säga unikt för den här tiden. Inne på stadsholmen var alla gator och gränder belagda med plank eller träkavlar.
Mellan strandgatan och vattnet hittade vi söder om bryggan en verkstad där man bedrivit metallhantverk. Det var bara en liten del av verkstaden som fanns bevarad, resten av den hade grävts bort när flygeln till dagens Stadsmuseum byggdes 1670. Verkstadsgolvet var mycket sotigt och fullt av järnfilspån. Där låg fragment av slagg, små järnklipp och brynen, men också smältor och klumpar av brons. Så uppenbarligen har man inte bara ägnat sig åt järnsmide utan antagligen också bedrivit bronsgjutning. Vi kan alltså se att man bedrivit metallhantverk här i olika verkstäder under en längre tid, kanske ett par generationer, från slutet av 1200-talet och sedan fram till tidigt 1300-tal.
Kulturlagren som avsatts från den här tiden invid bryggan innehöll en hel del fynd och en del av dem hjälper oss att datera de påträffade lämningarna. Bland all keramik fanns till exempel skärvor från bemålade och glaserade dryckeskannor av äldre rödgods och här kunde vi nu också göra våra första fynd av kammar. Kammarnas konstruktion och ornamentik placerar dem i sent 1200-tal.
Nu undersöker vi en verkstad för metallhantverk från tidigt 1300-tal
Nu har vi tagit oss igenom ytterligare lager med bebyggelselämningar från Södermalmstorg. Tidigare kändes det tveksamt om vi skulle komma att få fram äldre bebyggelse på den här platsen än sent 1400-tal, men nu vet vi bättre. En preliminär analys av keramikfynden visar att vi passerat genom 1400-talet, det sena 1300-talet och att vi nu är nere i tidigt 1300-tal. Det känns riktigt spännande eftersom så gammal bebyggelse ju aldrig hittats tidigare här på Söder. Vi börjar närma oss den tid då de allra äldsta skriftliga källorna berättar om att kyrkan och kungamakten ägt och skänkt bort tomter i området. De källorna säger dock inget om hur tomterna såg ut och vad ägarna ägnade sig åt för verksamheter. På den tomt vi undersöker är det helt tydligt att man har ägnat sig åt någon form av metallhantverk. Här finns en stenlagd gårdsplan med omgivande byggnader. Husens väggar har haft stolpar som grävts ner i marken så antagligen har de varit byggda i någon form av fackverkskonstruktion, kanske har de varit lerklinade eftersom den typen av byggnadsmaterial lämpar sig väl där man håller på med eldfängda verksamheter. Vi hittar en del hårt förbränd lera som skulle kunna stödja en sådan tolkning. Inne i byggnaderna är golvlagren fyllda med mycket kolrester och här finns också en hel del små slaggklumpar, några bronssmältor och klippta järnbitar.
Möjligen döljer sig här också delar av krossade gjutformar, även om vi ännu inte hittat några med tydliga avtryck, men vissa små fragment har ändå samma godskaraktär som gjutformar brukar ha så vi tror det bara är en tidsfråga innan vi har klara bevis. Några av de fynd som nyligen gjorts är intressanta, dels rör det sig om ett ämnesjärn och dels om ett litet städ. Ämnesjärnen var råmaterial till de redskap eller vapen som smeden skulle smida och de kunde också användas som betalningsmedel. Städet var omkring 15 cm långt och hade en platt ovandel där metallen kunde bearbetas, det var vinklat och hade en rektangulär tapp som kunnat fästas i en arbetsbänk.
Den stensatta gränden som löpte ner mot Saltsjön uppifrån Göta landsväg har nu försvunnit så den bör ha tillkommit någon gång under 1300-talets senare del, detsamma gäller för gatan utmed stranden. Så just nu har vi inga gator inom undersökningsområdet, däremot tycks den stenlagda gårdsplanen fortsätta mot norr ut i det som tidigare var ett gaturum så framtiden får utvisa hur de boende tog sig in och ut på sina tomter under tidigt 1300-tal.
Just nu gör vi en hel del keramikfynd och det är spännande att se hur omfattande och variationsrikt materialet är. Här finns kokkärl av yngre svartgods, dryckeskrus av tyskt stengods, och bemålade kannor av äldre rödgods. Så den materiella standarden i hantverksmiljöerna tycks inte skilja sig åt nämnvärt mellan Södermalm och Stadsholmen (Gamla stan).
