Slusskajen/Slussplan 22 maj 2018

På gång i maj 2018

Slussens alla slussar.

Den första slussen mellan Saltsjön och Mälaren byggdes 1642 och kallades drottning Kristinas sluss. Den nuvarande uppfördes på 1930-talet i samband med ombyggnationen av Slussen och heter Karl Johans sluss. Däremellan har det funnits ytterligare två slussar, Polhems sluss från 1700-talet som i sin tur ersattes av Nils Ericsons sluss vid 1800-talets mitt.

Vid den arkeologiska undersökning vi nyligen har avslutat på Slussplan har vi påträffat de östligaste delarna av den ursprungliga Polhemsslussen. Det vi fick fram var delar av en fint stenlagd slusskaj och en del av kanalens stödmur.

20180515 101239 rester av Polhems sluss

20180515 101342 stenplattor till Pohems sluss 72dpi 900 600På bilderna här ovan synd de delar av Polhems sluss som vi nyss hittat.

 

Redan år 1724 så var den första slussen, drottning Kristinas sluss, i det närmaste uttjänt. Inte nog med att stora reparationer på konstruktionen behövdes, man önskade även göra den djupare så att större fartyg skulle kunna passera. Staden bestämde sig därför för att bygga en helt ny sluss på samma plats som den gamla. Man frågade då Christopher Polhem om han var villig att konstruera den nya slussen.  Polhem som då var 63 år tackade nej då han menade att han var för gammal. Åren gick och 1730 vände man sig åter till Polhem som ansågs vara den ende som kunde ro projektet i hamn. Det skulle dock dröja ända fram till 1744 innan en då 84-årig Polhem skrev på kontraktet och byggnationen kunde starta. Vid några tillfällen under byggandets gång bars den åldrige Polhem ner till byggarbetsplatsen i bärstol från sitt hem på Hornsgatan. Christopher Polhem fick aldrig se den färdiga slusskonstruktionen utan avled 1751, fyra år innan den invigdes i maj 1755. Då hade den närmare 45 meter långa och 9,5 meter breda slussen kostat 386 000 daler silvermynt att bygga, vilket var nästan fyra gånger mer än den budgeterade summan.  Polhems sluss var i drift i nästan hundra år. På 1850-talet ersattes den av Nils Ericsons sluss som byggdes längre norrut mot Gamla stan.  Den gamla slussrännan behölls emellertid och användes ett tag som fisksump i en basarbyggnad som byggdes över rännan. Det var först i samband med byggnationen av Slussen på 1930-talet som Polhems sluss fylldes upp med jordmassor och helt togs ur bruk.

Röda slussen 72dpi 900 600På Anders Holms oljemålning från 1870 ser vi Polhems sluss från saltsjösidan. Den del av vi nu fick fram är slusskajen till vänster i bild där det sitter en pojke i vit skjorta och metar.

 

Pallisaden växer

Något vi nästan börjat vänja oss vid är att det så gott som alltid dyker upp något överraskande och oväntat när vi sätter spaden i jorden. Så var det även den här gången. Längst ner i gropen, strax över grundvattennivå, så kom det fram en pallisadliknande konstruktion som liknade den pallisad vi fann på Sjöbergsplan i november förra året (se tidigare artikel På gång i november).

DSC 2264 arbetsbild 72dpi 900 600Här börjar pålarna dyka upp.

 

Det rörde sig om tätt lagda stockar som var snedställda i vinkel ut mot dåtidens vattenyta. Tidigare hade vi en hypotes om att det varit en upprättstående pallisad som fallit omkull, men nu talar allt mer för att den sneda vinkel den hade när vi fann den är den ursprungliga.  Stockarna i konstruktionen måste ha varit längre och med stor sannolikhet spetsiga ut mot vattnet, på det sättet har pallisaden utgjort ett effektivt hinder mot angripare som velat angöra stranden från sjösidan. 

DSC00961 Lodfoto träkonstruktion 72dpi 900 600Så här såg resterna av den pallisadliknande träkonstruktionen ut. Likheterna med den vi hittade tidigare på Mälarsidan är slående. Troligen utgör de en del av ett sammanhängade försvarsverk som funnits här på 1300-talet.

 

Pallisaden har troligen uppförts på 1300-talet och skyddat det näs som på den tiden sköt ut i Söderström mot Gamla stan. För en sådan datering talar inte bara den årsringsdatering (dendrokronologiska analys) vi gjort på konstruktionen vi undersökte på Sjöbergsplan utan även åldern på den keramik vi hittat i anslutning till palissaden.

Månadens fynd 28 mars 2018

Månadens fynd - mars 2018

Månadens fynd har vi hämtat från Södermalmstorg. Det är en sporre av en typ som kallas piksporre. Den här hittade vi i lager som kan dateras till en period mellan cirka 1275 och 1325, mest sannolikt befinner vi oss i ett mycket tidigt 1300-tal.

Sporren är av järn och cirka 12 cm lång, skänkeln är böjd så att den kunde sitta under ankeln på den ryttare som burit sporren. I slutet av skänkeln ser vi att spännet, som användes för att låsa fast sporren med hjälp av en läderrem runt foten, sitter kvar.

