Nu har vi nått den tid då dygnet är som mörkast och vi kan fira midvintersolståndet. Från och med nu går vi mot ljusare tider. Det kan vi passa på att uppmärksamma med en liten keramikskärva i svartgods från Slussen. Skärvan har ursprungligen varit en del av en oljelampa som hjälpt till att sprida lite ljus i en byggnad på någon av tomterna i den äldsta förstadsbebyggelsen på Södermalm.
Här ser vi skärvan av en oljelampa som blivit månadens fynd nu i december. Vi ser den ur tre olika vinklar. Till vänster syns godsets karaktär som gör att vi anser skärvan vara av så kallad östersjötyp, i mitten ser vi den utvändiga ytan av oljelampan och till höger ser vi insidan.
Fyndet gjordes i ett soplager som avsatts i vattnet nere vid Saltsjöns strandkant vid tiden runt år 1300. Vi rör oss då i inledningsfasen till den hantverkarbebyggelse som flyttades hit från Stadsholmen (Gamla stan).
Oljelampor av keramik, i en svartgodstyp vi kallar för östersjökeramik, är inte speciellt vanliga fynd. I Sverige har de främst hittats i tidigmedeltida handels- och hantverksplatser. I Lunds kulturlager förekommer de från 1000-talets början. Här uppe i Mälardalen känner vi dem sedan tidigare från Enköping och Sigtuna. I Enköping dyker de upp i slutet av 1000-talet och blir sedan mer vanliga under framförallt 1100-talet men förkommer också på 1200-talet och möjligen en bit in på 1300-talet. De har hittats i bostadshus men också i bodliknande hus som kan ha hyst hantverk. I Sigtuna har fynden gjorts i anslutning till hantverksbebyggelse som kan dateras till 1100-talets slutskede och från första hälften av 1200-talet.
Vårt fynd ligger dateringsmässigt lite sent i förhållande till vad man tidigare har iakttagit. Generellt har det sagts att dessa oljelampor tagits ur bruk vid 1200-talets mitt, men det är nog ett antagande som vi får rucka lite på nu. Vi kan istället konstatera att de fortfarande använts åtminstone något eller några årtionden in på 1300-talet.
Utifrån till exempel de fynd som gjorts i Enköping går det att se att den typ av lampor vi har att göra med varit utformade som låga skålar som haft en ihålig fot. Inuti skålen fanns en liten upphöjning, en pigg, på vilken en veke kunde vila. Det var praktiskt att foten var ihålig, då kunde lampan fästas på en hög stav och på så vis sprida sitt sken i rummet på ett bättre sätt.
Det här är skärvor från några av de oljelampor som påträffades i kvarteret Fältskären i Enköping. Utifrån dessa har det arit möjligt att rekonstruera hur en oljelampa en gång sett ut. Rekonstruktionen har gjorts av Mikael Johansson, Arkeokeramikanalyser.
Som bränsle använde man olja, vax eller någon typ av fett, men här i Stockholm – i början av 1300-talet – så kan vi nog utgå ifrån att man använde sig av tranolja.
Framställning av tranolja skedde i de så kallade själabodarna eller tranbodarna som låg nere vid Saltsjön alldeles invid den äldsta förstadsbebyggelsen. Verksamheten där omnämns i ett diplom redan år 1305. Råvaran man använde var sälspäck som kokades till en olja, men man kunde även använda sig av fisk.
I samband med våra undersökningar har vi hittat resterna efter sådana tranbodar, men de var från 1500-talet då industrin ännu var i full gång.
Nere vid Saltsjöns strand hittade vi tidigare de här resterna efter två trankokningsbodar från 1500 talet. De stora stengrunderna är fundamenten till spisarna på vilka sälspäck kokades till tranolja. Oljan hade många olika användningsområden, inte minst som lysolja. Verksamheten på den här platsen finns omnämnd i skrift redan 1305.
Som vi konstaterat är vårt fynd från den tid då oljelampor i svartgods togs ur bruk. Exakt vad man kom att använda istället vet vi inte. Även oljelampor av sten, som framför allt användes i kyrkorna togs också ur bruk nu. Belysning kunde man inte klara sig utan, kanske ska vi rikta blickarna mot andra källor så som ljusstakar och blosshållare? Inte förrän under tidigmodern tid, under början av 1500-talet dyker nya oljelampor åter upp, men då av rödgods och senare även av järn.