Nu har vi gjort medeltida fynd på Södermalmstorg
Tiden går fort när man arbetar med spännande arkeologi och nu är vi faktiskt inne på vår sista vecka i fält. Senast skrev vi här på hemsidan att vi trodde att det fanns en äldre brunn inom undersökningsområdet och att den kanske skulle kunna vara av medeltida ursprung. Men nu är det så att i den arkeologiska vardagen så får man ständigt ompröva sina tankar. Det kom ingen brunn. Så vad blev det då istället?
Det blev bara en grop. Vi ska strax berätta mer om den, men först se på vad som hände med 1500-talet inom den begränsade del av Södermalmstorg som vi rör oss på. Här fanns uppenbarligen ingen bebyggelse under den tiden, men vi anar att det funnits en sådan alldeles i närheten. Antydningar till det har vi i form av olika stenläggningar som kan ha utgjort gårdsplaner och öppna ytor i en gårdsmiljö. Men det kom inte fram några hus i form av bostäder eller verkstäder som kunde hjälpt oss att svara på hur innevånarnas vardagsliv såg ut. Det hade vi kanske hoppats på, men så blev nu inte fallet. Däremot kom det under den gångna veckan fram lämningar efter något byggnadsverk som vi inte har en aning om vad det kan ha varit. Det rör sig om grova plankor och en stock som lagts ut i ett glest rutmönster. Virket har fogats samman med väldigt kraftiga spikar som är 25-30 cm långa och har stora runda huvuden. Spikarna har slagits genom virket och ner i grusåsen. Uppenbarligen rör det sig om någon form av fundament som skulle vara väl förankrat. Men till vad? Definitivt inte till ett hus. Med tanke på att vi befinner oss bara drygt hundra meter från stadens södra befästningstorn så rör det sig kanske om en konstruktion som kan knytas till militära eller fortifikatoriska sammanhang? Är det rent av underlag för något batteri där en fiendearmé givit kanoneld in mot staden i samband med någon belägring under tidigt 1500-tal eller sent 1400-tal? Nu ska vi kanske inte låta fantasin skena iväg för långt, men detta är absolut ett spår vi ska paralleller till i vårt kommande analysarbete.
Så tillbaka till gropen som inte blev en brunn. Gropen blev ändå spännande för det visade sig att den utgjorde en av flera gropar som grävts här på platsen. I groparna hittade vi matavfall och de har fyllts igen successivt. I botten i en av dem låg massvis med fiskben och kanske det vi mest längtade efter, fynd som gick att datera. Det visade sig att här hade man också slängt ner två skärvor av keramik. Det ena fyndet var en mynningsbit till ett kokkärl av äldre rödgods. Skärvan kan dateras till tidigt 1300-tal. Det är ett mycket ovanligt fynd i Stockholm.
Den andra skärvan är en hank till ett stengodskrus, också den med samma datering. De här fynden gör att vi nu kan knyta samman de äldsta aktivitetslagren här på platsen. För även under golvet till köket i källaren hittade vi lager med keramik från samma period. Totalt rör det sig om skärvor från minst fem till sex kärl som krossats och slängts bort med övrigt avfall. Allt stengods är av en typ som brukar kallas protostengods och det var tillverkat i Rhenområdet i Tyskland. I lagren under källaren hittade vi också sågade ben som antyder att man ägnat sig åt ben- och hornhantverk här någonstans i närheten. De här fynden får betraktas som mycket intressanta eftersom det är första gången som vi kan visa arkeologiskt att det funnits så tidiga aktiviteter kopplade till staden.
Med andra ord har det varit en spännande vecka som vi nu lagt bakom oss. På fredag packar vi ihop våra saker och drar oss in i kontors- och laboratoriemiljö för att fortsätta arbetet där med analyser av det material vi fått fram. Detta inomhusarbete leder så småningom fram till en skriftlig rapport där resultaten publiceras. Fyndmaterialet kommer efter analys och bearbetning att överföras till Stadsmuseet. Men under tiden så ska vi försöka att uppdatera er med nya uppgifter vartefter analysresultat kommer fram och rapportarbetet fortskrider.