Månadens fynd 25 november 2022

Månadens fynd - november 2022

Månadens fynd i november 2022 utgörs av ett medeltida mynt som hittades i en källare som grävdes ut på Södermalmstorg under den gångna sommaren.

IMG 1986 72dpi 600 400Så här såg källaren ut som grävdes ut på Södermalmstorg sommaren 2022. Den har tillhört en bebyggelse som vi kan datera till 1300-talets andra hälft.

 

Det rör sig om ett ensidigt präglat silvermynt, närmare bestämt en så kallad brakteat.

Månadens fynd i november 2022 ensamt skala 3 1 72dpi 900 600Det här är vår brakteat som sannolikt präglats under Albrekt av Mecklenburgs regeringstid (1364-1389). Man kan ana att den präglats med ett S inom en slät ring och att bokstaven dessutom varit försedd med en krona.

 

Eftersom vårt fynd än så länge är okonserverat och inte i bästa skick så kan vi inte säkert avgöra vilken variant det rör sig om. Men det tycks som att brakteaten är försedd med ett krönt S inom slät ring. Den typen anses vara präglad i Stockholm och/eller Söderköping. Utifrån de stratigrafiska relationerna så är källaren byggd någon gång under 1300-talets andra hälft och myntet har mest sannolikt präglats under kung Albrekts regering.

Benämningen brakteat kommer från latinets bractea, vilket betyder tunn plåt. Mynten är mycket tunna och väger ibland bara bråkdelar av ett gram. Därför fordrades en särskild präglingsteknik. Den upphettade silverplåten lades mot ett mjukt underlag, oftast en läderbit. På andra sidan placerades en stamp som myntmästaren sedan slog på med en hammare. Det mjuka underlaget dämpade slaget och möjliggjorde den ensidiga präglingen. Brakteaterna är ofta så tunna att framsidans motiv kan ses i negativ relief på baksidan.

De första brakteaterna präglades i Thüringen och Sachsen under tidigt 1100-tal. Brakteatpräglingen spreds även till Danmark, Sverige, Norge, Baltikum, Polen, Ostpreussen, Böhmen-Mähren, Schweiz och Österrike. I Sverige började de präglas från 1150, en produktion som pågick fram till omkring 1520.

Brakteatens valör var vanligtvis en penning, vilket motsvarade 1/8 örtug, 1/24 öre eller 1/192 mark.

Vid den tiden vår källare var i bruk motsvarade en penning ungefär 7 kronor i dagens penningvärde och då fick en arbetare 12 penningar i betalning för ett dagsverke. Ville arbetaren köpa sig en höna fick han betala hela 72 penningar.

 

 

 

Månadens fynd 25 oktober 2022

Månadens fynd - oktober 2022

Månadens fynd är ett lite ovanligt fynd, det rör sig om en medeltida kam som är gjord av trä. Rent allmänt är det ganska ont om arkeologiska fynd av träföremål. Det beror huvudsakligen på att sådana föremål kräver syrefattiga bevaringsförhållanden, till exempel tjocka gödsellager eller att de påträffas i vatten. Utan sådana miljöer bryts organiskt material snabbt ner och försvinner.

Dubbelhelkam i trä 1300 tal. 72dpi 900 600Så här ser vår dubbelhelkam av trä ut. De bredare tänderna är cirka 4 cm långa och de smala tätt sittande tänderna är 3,5 cm långa. Kammen kan dateras till 1300-talets första häft.

I vårt fall rör det sig om en så kallad dubbelhelkam, vilket innebär att den är gjord i ett stycke och att den har tandning på två sidor. Den ena tandraden är tätare än den andra. Det absolut vanligaste är att den här typen av kammar är tillverkade av horn eller ben. Dubbelhelkammar av trä är mycket ovanliga. Tidigare har det bara hittats fem här i Stockholm, de påträffades i samband med undersökningarna på Helgeandsholmen. Dessutom finns det tre andra fynd från de arkeologiska undersökningar som gjordes i Slottsfjärden i Kalmar på 1930-talet.