SporreDet här är en så kallad piksporre, den är funnen i kulturlager på Södermalmstorg och kan dateras till tiden strax efter år 1300.

 

Böjda skänklar var något man började använda på 1100-talet, den sporre som vi hittat har mycket kraftigt böjda skänklar vilket är typiskt för tiden från och med 1200-talets mitt. Själva piken är pyramidformad och utformningen av piken var också något som förändrades över tid, allt för att minska skadorna som annars kunde uppstå på hästen när ryttaren sporrade den. Piksporrar kom med start i 1200-talet att successivt ersättas av sporrar som hade en klyka med en roterande trissa istället för en pik. Vid mitten av 1300-talet dominerade trissporrarna helt.

Fynd av medeltida piksporrar är inte helt ovanliga, i Sverige finns säkert ett 50-tal sådana fynd gjorda. Ofta är de påträffade i anslutning till borgar, men de har också hittats på medeltida gårdar ute på landsbygden. Kopplingen mellan en förekomst av sporrar och krigare som ingår i en beriden här ligger nära till hands. Under 1200-talet infördes en rusttjänst som till exempel är känd i Alsnö stadga från omkring år 1280 där det omtalas att den som fullgjorde rusttjänst med en stridshäst åt kungen skulle befrias från skatt. Detta var något som gynnade stormännen och stärkte kungen som fick ett rytteri i sin tjänst. Han kunde nu också själv avgöra vilka han ville låta ingå i detta frälse och var fri att välja de som var lojala till honom utan släktskapsband.

Att vårt fynd den här månaden är från decennierna kring år 1300 är extra intressant, från den här tiden hittade vi inte bara sporrar utan också doppskor till svärdsskidor och pilspetsar. Det rör sig alltså om fynd som kan förknippas med vapen, våld och ond bråd död. Och mycket riktigt, det var en orolig tid som präglades av en våldsam och hänsynslös maktkamp mellan bröder inom kungaätten.

De kungliga brödrastriderna inleddes med att Magnus Birgersson (Ladulås) som var kung under åren 1275-90, hade tagit makten genom ett uppror där han besegrat sin bror kung Valdemar i ett militärt slag vid Hova i Västergötland.

När Magnus dog efterträddes han av sin son Birger som regerade under perioden 1290-1318. Det blev en tid som fortsatte med politiska intriger och mynnade ut i ett inbördeskrig mellan kungen och hans bröder, hertigarna Erik och Valdemar som pågick mellan åren 1306-1318.

Det blev ett inbördeskrig vars maktpolitiska förvecklingar inte gick stockholmarna förbi. År 1307 intog hertigarna och deras anhängare Stockholm och slottet efter en belägring och tio år senare, 1317, utsattes Stockholm för ytterligare en belägring då kung Birger försökte återta staden.

Med tanke på att vårt fynd den här månaden har gjorts på en plats som ligger oskyddat och i ett mycket utsatt läge inte långt utanför stadsporten, kan vi inte utesluta att det hamnat där i samband med någon av inbördeskrigets olika belägringar. På så vis kan ett enskilt fynd spegla en dramatisk tid i vår historia.

 

 

 

Månadens fynd 22 augusti 2017

Månadens fynd - augusti 2017

Den här månaden tar vi upp två fynd som påminner oss om de orostider och krigiska aktiviteter som då och då drabbade Södermalmstorgsområdet under äldre tid. Det ena fyndet påträffades alldeles nyligen vid en mindre undersökning på Sjöbergsplan. 

Arbetsbild 72dpi 900 600 DSC 1383Här vid Sjöbergsplan i det område där Gustav Vasas försvarsanläggning en gång låg gjorde vi fyndet av en nöt till ett armborst från 1500-talet.

 

Där i jordlagren från 1500-talet, i Gustav Vasas försvarsanläggning låg en låsanordning till ett armborst – en så kallad nöt, av horn eller ben. Nöten hade ett hack som höll fast bågsträngen och en ränna där pilens bakdel klämdes fast. Lite förenklat kan man säga att när armborstet avfyrades roterade nöten så att bågsträngen frigjordes och pilen flög iväg.

Månadens fynd armborstnöt 5 72dpi 900 600Den här trissan av horn eller ben är en armborstnöt. Den var en del av armborstets avfyrningsmekanism. Nertill finns en infälld järnklack mot vilken avtryckaren stötte till när armborstet skulle skjuta iväg pilen. Nöten är 3,5 cm i diameter och 2 centimeter tjock.

 

Det andra fyndet gjordes för två år sedan på Södermalmstorg, det hittades på en stadsgård som brunnit ner i slutet av 1300-talet, möjligen i samband med de orostider då Erik av Pommern stred om makten i Sverige. Där i brunnen på gårdsplanen låg en pilspets till ett armborst. Spetsen hör till en typ av pil som brukar kallas för dalpil. Pilspetsen är omkring 18 cm lång och har en tånge. Med hjälp av tången har spetsen stuckits in i ett träskaft. Skaft till den här typen av pilar var vanligen av ek eller ask och det var platt baktill på sidorna så att pilen kunde fästas i armborstets nöt. Dalpilarnas båda styrfjädrar var av trä och ofta skurna ur samma trästycke som skaftet så att pilen alltså gjordes i ett stycke. I regel var sådana här pilar mellan 35-40 cm långa.

