Den här månadens fynd kom fram för en liten tid sedan i samband med muddringsarbeten i Saltsjön invid Södermalmssidan. Det rör sig om ett väldigt ovanligt fynd, en trebensgryta som är gjuten av en kopparlegering eller vad vi oftast kallar brons. Grytan är i mycket gott skick och så gott som helt intakt med en mynningsdiameter på 22 cm.

Det här är vår nyfunna bronsgryta. Den har en mynningsdiameter på 22 cm. Sannolikt kan den dateras till senmedeltid.

I museisamlingarna finns sedan tidigare endast två fynd av bronsgrytor från Stockholm, det ena som är nästan identiskt med vårt fynd hittades vid grävningsarbeten på Norrmalm i hörnet av Norrlandsgatan och Mäster Samuelsgatan omkring år 1900. Det andra fyndet är från Skeppsbron och köptes in till Nordiska museet 1924. Dessutom finns ett liknande fynd som påträffades i vattnet vid Kolsundet, någon mil öster om Strängnäs. Alla de här fynden får alltså betraktas som lösfynd, vilket innebär att de inte kan dateras med någon närmare precision. Rent allmänt hör de till medeltiden och i vårt fall kan vi sannolikt tidfästa den till 1300-talet. Det finns även enstaka fynd av delar till bronsgrytor i museisamlingarna men även de är relativt sällsynta.

Här ser vi en köksinteriör från ett välbärgat hem så som Hans Baldung Grien avbildade det år 1511. På spishärden står en gryta där maten kokas.Utifrån skriftliga källor i form av bouppteckningar från tyskt område kan vi sluta oss till att grytor av det här slaget har hört hemma i städernas mer välbärgade hushåll. I den norska hamnstaden Bergen där Hansan hade ett av sina viktigaste kontor tycks bronsgrytor endast ha funnits i de tyska hushållen. Kanske kan det ses som en indikation på att den här typen av matlagningsredskap inte bara skulle kunna knytas till ett ekonomiskt välstånd utan också till en speciell nationell grupp av handelsmän?

Att det funnits grytgjutare i Stockholm är dock väl belagt. Det äldsta skriftliga omnämnande vi har rör en grytgjutare vid namn Botuid gritagiutare som omnämns i stadens tänkebok den 2 mars 1476.

Möjligen har han haft sin verkstad här i närheten av Södermalmstorg, ner mot Mälaren? I alla fall så talas det om en grytgjutare med samma namn i tänkeboken den 26 februari år 1480 … ”Botuid gritagiutare ena tompt, belegin pa Sudre malm nordan fore Almenningx gatune”…

I samband med arkeologiska undersökningar i Gamla stan så har det påträffats fragment av gjutformar som härrör från grytgjutning och de kan utifrån annat fyndmaterial dateras till 1300-talet så det är de äldsta spår vi för närvarande har av sådan verksamhet.

Det här är några av de gjutformar som påträffades i kvarteret Paliamedes i Gamla stan år 2020. Det rör sig om delar av formar som använts vid grytgjutning. De kan dateras till 1300-talet.

Månadens fynd kommer den här gången från tre olika platser runt ikring Slussen men har trots de olika fyndställena något gemensamt. De har alla en gång suttit på böcker. Det rör sig alltså om bokspännen, de är inte helt enkla att datera men med största sannolikhet är de utifrån fyndomständigheterna och andra liknande fynd att döma medeltida, kanske från 1400-talet eller från tidigt 1500-tal.

Här är våra tre bokspännen. De är 2 centimeter breda, det översta är cirka 6 centimeter långt, det mellersta 4 cm och det understa 5 cm. Det är på det mellersta spännet som inskriften Aue M återfinns.

Spännena är ca två centimeter breda och längderna varierar mellan fyra och sex centimeter. Alla är av koppar och det ena glänser nästan som vore det av guld. Det guldglänsande spännet är försett med en latinsk inskrift som är mycket tunt ristad och svårtydd. Texten kan med viss möda utläsas som ”Aue M”, vilket betyder Ave Maria. Det utgör inledningen till den katolska bönen Ave, María, gratia plena… (Hell Dig, Maria, full av nåd…) som skildrar ögonblicket då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus Kristus.

I den här scenen som konstnären Fra Angelico målade på 1430-talet skildras jungfru Marias bebådelse, alltså det tillfälle då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus Kristus.

Det är en inskrift som passar mycket bra eftersom det finns all anledning att misstänka att våra fynd kommer från katolska böcker som avsiktligt förstördes under 1500-talet och istället fick en profan användning sedan reformationen genomförts.

Den här boken är från 1492 och på den kan vi se hur beslagen sitter monterade. Boken finns i Michigan State University Library.

På 1500-talet var det Kammaren som höll ordning på Sveriges finanser, den bestod av en räntekammare som hade hand om pengarna och en räknekammare som kontrollerade räkenskaperna. Kungens fogdar ute i landet tog upp skatt i varor och pengar och levererade pengarna till räntekammaren. Varje fogde förde räkenskaper över de skatter som togs upp och skulle årligen resa till räknekammaren på Stockholms slott för att få dem godkända.