2 Dubbelhelkammar i trä Kalmar SlottsfjärdRegisterkort från Historiska museet som visar två av träkamsfynden från Kalmar Slottsfjärd.

Om vi söker oss österut till det medeltida Novgorod så kan vi hitta omkring fyrahundra träkammar av en typ som liknar vår kam. De arkeologiska undersökningarna i Novgorod är kända inte minst för alla sina fynd av träföremål eftersom bevaringsförhållandena där varit extremt goda. Utifrån den stratigrafiska kontexten så kan dessa kammar dateras till en period som sträcker sig från tidigt 1200-tal och sedan fram genom hela 1300-talet. Vi har kunnat datera vår kam utifrån den keramik som den påträffades tillsammans med till 1300-talets första hälft.

Kamtypen som sådan börjar annars dyka upp i nordeuropeiska sammanhang i början av 1000-talet. Om det beror på en ny syn på renlighet vet vi inte, men det är inte omöjligt. Nyheten med en fintandad del av kammen gjorde att den blev utmärkt att kamma bort löss med.

Hårlus. 72dpi 450. WikicommonHuvudlus (Pediculus humanus capitis)Huvudlöss (Pediculus humanus capitis) angriper hårbotten. Honorna lägger sina ägg (gnetter) på enskilda hårstrån och tio dagar senare kläcks dessa till nymfer. Inom ytterligare två veckor har de utvecklats till vuxna löss. Både larver och vuxna lever av blod.

I analyser från Groningen i Nederländerna har man funnit både huvudlöss och gnetter som suttit fast mellan tänderna på kammar daterade till 1000-tal och fram till 1300-talet.

Etnologiska studier i Sverige tyder på att huvudlusen åtminstone under 1800-talet betraktades som en lindrig form av ohyra, nästan som att de var en statuslus bland lössen "huvelusa va vit och fin och liksom av ädlare ras". Det vanligaste sättet att befria sig från dessa snyltgäster var så kallad löskning, alltså handplockning. Som hjälpmedel kunde man då använda en bordskniv för att bena upp håret och skrapa hårbottnen med. Lössen föll ner på en bräda eller bricka och kunde klämmas ihjäl med kniven mot brädan. Luskadavren eldades sedan upp.Delphinium officinale Köhlers Medizinal Pflanzen 052 72dpiLusört (Delphinium staphisagria)

Man har också använt sig av olika typer av örtdekokter för att bli kvitt huvudlössen. Frön från lusört (Delphinium staphisagria) är till exempel ett klassiskt hjälpmedel mot huvudlöss. Enligt senmedeltida svenska läkeböcker har de söndermalts och blandats i olja alternativt jämte kvicksilver i brännvin.

En luskam av den typ vi hittat plockades fram vid mindre lusräfst och hjälpte till att hålla lössen under kontroll.

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 27 augusti 2021

Månadens fynd - augusti 2021

Månadens fynd består av två föremål som vi hittade i samband med genomgång av muddringsmassor från Saltsjön, invid Slussen på Södermalmssidan. Fynden kan dateras till 1300-talets andra hälft. Det ena föremålet är en träsula till en så kallad patina och det andra föremålet är en läderrem som varit fastspikad på träsulan och hållit fast den mot skon. Själva sulan hade en klack baktill och en upphöjning mitt under trampytan. Syftet med en patina var att den skulle skydda skorna mot smuts och väta.

patina och ovanläder Så här ser månadens fynd ut. Underst patinans träbotten och överst läderremman som hållit den på plats mot skon. Fynden gjordes separat så vi kan inte säkert säga att just de här suttit ihop, men de kom i samma fyndkontext och vi kan datera dem till 1300-talets andra hälft.