ArmborstpilHär ser vi vår armborstpil från 1300-talets Södermalmstorg. Den har suttit infäst i en så kallad dalpil. Spetsen är 13,5 cm lång.

 

De här båda fynden utgör alltså delar av en armborstskytts beväpning. Tidsspannet som finns mellan de båda föremålen avspeglar ganska väl armborstets historia i Sverige.

På 1300-talet blev armborst så pass vanliga att i stort sett alla vapendugliga män kunde använda dem och de kom då i bruk i bondehärarna. Under senmedeltiden bestod det svenska bondeuppbådet till en stor del av armborstskyttar.

Enligt ett beslut av kung Karl Knutsson 1452 skulle den som blev uttagen till krigstjänst vara utrustad med ett pansar, sköld, järnhatt, och skyttarna skulle ha armborst och 8 tolfter med pilar.

Under andra hälften av 1500-talet försvinner armborstarna alltmer som krigsvapen och de ersätts då med handeldvapen.

Att armborst ansågs viktiga när en stad skulle försvaras mot fientliga angrepp framgår tydligt av att nästan varenda stad i Europa hade sina egna armborstmakare. Dessa skulle tillverka, reparera och underhålla armborst till stadens försvar. I Stockholm är de kända sedan 1300-talet och en omfattande tillverkning av armborst tycks ha förekommit. Här bildades även ett armborstmakarskrå och gesäller omtalas. Utifrån senare skattelängder kan vi se att det 1460 fanns sju armborstmakare i staden och 1519 fanns det fem.

Våra vapenfynd avspeglar också det utsatta läge som Södermalmstorg hade under orostider. Här har olika trupper vid skilda tillfällen vistats då de kämpat om makten över staden och riket allt sedan 1300-talet och fram till början av 1500-talet.

Möjligen fanns här trupper redan då hertigarna Erik och Valdemar och deras anhängare i kamp mot kung Birger 1307 intog Stockholm och slottet efter en längre belägring. Tio år senare var det dags igen, då belägrade kung Birger staden för att återta makten. Vid det stora upproret 1434 belägrades staden igen, nu av Engelbrekt och hans trupper. I början av 1500-talet drabbades Stockholm av ett flertal angrepp under maktkampen mellan Kristian II och Gustav Vasa och deras olika allierade. Åren 1517 och 1518 angrep Kristian II Stockholm men slogs tillbaka. 1520 var han mer framgångsrik, då kapitulerade Stockholm. 1521 inledde Gustav Vasas allmogehär en belägring av Stockholm sedan man tagit makten i övriga Mälardalen. Den belägringen pågick ända till 1523 då staden intogs och Gustav Vasa tog makten över riket.

Strid mellan kung Hans av Danmark och Sten Sture d ä vid Gamla Älvsborgs slott 1502.Den här avbildningen skildrar striden mellan kung Hans av Danmark och Sten Sture d ä vid Gamla Älvsborgs slott 1502. Till vänster syns de tyska legoknektar som var lejda av kng Hans och till höger den svenska bondehären med sin beväpning av armborst. Bilden är tecknad av en av de tyska soldater som var med i slaget, landsknekten Paul Dolnstein.

 

 

 

Månadens fynd 19 juli 2017

Månadens fynd - juli 2017

Månadens fynd kommer, som så många andra av de fynd vi presenterar här, från vår spännande undersökning på Södermalmstorg. Fyndet gjordes i juni 2015.

Det kom när vi höll på att tömma en brunn som hörde hemma i en stadsgårdsmiljö från 1300-talets andra hälft. 

Brunnen tömsHär ser vi hur brunnen som tillhörde stadsgården från 1300-talets andra hälft grävs ut.

 

Gården låg invid en stenlagd allmänningsgränd som löpte ner mot Saltsjön. Gårdens innevånare hade av allt att döma tillhört stadens övre skikt och de materiella fynd vi gjorde var mycket spektakulära. Här fanns bland annat persisk keramik och emaljerat glas från Venedig. Bostadshuset hade haft tegeltak och färgade glasfönster vilket vid den tiden var tämligen ovanligt i Stockholm. Vi har anledning att tro att de som bott här varit tyska handelsmän.

GårdsmiljönSå här såg lämningarna av stadsgården ut. Nere till höger finns en stenlagd gränd och mitt i bild ett nerbrunnet hus där man förvarat spannmål. I bildens vänstra del låg gårdsplanen och i bildens övre del håller en arkeolog på att börja ta fram brunnen, den syns här bara som en svag mörkfärgning.

