Månadens fynd kommer ifrån våra undersökningar vid Södra Slussplan. Nu vill vi visa upp fragment av sirapskrukor och toppsockerformar som kan dateras till 1700-talets andra hälft. Sirapskrukorna utgörs av invändigt glaserat rödgods medan toppsockerformarna är helt oglaserade. Det rör sig om produktionsavfall från tillverkning av toppsocker.

Månadens fynd utgörs av några av de skärvor till kärl som använts i samband med sockertillverkning någonstans i närheten av Slussen. Fynden kan dateras till 1700-talets andra hälft.

I början av 1740-talet anlades ett flertal sockerbruk i Stockholm och mot slutet av århundradet fanns det så många som tolv sockerbruk varav ett flertal låg på Södermalm. Våra fynd kommer från den produktion som bedrevs vid något av dessa. Vi kan tyvärr inte avgöra från vilket bruk, men det är sannolikt att det rör sig om något av de mest närliggande. Det ena grundades 1741 och fanns i kvarteret Midas på Lilla Nygatan 16 invid Mälartorget. Det andra var det så kallade Loheska bruket som hade etablerats kring sekelskiftet 1700. Det bruket var i flera decennier stadens enda sockerraffinaderi och låg i kvarteret Mälaren, i hörnet av Badstugatan mot Södermalmstorg och i fabriksberättelsen för år 1740 kan vi läsa att det stod ”i full flor”. På 1750-talet bytte bruket namn till Södermalms sockerbruk. I samband med den stora Mariabranden 1759 kom det att ödeläggas helt men återuppbyggdes igen på samma plats.

Det här är en ritning till sockerbruket vid Lilla Nygatan 16. Ritningen är från 1742 och finns på Stadsarkivet i Stockholm.

På den här kartbilden från 1773 återfinns den så kallade Sockerbrukstomten till vänster i bild. Själva bruket låg i tomtens sydöstra hörn, alldeles invid Bödelsbacken som vi känner som dagens Södermalmstorg.

Dessa tidiga sockerbruk var sockerraffinaderier där råsocker förädlades. Råvaran utgjordes av importerat råsocker från sockerplantager i framför allt Västindien där verksamheten drevs med slavarbetskraft. Socker var vid denna tid oerhört dyrt och något endast människor i samhällets övre skikt hade tillgång till.

Det här är en avbildning som visar hur slavarbetskraft används på en sockerrörsplantage på Antigua i Västindien år 1823.

Processen att utvinna socker ur sockerbetor odlade i Europa kom i gång först efter 1830 och då blev sockret också mycket billigare vilket ledde till att konsumtionen ökade explosionsartat i alla samhällsklasser.

Själva raffineringsprocessen bestod i att råsockret kokades, späddes med kalkvatten och blandades med äggvita eller oxblod. Därefter hälldes den trögflytande sirapen i toppsockerformar som hade ett hål i spetsen. Formarna ställdes med spetsen nedåt i avrinningskärl, sirapskrukor, så att sirapen skulle kunna rinna ner i dem. När det sedan endast fanns kvar kristalliserat socker i toppsockerformen togs sockret ur och ställdes att torka. Den karaktäristiska sockertoppsformen blev alltså till i samband med reningsprocessen. Socker såldes som sockertoppar ända fram till 1940-talet. 

Trots mängden av sockerbruk i Stockholm under 1700-talet så är arkeologiska fynden av sockerbrukskeramik få. Utöver våra fynd så påträffades det 2019 i kvar­teret Rosendal mindre på Södermalm stora mängder toppsockerformar och sirapskrukor från ett sockerbruk som var aktivt där från 1760-talet fram till 1832. Tre av de sirapskrukorna var stämplade ”SPEN­CERS PRESCOTT” vilket visar att de tillverkats i England. Godset i flera av toppsockerformarna från Rosendal var av så kallat cream ware vilket indikerar att även de kan vara importerade från brittiskt område.

Toppsockerformarna från Södra Slussplan är tillver­kade av oglaserad rödbrännande lera av samma typ som användes till traditionella inhemska kärl av röd­gods. På ett par fragment finns en stämpel som liknar en lilja. Vi har inte lyckats identifiera någon tillverkare med denna stämpel men det fanns tillverkare av sockerbrukskeramik i Stockholms när­het under andra halvan av 1700-talet. En möjlig produktionsplats skulle kunna vara Ulfsunda fabrique som låg i Ulvsunda i Bromma. Vi vet från skriftliga källor att den fabriken producerade sockerformar för Loheska brukets räkning åtminstone mellan år 1800 och in på 1810-talet.