 

Med tanke på att renhållningen på stadens gator vid den här tiden kanske inte var av absolut toppklass så kunde det nog vara bra att försöka hålla sina fötter så rena och torra som möjligt. Fast frågan är nog hur effektivt det egentligen var. Dessutom kan man undra hur bekvämt det var att gå omkring med dem på ojämna och kanske isiga kullerstensgator.

HaaksbergenDet var bland annat läderskor av den här typen som Södermalmstorgs innevånare hade på sina fötter under 1300-talets andra hälft och det var dem man ville skydda mot smuts och väta.

 

Målningar med patinorTill vänster ser vi en detalj ur Hieronymus Bosch målning "De sju dödssynderna" från ca.1480 där en falkenerare bär ett par pationor. Till höger syns Jan van Eycks mycket berömda målning "Makarna Arnolfinis trolovning" från 1434 där det står ett par pationor på golvet.Vi vet att det finns enstaka fynd av patinor redan från 1100-talet i London och att den typ vi hittat tycks ha blivit riktigt populära ute i Europa under andra hälften av 1300-talet. I våra svenska medeltidsstäder är de däremot mycket ovanliga fynd. Här i Stockholm har det bara hittats fyra liknande träbottnar tidigare, däremot har man hittat flera läderremmar som hört till patinor.

De äldsta skriftliga uppgifter vi kunnat hitta om tillverkning av patinor i Stockholm är från år 1440 då en Claus patinemakare omnämns.

I Stockholms stads tänkeböcker 1476 finner vi en Peder patinemakare, han omnämns under dramatiska omständigheter den 14 oktober då han dömptes till reep – alltså till hängning för tjuvnad.

Eftersom vi utifrån arkeologiska fynd vet att det funnits skomakare här i Stockholm långt innan de omnämns skriftligt så kan vi nog också ana att även patinemakare fanns här under 1300-talet och att de fynd vi gjort tillverkats här i stan.

 

 

 

 

 

 

 

Månadens fynd 27 Maj 2021

Månadens fynd - maj 2021

Månadens fynd kommer från de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg våren 2015. Det rör sig om några ovanliga föremål som sällan påträffats i Sverige tidigare, fem beslag av järn.

Våra beslag påträffades huvudsakligen i lager som hörde till 1300-talets första hälft. Eftersom beslagen var mycket likartade men av olika storlek antog vi att de hört till en form av redskap som liksom beslagen varit proportionerliga och funnits i många olika storlekar. Vi tyckte därför att det var rimligt att tolka dem som doppskor till knivslidor. Det största beslaget kan till och med varit avsett för en svärdslida.

KnivbeslagSå här ser våra mycket speciella beslag ut. Det längsta är cirka 21 cm långt och har sutttit som en doppsko på en knivslida till en stor kniv eller möjligen kanske till och med på en svärdslida.

 

Det var svårt att hitta några paralleller till våra fynd här i Sverige, men det fanns ett i viss mån liknande från Öland som pekade på ett ursprung i Baltikum eller Finland, därför ansågs det fyndet vara av baltisk typ. Nu har vi emellertid lyckats hitta ett exakt likadant fynd från västra Tyskland, det påträffades i den lilla staden Soest som ligger i Nordrhein-Westfalen 45 kilometer öster om Dortmund. Våra kollegor där har också tolkat sitt fynd som en doppsko till en knivslida. Med tanke på de slående likheterna så är det sannolikt att dessa doppskor alltså kommer från tyskt område. Det är heller inte särskilt förvånande med tanke på att många andra föremål i vårt digra fyndmaterial från 1300-talet också har sitt ursprung där. De tyska köpmännen som ju utgjorde en stor del av Stockholms befolkning ville helt enkelt omge sig med de ting de var vana vid och som utgjorde en del av deras identitet.

Förhoppningsvis kommer vi att hitta fler doppskor av den här typen när vi så småningom undersöker ytterligare delar av Södermalmstorgs medeltida bebyggelse.