 

Brunnen hade fyllts igen i samband med att gården brunnit och raserats, i den fanns nämligen mängder av raseringsmaterial. Mitt i allt denna bråte hittades det fynd som vi nu ska berätta om. Det var ett silvermynt som präglats under Albrekt av Mecklenburgs tid som svensk kung 1364-1386.

Södermalmstorg Fnr 1309 42263 Lagerqvist typ 4b Rundberg typ 9 örtugHär har vi månadens fynd. En örtug som präglats i Stockholm någon gång under slutet av Albrekt av Mecklenburgs regeringstid. På myntets ena sida (till vänster) ser vi ett kungaporträtt och inskriften ALBERTVS REX. På den andra sidan syns ett likarmat kors med tre kronor. Den nedre kronan täcker den undre korsarmen och de två övre kronorna finns i de övre utrymmena mellan korsarmarna. Här finns också en inskrift som lyder MONETA ALBERTVS. Myntet är 1,9 cm i diameter.

 

Myntet är av en valör som kallas örtug. Det var en valör som infördes av Kung Albrekt med det tyska wittenmyntet som förebild. Den här typen av mynt slogs av myntmästare i Stockholm, Söderköping och Kalmar, från och med omkring år 1370.

Vårt mynt kan möjligen ha präglats av en myntare vid namn Berend von Roderlo som var verksam här i Stockholm under slutet av Albrekts tid som regent. Det är av den typ som är den absolut vanligaste av Albrekts örtugar. I Sverige och Finland har omkring 500 sådana mynt hittats tidigare.

Gårdsmiljön där myntet hittades, byggdes upp under en period som politiskt sett var mycket orolig. Albrekt hade valts till svensk kung 1364 efter närmast statskuppliknande former. Som så ofta under medeltiden låg en ekonomisk och politisk maktkamp mellan kungen och delar av frälset bakom händelseförloppet.

Sommaren 1363 hade en svensk stormannadelegation begivit sig till Albrekt II:s hov i Mecklenburg för att förhandla fram ett förbund med hertigdömet och de nordtyska hansestäderna. Efter flera tidigare misslyckade försök att störta kung Magnus Eriksson från tronen ville man nu skaffa sig ekonomisk och militär styrka att lyckas. Hertigens son, Albrekt den yngre av Mecklenburg (som var systerson till Magnus) kunde med sina allierade snabbt ta kontroll över makten. Redan hösten 1363 hyllades Albrekt som kung av stockholmarna och i början av 1364 valdes han formellt till Sveriges kung vid Mora stenar.

Maktövertagande kan ses som kulmen av den tyska expansionen kring Östersjön. Många tyskar utnyttjade de möjligheter som fanns i Sverige och administrationen av riket förtyskades. Antalet tyska köpmän i de viktigaste städerna ökade och under början av Albrekts regering deltog Stockholm i hansestädernas möten. Detta kraftiga tyska inflytande ledde dock till att oppositionen mot Albrekt växte. Återigen lierade sig de svenska stormännen med en ny tronpretendent och efter stridigheter förlorade Albrekt och hans allierade makten i samband med slaget vid Falköping i februari 1389. Han tillfångatogs och drottning Margareta av Danmark och Norge erkändes då också som svensk drottning.

Den politiska maktkampen fortsatte dock eftersom Stockholm fortfarande var i mecklenburgska händer och det kom att dröja till år 1398 innan staden överlämnades till drottning Margareta.

Vårt lilla fynd blir här en påminnelse om den ekonomiska och handelspolitiska maktkampen och striderna om tronen i Sverige under 1300-talet. Kanske var ödeläggelsen av köpmannagården på Södermalmstorg ett led i allt detta?

Nyligen utförda specialstudier visar att vårt mynt hör till de yngsta som Albrekt lät prägla, så sannolikt har det skett alldeles i slutet av hans regeringstid vid mitten av 1380-talet. Men med tanke på att Stockholm inte kapitulerade i tronstriden mot drottning Margareta så kan Albrekts mynt ha fortsatt att präglas i Stockholm fram till 1398 då staden alltså till sist hamnade i danska händer.

 

 

 

 

Stadsgården 27 juni 2017

På gång i juni

Under hösten 2016 gjorde vi en arkeologisk undersökning av en del av kvarteret Ormen som fanns bevarad under Katarinavägen.

Kvarteret Ormen uppfördes vid mitten av 1600-talet och revs då Katarinavägen drogs fram i början av 1900-talet. Just nu pågår schaktningar direkt norr om detta kvarter. Schaktningarna görs i samband med förstärkningsarbeten för den betongvägg som löper längs med tunnelbanan.

Schaktet påbörjades närmast kvarteret Ormen och där påträffade vi en del av grundmuren till en av kvarterets byggnader. Nu har grundmuren tagits bort och under den framkommer en konstruktion av trä med stolpar och liggande timmer. Då schaktet är relativt smalt kan vi bara se en del av konstruktionen vilket försvårar tolkningen, men troligen rör det sig om rester av en kaj eller brygga.

Arbetsbild 20170619Trärester som ingår i den påträffade konstruktionen tas fram.

