Månadens fynd nu i januari utgörs av det vanligaste fynden vid arkeologiska stadsundersökningar i städer. Nämligen skärvor av keramik. Föremål av keramik användes för tillagning, uppläggning, förvaring och för att äta mat på. Därför var det ingen stor överraskning för oss när det började dyka upp keramikskärvor i samband med att det grävdes ett schakt för att sätta ner en vattenpump på Stadsgården.
Här är en del av en krukmakares produktion. På bilden ses några av de kasserade felbrända trebensgrytorna som vi hittade på Stadsgården.
Det var bara det att det plötsligt kom väldigt mycket keramik inom en begränsad yta. När vi kunde studera keramiken lite närmare så kunde vi inte bara se att skärvorna till övervägande del kom från så kallade trebensgrytor av rödgods, en typ av kärl som användes att koka mat i, vi kunde även se att flera skärvor hade skador som uppkommit i samband med tillverkning. Utifrån detta kunde vi dra slutsatsen att keramiken måste komma från en krukmakares verkstad och att det var delar från misslyckade bränningar vi funnit som slängts ut vid strandkanten.
Här är ett par exempel på bränningar som gått fel. I brottytan på de båda fötterna till trebensgrytor ser man tydligt hur glasyren runnit ut i sprickor som uppstått när kärlen bränts.
Under Stockholms äldre historia var förmodligen all keramik i staden importerad, i huvudsak från Tyskland, och det är först 1479 som krukmakare omnämns i de skriftliga källorna. Under 1500-talet så sker en markant ökning av uppgifter om krukmakare. Inte sällan har krukmakarna tyska namn och det är troligt att det var inflyttade tyska krukmakare som var med och grundade de keramikverkstäder som blommade upp i Stockholm under denna tid. Flertalet krukmakare verkar ha etablerat sig längs vattnet på Norrmalms västra sida men det finns även uppgifter om krukmakare på Södermalm. Den första krukmakaren som finns omnämnd på Södermalm hade även kopplingar till Stadsgården. Den 15 november 1557 så tvingas en krukmakare vid namn Fauctor överlämna sin tomt vid Stadsgården till staden och får i ersättning en tomt vid Fatburssjön som var en sjö som låg där Södra stationsområdet ligger idag. Under 1500-talet var det många hantverkare som var etablerade runt Fatbursjön och från 1569 så finns det även uppgifter om en gård med namnet Krukmakaregården som uppges ligga vid Repslagargatan invid sjön. När man på 1930-talet grävde i korsningen Repslagargatan – Högbergsgatan så hittade man en större mängd kakel av äldre typ, så kallade pottkakel, intill resterna av vad man antog var en brännugn i ett krukmakeri från mitten av 1500-talet.
Även i vårt avfallsmaterial från krukmakeriet vid Stadsgården kan vi se att man vid sidan av keramik tillverkat kakel.
Här ligger tre stycken skärvor av mallar för tillverkning av kakelugnskakel med blommotiv ovanpå ett halvfabrikat av ett kakel som aldrig blev färdigställt.
Tyvärr kan vi i dagsläget inte knyta keramiken till någon känd krukmakare. Keramikens utformning talar för att den kommer från en verkstad som var i drift cirka 1600-1620, det vill säga mellan 40-60 år efter att Fauctor tvingades lämna sin tomt vid Stadsgården. Förhoppningsvis kommer vi hitta mer keramikavfall från verkstaden längre fram och då berätta mer om krukmakaren vid Stadsgården och hans produktion.