 

 

 

Månadens fynd 23 oktober 2020

Månadens fynd - oktober 2020

Månadens fynd hittade vi i samband med undersökningar av muddringsmassor som utgjordes av lager som avsatts ute i Saltsjön. I det här fallet rör det sig om sopor som de boende kring Södermalmstorg en gång slängt i vattnet.

IMG 2132 Arbetsbild 72dpi 900 600Så här såg det ut när muddermassorna kom upp från Saltsjöns botten. Där fanns mängder av intressanta fynd.

 

Just det här fyndet ingick i en stor mängd läder som vid närmare kontroll visade sig vara rester av medeltida skor. Vid en första anblick ser det kanske inte mycket ut för världen, men med hjälp av expertögon så visar det sig vara en del av en barnstövel från 1300-talets andra hälft.

Img6214 72dpi 900 600Så här ser vårt läderfragment ut. Med en skoexperts hjälp är det möjligt att avgöra vad det rör sig om för skotyp och vad den har för datering.

 

Den här typen av stövel var mycket populär och är en av de vanligast förekommande när det gäller arkeologiska fynd av skor i Stockholm. Det var inte bara här i Stockholm den var populär utan den fanns i många andra städer runt om i Europa. Så vi kan konstatera att Södermalmsborna och stockholmarna hängde med bra i den högmedeltida modekarusellen.

FI 6245 1000 133 Grayfriars 72dpi 900 600Utifrån vårt fynd har våra skoexperter återskapat den barnstövel som en gång suttit på något barn som bott på Södermalmstorg under andra hälften av 1300-talet.

 

Mest sannolikt har stöveln tillverkats av någon skomakare på Stadsholmen. Det äldsta skriftliga belägg vi har för att det funnits skomakare här i Stockholm hittar vi i ett brev daterat till den 9 september 1337. Där omnämns att en man i Visby bland annat byter bort en gård vid skomakarnas gata. Tittar vi sedan i den så kallade skotteboken (skattelängden) från år 1470 så framgår det att då fanns 25 skomakare i staden och att skomakaryrket därmed var det tredje mest förekommande.

Skomakarnas gata SDHK nr 4359. 1337 09 09Så här ser brevet ut som omtalar skomakarnas gata i Stockholm år 1337. I brevet har vi lagt en ljus ram kring orden "in vico sutorum" som alltså utgör själva omnämnandet. Källa: SDHK nr 4359.

 

Vad föräldrarna fick betala när de köpte de nya stövlarna till sitt barn då under andra hälften av 1300-talet vet vi inte, men om vi rör oss lite fram i tid så finns det fler uppgifter. Enligt 1523 års arbetstaxa kostade ett par mansskor 9 örtugar. Vid ungefär samma tid tjänade en grovarbetare 4 örtugar. Det innebär alltså att priset för en sko då motsvarade cirka två och en halv dags arbete.

 

 

 

 

Månadens fynd 29 april 2020

Månadens fynd - april 2020

Den här månaden utgörs vårt fynd av förkolnad säd i form av skalkorn (med den latinska artbenämningen Hordeum vulgare var. vulgare). Fyndet gjordes i ett av de hus vi undersökte på Södermalmstorg under senvåren 2015 och det kan dateras till andra hälften av 1300-talet. Då, på 1300-talet, var skalkorn det vanligaste spannmål som odlades i Sverige.

Mältat skalkornSå här såg de förkolnade resterna av det mältade skalkornet ut.

 

Vad som gör det här fyndet spännande är att vi kan konstatera att många av kärnorna var groddade vilket indikerar att de var avsedda för ölframställning. I det steg vi påträffade dem hade de blötlagts för att gro vilket var det första steget i mältningsprocessen.

Olaus Magnus beskriver i sin ”Historia om de nordiska folken” hur mältningsarbetet ägde rum i mitten av 1500-talet: ”Man väljer sig ett lämpligt brädgolv, långt och brett. På detta lägges ett lager korn, 10 rugier eller 30 skäppor eller mer. Kornet stänkes med vatten under idelig omrörning, varav följden blir, att det på ett dygn mjuknar och börjar svälla. Efter en andra och tredje liknande omrörning skjuter det liksom rötter och tycks gro. Kornen klumpas härvid ihop sig och visa benägenhet att genast växa samman. Då utbredes det på brädgolvet och lämnas att torka i tre dygn.”