 

Till hösten hoppas vi få komma igång med större undersökningar i detta område och får då chansen att ta fram mer av anläggningen. Hur gammal är då kajen eller bryggan? Någon exakt datering kan inte göras i dagsläget, men konstruktionen ligger på en nivå som tyder på att den anlagts under 1300-talet. Något som stöder en sådan datering är att vi gjorde fynd av importerad tysk stengodskeramik från den tidsperioden intill kajen.

Medeltida keramikPå bilden ses några skärvor av medeltida tysk importkeramik som hittades intill kajen.

Barkflöte Det här fyndet av ett nätflöte tillverkat av bark vittnar om att vi gräver i en sjönära miljö.

 

 

 

Månadens fynd 24 februari 2017

Månadens fynd - februari 2017

Månadens fynd kommer från Södermalmstorg. Fyndet gjordes våren 2015 när vi undersökte en gårdsbebyggelse från 1300-talets mitt. Det rör sig om ett handfat av brons som av någon anledning grävts ner och gömts på gårdsplanen. Fatet hade en diameter på ungefär 26 cm och var ganska välbevarat trots att det legat i marken i drygt 600 år.

Handfatet grävs framHär ser vi hur handfatet grävs fram.

TvättfatSå här ser handfatet ut nu efter att det konserverats. Det finns utställt på Medeltidsmuseet.

 

Handfatet avspeglar ett högreståndsmässigt bordsskick. Till en högreståndsmässig bordskultur hörde nämligen att tvätta sina händer under måltiden. En anledning till att detta uppfattades som gott bordsskick var givetvis att maten i stor utsträckning åts med händerna. Det skulle dröja till långt in på 1500-talet innan bordsgafflar kom att tas i bruk och vi fick ett bordsskick där man åt med kniv och gaffel. Ritualen med handtvättning har mycket gamla rötter och fick ett starkt genomslag i inte minst den höviska kultur som utövades i de europeiska hoven och i aristokratiska kretsar under medeltiden. Inom svenskt område kan vi spåra dess rötter ner i vikingatiden.

Åtminstone inom hoven så användes tvättfaten alltid tillsammans med en tillhörande vattenkanna i brons, en så kallad akvamanil. En sådan kunde vara mycket konstfullt utformad, t.ex. i form av ett lejon eller som en stridshäst med ryttare. En tjänare måste vara behjälplig och hälla vatten från kannan ner i handfatet så att herremannen kunde tvätta sina händer i rinnande vatten.

Handfatsfyndet visar oss att medlemmarna i vår 1300-talsfamilj på Södermalmstorg hade tagit till sig detta bordsskick. Liknande och samtida fynd har gjorts i andra städer kring Östersjön där de tyska köpmännen slog sig ner.

Fyndet finns nu utställt på Medeltidsmuseet och kan beskådas i utställningen ”Slussen under ytan”. Så passa på att ta en titt på det. 

 

 

Södermalmstorg 29 juni 2015

Årets undersökning på Södermalmstorg är avslutad efter en spännande resa tillbaka till 1300-talet

Nu har vi nått slutet på vår undersökning. Det har varit en mycket intressant och spännande resa tillbaka till tiden omkring år 1300 som bjudit på en del överraskningar på vägen. Vi hade till exempel inte räknat med att hitta ett murat hus, med tegeltak och glasfönster från mitten av 1300-talet här på Södermalmstorg. Med detta och det fyndmaterial som kom fram är det nu utom tvivel att den här delen av det medeltida Stockholm har haft en hög materiell standard.

Nyligen gjorde vi dessutom ytterligare ett högklassigt fynd som stärker den här bilden, nu i form av en liten turkos keramikskärva. Det visade sig vara en bit av ett persiskt fat från tidigt 1300-tal. Den typen av fynd är väldigt ovanliga i Stockholm, tidigare har det hittats några liknande skärvor på Helgeandsholmen, också de från den här tiden. Hur keramik av den här typen hamnat i Stockholm är oklart för närvarande, men det är inte en allt för djärv tanke att Hansans handelskontakter spelat en central roll och så bör även ha varit fallet med det emaljdekorerade venetianska glas vi hittat tidigare.

Persisk keramik PC1316 46432Det här är en skärva av persisk keramik. Till vänster syns dess profil, i mitten insidan och till höger syns den vackra turkosa färgen på skålens utsida.

Den sista tiden har vi ägnat åt att undersöka vad vi från början trodde skulle vara tre brunnar. Det visade sig dock att två av dem var något helt annat. De nästan cirkelrunda mörkfärgade lämningarna som ni kunde se på bild i vår förra artikel blev två gropar som var nästan meterdjupa och fyllda med sot, kol och skörbrända stenar. De liknade alltså någon form av vad som vanligen brukar tolkas som kokgropar. Vi hittade inte något organiskt material i dem som kunde hjälpa till att tolka dem. Med hjälp av 14C-dateringar får vi så småningom reda på hur de ska dateras.

Arbetsbild IMG 3056Här undersöks en av de gropar som visade sig vara någon form av kokgropar.