Till fogdarnas räkenskaper behövdes pärmar och dessa gjordes av pergament från de böcker som togs i beslag från klostren och kyrkorna. Böckerna sprättades isär och sidorna skarvades sedan ihop till pärmar av lämplig storlek.

Böckerna som stympades i räknekammaren kom från klostrens och kyrkornas bibliotek. Vanligast var mässböcker (missale) och sångböcker (graduale) men det kunde även röra sig om helgonkalendrar, den katolska kyrkans lagsamlingar eller också kunde böckerna behandla sådant som teologi, filosofi och naturvetenskap.

Det åtråvärda pergamentet användes inte bara till pärmar, det kunde också användas för att tillverka bälgar till orglar eller även till att laga sadlar med.

Våra fynd den här månaden kan alltså ses som en återspegling av 1500-talets religiösa och kulturella omvälvningar och av den framväxande statsmaktens växande byråkrati.

Vi har sedan senast fortsatt våra arbeten i Slussengaraget.

Här grävs murlämningar fram i Slussengaraget med hjälp av handkraft och en liten grävmaskin.

Där har det kommit fram rester av murar i natursten. Så långt vi kan se just nu så rör det sig om murar som tillkommit i tre olika etapper. Den yngsta muren är av murbruket att döma från 1800-talet och därunder finns två murar som har ett bruk som ser ut att vara medeltida. Vi kan se att dessa murar har tillkommit vid två olika tillfällen där en L-formad del med slät innersida bildat en del av ett rum som sammanfogats med en äldre mur.

Till höger i bild ses de L-formade murar med en slät insida som utgjort en del av ett rum och till vänster den äldre muren med vilken rummet fogats samman. Troligen är dessa lämningar medeltida och har hört hemma i 1400-talet.

Det murbruk som använts är som sagt av en typ som tycks vara medeltida, men det är inte alls möjligt att datera närmare. Ser vi till vilken nivå vi befinner oss på så ligger dessa äldre murar på cirka 2 meter över havet, det innebär att vi är i höjd med strandlinjen omkring år 1400. Det gör att det skulle kunna vara fullt möjligt att det vi hittat är fragmentariska rester efter den medeltida Yttre Söderport som omnämns i skrift år 1435. Men det ska vi kanske ta med en nypa salt än så länge. Förhoppningsvis kommer fler lämningar så småning om fram som kan hjälpa oss vidare med tolkningarna av dessa fynd. Helt klart är dock att murarna är väldigt skadade och till stor del nedrivna och borttagna. I anslutning till dem kommer främst fynd från 1700-talet, men här finns även någon enstaka medeltida keramikskärva.

Nere vid Sjöbergsplan har vi följt en mindre schaktning tvärs över trafikleden på Södermälarstrand och där har vi så som tidigare kunnat konstatera att det funnits en medeltida bebyggelse i området. Där hittade vi nu en del organiskt material i form av fragment från svarvade och laggade träkärl samt läder från vantar och skor. Bland fynden fanns också medeltida skärvor av stengodskärl och ett handtag till en dryckeskanna av glaserat lergods.

Här ser vi en del av de fynd som alldeles nyss gjorts vid Sjöbergsplan. Det är skärvor av medeltida keramik. Uppe till vänster ett handtag till en glaserad lergodskanna från sent 1200-tal, de övriga bitarna kommer från tyska dryckeskrus av stengods.

Nu i november har vi arbetat nere vid Sjöbergsplan igen och här kom det då fram en intressant träkonstruktion på en nivå som ligger under det som vi tidigare kunnat tolka som rester efter kajkonstruktioner från både 1600-talet och 1500-talet.

Här pågår arbetet med att ta fram en träkonstruktion på Mälarsidan, nere vid Sjöbergsplan.

Vad den konstruktion vi nu hittat har haft för funktion vet vi inte riktigt, men det ser onekligen ut som någon typ av palissad. Här låg 25-30 centimeter tjocka stockar med jämna mellanrum och mellan dem lite tunnare stockar som var 10-15 centimeter i diameter. De var alla spetsade i botten så allt tyder på att de en gång pålats ner här. Överdelen av pålarna var avbrutna.

Vad vi hittat är den här palissadliknande konstruktionen. På bilden syns tydligt att alla stockarna en gång gått av i samma höjd. De kraftigare pålarna hade pålats ner minst 1,5 meter och de smalare till ett mindre djup. Överst till höger i bild skymtar Söderströms vatten.

När lämningarna efter den här konstruktionen nu påträffades så låg alla pålarna ner och pekade rakt ut mot Söderström. Men ursprungligen måste de alltså stått upp eftersom de en gång i tiden pålats ner i åsgruset. Möjligen har konstruktionen kollapsat i samband med något skred i strandkanten.

Nu väntar vi med spänning på att så småningom få en årsringsdatering av virket. Fynd som påträffats i anslutning till konstruktionen ger oss dock en antydan om vi tidsmässigt bör befinna oss i 1300-talet.

De här keramikfynden pekar mot att vi befinner oss i 1300-talet.

Här är två stycken ringspännen som vi också hittat invid vår träkonstruktion, även de tyder på att vi skulle kunna datera lämningarna till 1300-talet. Det mindre spännet har en diameter på cirka 1,5 centimeter.

Under tiden jobbar vi vidare med tolkningen av vårt spännande fynd.