Det var så långt vårt korn hade hunnit i processen. Därefter skulle det ha rostats för att få ”en smak likt honung”, malas och sjudas i hett vatten, silas och smaksättas med humle innan det lagrades en tid för att bli ett gott drickbart öl som uppskattades av gästerna.

Det blir spännande när de arkeologiska fynden möter de skriftliga källorna. I vårt fall kan vi konstatera att huset vi undersökte hade haft ett trägolv av plankor, de brända kornen låg utspridda på golvet över en yta på 2,5 x 6,6 meter. Kornlagret varierade i tjocklek men var i genomsnitt cirka 5 centimeter tjockt. Räknar vi ut volymen på detta så visar det sig att man befinner sig nära de 30 skäppor som Olaus Magnus anger, även om det inte är en helt lätt beräkning att göra eftersom måttenheterna varierade en del från landsdel till landsdel.

Mälthus - Kontextgrupp 27Centralt i bilden syns lämningarna efter det mälthus (Kontextgrupp 27) som vi undersökte på Södermalmstorg våren 2015. I huset syns de brända resterna efter ett trägolv. Ovanpå golvet låg lagret med förkolnade skalkorn.

 

Hur det öl som skulle bryggas på vår gård vid Södermalmstorg skulle ha smaksatts vet vi inte men det mest troliga är att man tänkt sig tillsätta humle så som det omtalas hos Olaus Magnus. Under medeltiden dominerade nämligen humleöl i ett nordösteuropeiskt område med Baltikum, Polen och stora delar av norra Tyskland och östra Sverige medan porsöl dominerade i Holland, Danmark, västra Sverige och Norge. När vi kommer fram till 1500-talet (Olaus Magnus tid) så hade humleölet blivit det vanligaste även i väst.

Vårt fynd visar oss alltså att gårdens innevånare var i färd med att brygga öl men att man aldrig hann slutföra det. Varför inte? Jo, gården brann helt enkelt ner och ett fynd vi berättat om tidigare (se tidigare artikel) kanske ger oss en ledtråd till varför den brann. Det rör sig om ett mynt som hittades i raseringsmassorna efter branden. Myntet kunde dateras till Albrekt av Mecklenburgs tid som svensk kung 1364-1386 och nya specialstudier visar att vårt mynt hörde till de yngsta som Albrekt lät prägla, så sannolikt har det präglats alldeles i slutet av hans regeringstid vid mitten av 1380-talet. Men med tanke på att de politiska förhållandena i Stockholm var lite speciella i och med att stadens makthavare fortsatte att betrakta Albrekt som kung ända fram till september 1398 så kan myntet vi fann ha fortsatt att präglas i staden ända fram till dess.

Så med andra ord kan gården på Södermalmstorg ha bränts ner i samband med de stridigheter som uppstod när drottning Margaretas trupper belägrade staden. Så om gårdens innevånare hade påbörjat sin ölbryggning i september var tanken säkert att man ville ha ett gott öl till jul. Men så blev tyvärr aldrig fallet. Den storpolitiska maktkampen kom emellan.

 

 

 

 

Månadens fynd 31 mars 2020

Månadens fynd - mars 2020

Månadens fynd utgörs av en mängd takpannor som påträffades vid våra undersökningar på Södermalmstorg våren 2015.

Taktegel 1350 talBland dessa takpannor från 1300-talets andra hälft kan vi överst i bild se några kupade munk- och nunnetegel. Nederst ligger några platta fjälltegel.