Däremot har det visat sig att den tredje och sista lämningen faktiskt måste ha varit en brunn, åtminstone är den brunnsliknande. Det var invid denna som de båda stenlagda gränderna från tidigt 1300-tal mynnade ut och det rörde sig om en rejäl nedgrävning, cirka 5x5 meter stor. På ett djup av cirka en meter planade nedgrävningen ut, men där fann vi då centralt, en rund drygt meterstor nedgrävning som fortsatte ytterligare ner i djupet. Dess botten låg omkring två meter under det tidiga 1300-talets gatunivå. Ett problem vi har med brunnstolkningen är att det inte fanns någon som helst antydan till ett brunnsfoder, vare sig av sten eller trä, och det brukar man ju normalt hitta. Vi kan se att igenfyllnaden inte ägt rum på en gång utan att det skett i olika etapper och att gropen legat i öppen dager periodvis. En del av fyllningen har skottats ner redan under det tidiga 1300-talet och sedan har den slutligen fyllts igen någon gång under 1300-talets slut. Förhoppningsvis får vi en bra datering med hjälp av ett litet silvermynt som låg i den sista igenfyllningsetappen. Just nu är det för korroderat för att kunna dateras, men efter konserveringen så ska det gå bra.

Brunnsnedgrävning IMG 3105Brunnens botten låg cirka två meter under det tidiga 1300-talets gatunivå.

Även om fältarbetet nu är avslutat så fortsätter ändå undersökningen av Södermalmstorg, men nu i form av ett intressant rapportarbete. När vi hunnit en bit på väg så återkommer vi med rapporter om det, så kom gärna tillbaka då och följ oss under hösten. Men nu tar vi snart semester. På återseende!

Södermalmstorg 15 juni 2015

Nu har de äldsta lagren på Södermalmstorg undersökts och vi har nått tiden omkring år 1300

Vi lovade förra gången att återkomma med en artikel om vad som dolde sig under de fint stenlagda gränderna från det tidiga 1300-talet. Vi hade då nyss dokumenterat dem och i stort sett avslutat arbetet med att ta bort dem. När gränderna väl tagits bort kunde vi se att de anlagts på en yta som uppenbarligen krävt ett omfattande markberedningsarbete, man hade nämligen fört på stora mängder grus - antagligen för att plana ut och stabilisera markytan, innan gränderna kunde läggas på plats. Det här är intressant för det visar oss väldigt tydligt att den bebyggelse som då etableras här är mycket medvetet anlagd. Initialt har det krävts stora arbetsinsatser för att transportera och lägga allt grus på plats, därefter har gator/gränder och tomter stakats ut och en tomtstruktur skapats som i princip kom att bestå under flera hundra år. Vi kan förvisso redan nu ana vissa variationer i bebyggelsen över tid, men det får vi återkomma till senare när vi i lugn och ro hunnit analysera alla våra fynd i samband med rapportarbetet som inleds nu under hösten.

En etablering av stadskvarter av den här typen måste utan tvekan ha godkänts och planerats av stadens styrande, något annat är orimligt att tänka sig. Det får oss att tro att det vi tidigare tänkte oss som en förstadsbebyggelse till Stockholm i själva verket faktiskt utgjort en del av själva staden. Det innebär i så fall att det medeltida stadsområde inom vilket det var tillåtet att bedriva handel och köpenskap varit större än vad man tidigare trott. Den södra gränsen har alltså inte gått i Söderström utan någonstans i närheten av Södermalmstorg. Det är hur som helst uppenbart att vi här har stadsliknande tomter där de boende kunnat bedriva handelsverksamhet, men också hantverk vid tiden omkring år 1300.

Arbetsbild IMG 3004Här undersöks de äldsta kulturlagren på Södermalmstorg. Lagren innehöll fynd från tiden omkring år 1300.

I de kulturlager som täcktes av grusmassorna hittade vi en hel del hushållssopor och slakt- och matavfall. Här fanns till exempel mycket keramik och alla dessa skärvor visar samstämmigt att de härrör från tiden omkring år 1300, ett flertal kan dateras till sent 1200-tal. Det rör sig uteslutande om keramik som producerats på tyskt område i form av olika typer av tidiga krus och kokkärl av stengods, samt dryckeskannor av glaserat lergods som kommer från Danmark. Vi har visserligen inte hittat många kammar, men de som kommit fram överensstämmer väl med keramikdateringarna.

FY1290 45325 Sammansatt dubbelkam 1300 talSammansatt dubbelkam som hittades i de äldsta kulturlagren.

