En annan viktig näring var fisket. Under medeltiden var 180 av årets dagar fastedagar då man inte fick äta kött vilket gjorde fisken till ett naturligt alternativ. I Stockholms äldsta privilegiebrev från den 1 maj 1436 framgår bland annat att staden hade rätt till allt fiske i Söderström. I strömmen uppfördes fasta fångstanordningar, så kallade lanor, där framförallt ål och lax men även gädda, gös och braxen fångades. Ett mått på hur viktigt fisket var är antalet yrkesfiskare i staden. År 1460 upptas 40 fiskare i skattelängden och är då efter timmermännen den största yrkesgruppen i Stockholm. Förutom de redan nämnda lanorna som var avsedda för strömmande vatten användes katsor, ryssjor, mjärdar och not för att förse stadsborna med fisk.
Några spår efter lanor, katsor och ryssjor har vi inte påträffat vid våra undersökningar vid Slussen. Däremot har vi hittat ett par näverklädda stensänken som vi kunnat datera till 1300-1400-talet och som troligen använts vid notfiske.
På målningar och fotografier från Slussen ser man inte sällan män och pojkar som står och metar från kajerna och metkrokar är något vi hittar med jämna mellanrum. Bland krokarna är det en krok från 1700-talet som är mycket välbevarad. Kroken är tillverkad av mässing och har en cirka 14 centimeter lång bevarad tafs av mässingstråd. Tafsen av mässingstråd visar att den förmodligen inte har använts som vanlig metkrok. Krokar av den här typen användes till långrev eller ståndkrok och agnades med mört.
Under Slussens ombyggnation ser vi av naturliga skäl inga fritidsfiskare utmed kajerna då hela området är en stor byggarbetsplats. Men när ombyggnationen är klar så hoppas vi att fiskarna återvänder och återupptar den flerhundraåriga traditionen av fiske vid Slussen.