Takpannorna låg i omfattande rivningsmassor som kom från en bebyggelse som funnits där på platsen vid 1300-talets mitt och som sedan ödelades i en brand någon gång under slutet av 1380-talet. Det rör sig om lite olika former av takpannor, dels kupade sådana som kallas munk- och nunnetegel och dels flata sådana som kallas fjälltegel. Det här var mycket ovanliga byggnadsmaterial i Stockholm vid den tiden och vid tidigare undersökningar så har de främst påträffats i klostermiljöer och i anslutning till Stockholms slott. Så våra fynd avspeglar alltså en mycket speciell och välbärgad boendemiljö här invid Södermalmstorg, det är något vi också sett genom fynd av andra exklusiva byggnadsmaterial så som golvplattor av sandsten och kalksten liksom fönsterglas som importerats från Tyskland och Frankrike.

Vad gäller yttertaken i Stockholm var de vid den här tiden annars vanligen av torv och näver, och så var det långt fram i tiden. Olaus Magnus beskrev i ”Historia om de nordiska folken” som utgavs 1555 att trähusen i Sverige täcktes med näver och fyrkantiga torvtovor som sedan besåddes med havre eller korn, så att rötterna skulle hålla torven på plats. Att så var fallet i Stockholm även under början av 1600-talet framgår av en reseskildring som den holländska ämbetsmannen Anthonis Goeteeris skrev 1616:

”staden Stockholm tog sig vid ankomsten alldeles grön ut, där den låg mot bergen, ty husen har alla avplattade tak täckta av björknäver och grönskande grästorvor på samma sätt som bondstugorna i Ryssland. Taken används till bleke, och på en del låter man getter gå och beta/…/ över taken reser sig de mestadels helt vita skorstenarna, något som på avstånd tar sig mycket egendomligt ut”.

Bilden av Stockholm med sina gröna tak och vita skorstenar kan vi förresten se redan på Vädersolstavlan år 1535. Det var inte bara trähusen som hade torvtak utan även Stockholms rådhus var täckt med torv och näver så sent som 1567.

Vädersoltavlan 1535 detaljPå den här vyn som är hämtad ur Vädersoltavlan från år 1535 ser vi ett Stockholm där i princip alla byggnader, även de murade, tycks ha torvtak och de karaktäristiska vita skorstenar som utländska besökare ofta förundrades över.

 

 

 

 

Månadens fynd 25 februari 2020

Månadens fynd - februari 2020

Månadens fynd har vi som så många gånger förut hämtat från det rika fyndmaterial som tillvaratogs vid våra arkeologiska undersökningar på Södermalmstorg. Fynden består av fyra malstenar från handkvarnar som har använts av de boende i området under 1300-talet.

Under förhistorisk tid bestod de tidigaste kvarnarna av en flat lätt skålad sten och rundad mindre sten som man krossade kornet med. Kvarnstenarna från Södermalmstorg är från så kallade vridkvarnar, en typ av roterande handkvarn som uppfanns i medelhavsområdet omkring Kristi födelse. Till Norden kom handkvarnen först under järnåldern cirka 200 e. Kr. I Snorre Sturlassons Edda från början av 1200-talet finns ett stycke som omnämner användandet av handkvarnar. I kvädet om Helge Hundingsbane så klär han sig som trälinna för att slippa undan sina fiender och går iväg för att mala:

”För hans händer

hövdes bättre

svärdets fäste

än kvarnens vev”

En handkvarn bestod av en rund överliggare och en underliggare i motsvarande storlek. Det som skulle malas stoppades in ett runt hål i överliggarens centrum, det så kallade ögat, och vreds runt med ett trähandtag som placerades i ett hål i stenens kant. 

Handkvarnar kan delas in i två huvudgrupper.  Den ena bestod av två rundade kvarnstenar som var ungefär lika stora. Dessa var ofta ganska grova och skrovliga med otuktade kanter. Sådana kvarnar var de största handkvarnarna och brukade ha en diameter på 40-70 centimeter. Den andra huvudgruppen hade en mindre överliggare, oftast med en diameter av 15-30 centimeter, som placerades i en underliggare som var format som ett kar. De senare malstenarna var tillverkade av yrkesmän och betydligt mer välgjorda än den första typen som oftast var hemtillverkade.