Under detta kulturlager fanns ett tunt skikt som utgjort den tidigare markytan ovanpå åsen. Här gjorde vi några spännande fynd, här låg två glaspärlor och väntade på oss. När det gäller pärlor av den här typen så kan man generellt säga att de inte är så vanliga i medeltida miljöer. I den allra äldsta medeltiden, under 1100-talet förkommer det fortfarande en hel del pärlor men inte alls i samma omfattning som under 1000-talet och den utgående vikingatiden. En viktig anledning till det är att den kvinnliga klädedräkten genomgick stora förändringar då. Så hur gamla är då våra nyfunna pärlor? Ja, det vet vi faktiskt inte just nu. Typen ser onekligen vikingatida ut, men färgsättningen är udda och obekant. Problemet med att kunna datera dem beror till stor del på att det saknas publicerade fynd av tidigmedeltida pärlor. Än så länge får vi nöja oss med att säga att de som yngst är från 1200-talet. Med tanke på pärlornas färgsättning och att vi befinner oss på Söder så har det så klart kommit förslag på att det rör sig om två "Bajen-pärlor". (sic). Snart är vår undersökning avslutad, nu återstår endast att gräva ut två brunnar från 1300-talet samt den svacka där de stenlagda gränderna mynnade ut. Vi återkommer med en artikel om detta snart så fortsätt att följa oss!

FY1294 45347 Pärlor variantDe här pärlorna låg i ett lager som en gång varit en markyta direkt under grusåsen. Typen och ornamentiken är känd från vikingatiden, men inte färgsammansättningen.

Brunnar på ytanDet enda som nu återstår är att undersöka två brunnar från 1300-talet. De syns här som stora runda svarta fläckar i markytan.

Södermalmstorg 29 maj 2015

Stenlagda gränder och ett bronsfat från tidigt 1300-tal har sett dagens ljus

Förra gången berättade vi om Södermalmstorgs bebyggelse från mitten av 1300-talet. Nu går vi vidare. Den senaste tiden har ägnats åt att dokumentera och ta bort de lämningarna. Direkt under spannmålsmagasinet visade det sig finnas två föregångare, där åtminstone det direkt föregående huset också hade brunnit. Det äldsta i den här sekvensen hade en annan karaktär, det var mindre (cirka 2x4 meter) och hade lergolv och i hörnen fanns stolpar som grävts ner i marken. Det rör sig alltså om någon mindre och enklare typ av bod.

Arbertsbild lergolvet 20150519 123922 72dpi 685Här syns lämningarna efter boden som haft ett lergolv.

När dessa hus och de intilliggande lämningarna och lagren tagits bort förväntade vi oss att få fram forsättningen på den äldsta gränd som hittades i samband med vår undersökning 2014, och det gjorde vi. Här kom den fram invid den södra sponten och fortsatte i nordöstlig riktning. Men inte nog med det, nu kom det fram ytterligare en stenlagd gränd - i östvästlig riktning, som nästan löpte samman med den gränd vi kände sen tidigare. Båda slutar tvärt invid en svacka, men vad som döljer sig i den vet vi ännu inte.

översikt gator tidigt 1300 tal 20150525 102145 72dpi 685Till höger i bild syns fortsättningen på den äldsta gränden vi hittade förra året och i mitten syns den nyupptäckta. Båda mynnar ut i en svacka. Vad som döljer sig där är än så länge oklart. Till vänster i bild ses den stenlagda passagen som lett in på en tomt i norr och man kan se att den övergår i vad vi tror är en stenlagd gårdsplan.

Från den östvästliga gränden ledde en stenlagd passage in på en tomt i norr, där vidgade den sig till vad som kan tolkas som en stenlagd gårdsyta. Utifrån resultaten förra året, men också utifrån årets fynd kan vi preliminärt datera dessa gränder till tiden omkring 1300. Det innebär att vi här har Stockholms äldsta stenlagda gränder, inne på Stadsholmen uppträder sådana lämningar först strax efter mitten av århundradet. Varför man varit så tidig med att stenlägga gränderna på Södermalmstorg vet vi inte. Kanske är det så att de varor som lossats nere vid Saltsjön krävt kraftigare beläggningar när de transporterades? Eller var det kanske så att de som bodde och var verksamma här i området var inflyttade och vana vid den typen av gränder där de kom ifrån?

Bland de fynd som nu kommit fram utmärker sig ett fat av brons, det låg nedgrävt i en grop i den dåtida markytan. Fatet är ganska stort, omkring 25 cm i diameter och har en plan botten, sidorna som sluttar svagt utåt är cirka 5,5 cm höga. Runt om ytterkanten har fatet ett plant brätte. Fatet tycks vara gjutet i ett stycke. Än så länge har vi inte hittat några paralleller till det i litteraturen, men vi kan konstatera att det rör sig om ett tämligen ovanligt fynd.Tvättfat i kopparSå här ser bronsfatet ut efter konservering. Ett fynd av den här typen är mycket ovanlig i arkeologiska sammanhang.

Södermalmstorg 13 maj 2015

Tegelhus och venetiansk glasbägare från 1300-talet på Södermalmstorg

Vi avslutade vår förra lägesrapport från Södermalmstorg med att säga att vi började ana resterna efter en mer omfattande bebyggelse igen, dold under ett omfattande raseringslager som skvallrade om att en rejäl brand härjat här vid mitten av 1400-talet. Så trodde vi då, men nu vet vi bättre.

När vi tog bort brandlagret som innehöll mängder med tegel (både vanliga tegelstenar men också olika typer av taktegel) och kalkbruk så insåg vi att något spännande var på gång. Här kom ju bevisligen rester efter ett rivet hus som en gång varit murat. Att hitta medeltida murade hus utanför Stadsholmen (Gamla stan) är minst sagt intressant och välter definitivt föreställningen om bebyggelsen på Södermalm över ända. I raseringen hittade vi intressant nog även fönsterglas. Men inte nog med det, där kom även ett litet fragment av dryckesglas fram. Det var inte vilket glasfragment som helst, det visade sig vara en bit av en blå venetiansk glasbägare som dekorerats med emaljmålning. Snart kom ytterligare några skärvor, sannolikt från samma bägare, fram.

Venetianska glasskärvor hemsidanHär syns skärvorna av den vackra venetianska glasbägaren som dekorerats med emalj i vitt, gult och rött. Nere till höger i bild finns en avbildning av en komplett bägare (från British Museum) av samma slag som den vi hittat, men är i klarglas och inte blå som vår. Där har vi fällt in en av våra skärvor så att man kan få en uppfattning om storleken.

Efter kontakt med våra specialister på glas visade att sådana fynd är tämligen ovanliga, tidigare har det bara påträffats några enstaka liknande skärvor från Helgeandsholmen. Den här typen av glasbägare bör rimligen ha varit ett statusobjekt som inte fanns i varje hushåll, det var nog bara en tämligen välbärgad medelklass som kunde hålla sig med sådana. Idag finns det bara fyra exemplar i världen av dessa kärl som är bevarade i komplett skick, men inget av dem är i blått glas. De flesta skärvor som påträffats kommer från norra Tyskland och Baltikum, så det kan inte vara en djärv gissning att spridningen av de här lyxkärlen hänger samman med den tyska Hansans aktiviteter.

Vi har redan tidigare kunnat konstatera att den materiella standarden här på Södermalmstorg höll samma nivå som inne i själva staden och nu med dessa fynd råder det definitivt ingen tvekan om det. Nästa intressanta information som vi fick från våra glasvänner var att de här kärlen tillverkades under perioden 1280-1350. Vi trodde ju att vi skulle befinna oss i tidigt 1400-tal. Efter en snabb kontroll av det keramikmaterial som nu kom fram kunde vi konstatera att vi faktiskt kommit ner till 1300-talet och troligen dess mitt eller åtminstone andra hälft.

KeramikfyndHär ser vi en del av de keramikfynd vi gör just nu som pekar mot att vi befinner oss i 1300-talet. Nere till vänster i bild finns ett komplett litet salvekrus som en gång innehållit välgörande och läkande salvor.

Uppenbarligen har alltså 1400-talets bebyggelse varit väldigt sporadisk här på platsen, vilket kanske hänger samman med de politiska konflikter som rådde vid den här tiden och då Stockholm var belägrat vid flera tillfällen. År 1456 utgick dekret från kungamakten att endast lätt byggning fick förekomma på malmarna och 1461 proklamerades rent av ett totalförbud mot bebyggelse på Södermalm. Uppenbarligen har detta efterlevts.

Översikt PICT 20150506 091337 med husmarkeringDetta är de nyfunna resterna av bebyggelsen från mitten av 1300-talet. Utbredningen av det eldhärjade huset har markerats med rött. Till höger syns gränden som leder ner mot Saltsjön.

Under  raseringsmassorna har nu alltså en bebyggelse från mitten av 1300-talet kommit fram, åtminstone ska vi nog preliminärt våga datera den till 1300-talets andra hälft. Här finns ett hus som varit minst 4x8 meter stort och som brunnit ner totalt, efter raseringen återstår endast en del syllstenar och kraftigt förkolnade syllar och golvplankor. Utifrån fynden i raseringslagret kan man se att dess väggar varit murade av tegel. Antagligen har huset utifrån grundläggningen att döma varit byggt i fackverkskonstruktion, där fyllningen utgjorts av murat tegel. Alltså en hustyp som har sydskandinavisk, eller kanske tysk prägel.

FI937 33388 Fönsterglas 1300 talDe skärvor av fönsterglas vi hittat är mestadels gröna men här fanns också rött glas vilket känns väldigt exklusivt och ovanligt.

Taket har varit täckt med tegel. Tydligen har huset även haft glasade fönster vilket är tämligen ovanligt vid den här tiden. Den hustyp vi nu hittat är inte unik i Stockholm men heller inte vanlig, att däremot hitta det på Södermalm var definitivt oväntat. Inne i huset låg det mängder med förkolnad spannmål i form av korn, möjligen skulle detta kunna tyda på att vi har at göra med ett spannmålsmagasin.

På husets norra långsida fanns en stenläggning med en fint lagd ränna där regnvattnet från taket kunde ledas bort och på södra sidan löpte en stenlagd gränd ner mot Saltsjön (förra året hittade vi dess fortsättning). Norr och även öster om huset fanns också rester av en stenlagd gårdsplan på vilken det låg rester av hushållsavfall. Just nu håller vi på att ta bort denna bebyggelse och arbetar oss ner till äldre perioder.

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se