Malsten från Södermalmstorg av den enklare grova typen av handkvarn. Den har ursprungligen varit minst 40 centimeter i diameter. Lägg märke till de otuktade kanterna. Malsten från Södermalmstorg av den enklare grova typen av handkvarn. Den har ursprungligen varit minst 40 centimeter i diameter. Lägg märke till de otuktade kanterna.  Tre malstenar till handkvarnar som hittades vid undersökningarna på Södermalmstorg. De kan dateras till 1300-talet. De båda mindre fragmenten är av sandsten och kan vara från Roslags-Gävletrakten.Malstenen till vänster i bild kan dateras till perioden 1325-1350, den är av en enklare grov typ av handkvarn. Den har ursprungligen varit minst 40 centimeter i diameter och är tillverkad av skiffer. Lägg märke till de otuktade kanterna. De tre malstenarna till höger kommer från handkvarnar som kan dateras till perioden 1350-1390. De båda mindre fragmenten är av sandsten och kan vara från Roslags-Gävletrakten. Det större fragmentet överst i bildens mitt är av en bergart som kallas konglomerat.

 

Stenmaterialet i kvarnstenarna varierade vilket vi även kan se på fynden från Södermalmstorg. Den större enklare handkvarnen var gjord av skiffer. De mindre handkvarnarna var alla av olika stenmaterial. Två av dem var tillverkade av sandsten, den ena grå, den andra röd. Den tredje kvarnstenen bestod av konglomerat, det vill säga en bergart som utgörs av hopcementerade mindre och större stenar. Redan under järnåldern fanns det stenbrott som var specialiserade på att bryta sten till kvarnar. Ett känt sådant område var Malung i Dalarna, ett annat låg i Roslags-Gävletrakten varifrån våra malstenar i sandsten kan vara hämtade. 

När vi idag talar om kvarnar tänker vi ofta på malning av säd till mjöl, vilket var ett användningsområde för handkvarnarna. Men förutom säd så maldes exempelvis även gryn, malt, salt och enbär med handkvarnar.

Malerska 72dpi 900 600Det här fotografiet är från Mangskog socken i Värmland och visar en kvinna som maler på en enkel handkvarn.

 

Även sedan vattendrivna kvarnar och väderkvarnar började användas fanns många handkvarnar kvar för hemmabruk.  I vissa landsbygdsområden brukades de fortfarande ett stycke in på nittonhundratalet.

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 12 juli 2019

På gång i juli 2019

Trots att det är semestertider så pågår ändå en del arkeologisk verksamhet här vid Slussen. Vi har till exempel avslutat undersökningarna i garaget invid Karl Johans torg. Tyvärr hade det blivit väldigt utschaktat där i samband med Slussenbygget på 1930-talet så det var endast några få rester av grundmurar till den bebyggelse som en gång funnits där på 1700-talet som vi nu kunde få fram och dokumentera.

Nere vid Sjöbergsplan har vi återigen hittat lämningar i anslutning till den medeltida strandlinjen, det rör sig huvudsakligen om pålar som sannolikt burit upp bryggor eller i enstaka fall kanske utgjort rester efter det medeltida försvarsverk som vi tidigare observerat. Keramikfynden som kommer i anslutning till pålarna ger oss en preliminär datering till 1300-talet. Virket kommer att skickas på dendrokronologisk datering.

Stengods från Sjöbergsplan 72dpi 900 600Här har vi några av de skärvor från tyska stengodskrus som nu hittades vid Sjöbergsplan.

 

På Stadsgården pågår ett arbete med att tömma ur ett mindre schakt, så där går vi igenom de schaktmassor som tas upp. Framför allt så får vi här en god inblick i hur den valvbro som byggdes här på 1700-talet hade grundlagts. I schaktet hittar vi rejäla knuttimrade stenkistor som hjälpt till att bära upp brons tyngd.

Arbetsbild muddring IMG 1816 72dpi 900 600Delar av massorna som vi går igenom på Stadsgården vattensållas också.

Blyplomb från spont Z4 72dpi 900 600Det här är en blyplomb från 1739 som hittades nere på Stadsgården. Ett minne av alla de varor som en gång lastades och lossades här i området.

Virke till stenkistor under Valvbron IMG 1824 72dpi 900 600Här ser vi knuttimrat virke till en av de stenkistor som bar upp 1700-talets valvbro över Järngraven.

 

 

 

 

 

Månadens fynd 27 februari 2019

Månadens fynd - februari 2019

Den här månadens fynd är inte ett utan flera och samtliga kommer från vår undersökning vid Södermalmstorg. Det är intressanta fynd därför att de utgör spår efter de första stadsborna på Södermalm. Tidsmässigt handlar det om slutet av 1200-talet och några decennier in på 1300-talet.

Vi kan utifrån de aktuella fynden se att dessa nyinflyttade stadsbor har ägnat sig åt metallhantverk. Vid undersökningen hittade vi en del av en verkstad med smidesavfall i form av metallklipp, kol, glödskal och slagg. Metallurgiska analyser som gjordes på ett urval av slaggen visade att det rörde sig om typiska smidesslagger.

Här fanns också några föremål som utgjort en del av smedernas redskapsbestånd. Till exempel ett kraftigt städ som bör ha varit fäst i någon typ av arbetsbänk, ett par punsar och en stamp. Stampens anslagsyta är utkragad efter flitigt användande. Den motstående stampsidan är flat men på grund av kraftig korrosion är ytskiktet på stampen förstörd. En närmast triangulär försänkning kan skönjas på stampens centrala del men motivet är inte tillräckligt tydlig för att visa vad som präglats. En rimlig gissning är kanske att man här präglat någon form av dräktbeslag.

Bland andra fynd som kom fram fanns fem stycken ämnesjärn, så kallade osmundar. Dessa utgjorde en viktig del av den svenska järnproduktionen från och med 1200-talet fram till 1600-talet då de ersattes av stångjärn.  Osmundar kunde ha olika form men vid export skulle de ha en enhetlig vikt på omkring 1/24 lispund vilket motsvarar ca 280 gram.

De osmundar som vi hittade har dock inte varit avsedda att gå på export. Deras metallografiska sammansättning tyder på att de med största sannolikhet istället utgjort råvara för bland annat den spik som smiddes i smedjan.

Månadens fynd Det här är månadens fynd. Till vänster syns en liten del av de cirka 60 kilo slagg som kom fram i smedjan, i mitten några punsar och en stamp. Överst till höger ser vi ett städ och därunder fem stycken ämnesjärn.

 

Att det var hantverkare som först bosatte sig här vid Södermalmstorg följer ett bekant mönster utifrån Europa. I städerna på kontinenten var det inte ovanligt att dessa växte till med förstäder där just hantverkarna då var de första att bosätta sig. Så småningom införlivades förstäderna med själva staden och omslöts av en nybyggd stadsmur och andra stadsbor flyttade också in i området. På så sätt växte städerna i närapå årsringformiga mönster ut i det omgivande landskapet.

I Sverige har medeltida förstäder hittills varit ett okänt fenomen. Men nu kan vi alltså konstatera att en sådan funnits här i Stockholm. Dateringen till tiden strax innan år 1300 är intressant, för det tycks som att själva Stadsholmen då har blivit fullbebyggd och att det inte längre fanns plats för någon bebyggelseexpansion på ön i strömmen. Nu blev man tvungen att söka sig utanför stadsmuren. Det är skriftligen omvittnat att Stockholm var den stad som växte snabbast av alla städer i riket under 1200-talets andra hälft. Månadens fynd länkar alltså in Stockholm i en europeisk urbaniseringsprocess.

 

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se