Så har vi då tagit bort de hus som vi tror brändes ner i samband med oroligheterna under det tidiga 1520-talet och en äldre bebyggelse kom genast fram under brandresterna. Än så länge är det svårt att datera dessa lämningar men vi kan utifrån de fåtaliga fynd av keramik som vi gjort ana att vi befinner oss i sent 1400-tal, möjligen 1490-talet. Den nyfunna bebyggelsen har inte brunnit. En intressant iakttagelse är att den tomtstruktur som vi tidigare kunnat spåra fortfarande gäller. Däremot har byggnaderna ändrat karaktär till en viss del.
Här rivs 1520-talets bebyggelse bort.
På den södra tomten kan vi även nu se ett hus med en spis och fundamentet till denna har delvis varit murad i tegel, så här kan vi ana att det finns en kontinuitet i hur tomten har disponerats och i hur byggnaderna använts. Spisfundamentet är det enda som återstår av byggnaden, resten har plockats ned och sannolikt återanvänts i samband med att man byggde nytt. Troligen rör det sig även här om ett bostadshus, men det är självklart inte helt lätt att säkert slå fast. Det kan ju faktiskt även röra sig om ett separat kokhus där gårdens innevånare lagt sin mat och att bostaden legat på annan plats inom tomten. Förhoppningsvis är detta en fråga vi kan lösa framöver.
Här ser vi bebyggelserester från sent 1400-tal. Nederst i bild huset som haft en spis och mitt i bild det hus som vi tolkar som ett fähus. Däremellan kan man ana den passage som utgjort en tomtgräns. Norr om fähuset kommer ytterligare ett hus fram, men det kan vi bara komma åt en del av och vet därför inte vad det haft för funktion.
På den mittersta tomten där det på 1520-talet låg ett stort hus, tolkat som en magasinsbyggnad, kom det nu fram ett mindre hus. Det är bara 5x5 meter stort och har ett golv av kluvna stockar som fortfarande är tämligen välbevarade. I golvet kan man se att det finns fyrkantiga urtag i vilka det en gång stått stolpar. Detta är en konstruktion som skvallrar om att här funnits någon form av båsindelning. Därför ligger det nära till hands att tolka det här huset som ett fähus, den tolkningen blir ännu mer rimlig om vi tittar lite närmare på vad som finns ovanpå golvet. Där ligger ett ordentligt lager med dynga, och med blotta ögat kan man att se att dyngan innehåller halm, så sannolikt har gårdens innevånare stallat sina kreatur här. När vi analyserat innehållet i den här dyngan så kommer vi att kunna avslöja hur djuren utfordrades.
Mellan dessa två tomter finns fortfarande en passage som en gång varit stenlagd, så vår tolkning om att detta en gång utgjort en gräns mellan två olika tomter tycks bara bli allt mer vederhäftig. Det ska bli spännande att se om denna gräns fortfarande finns kvar när vi kommer längre bakåt i tid. Gränden mot vattnet finns fortfarande kvar även i denna bebyggelsefas och även här ska det bli spännande att se hur länge den finns kvar. Har den möjligen äldre anor än 1400-talet?
Vi kan också konstatera att det inte finns speciellt mycket fynd i de miljöer vi nu gräver, det rör sig mest om enstaka keramikfynd. Allmänt brukar man i arkeologkretsar säga att det finns väldigt få fynd från 1400-talets Stockholm, kanske är det detta fenomen som vi nu kan iaktta? Vad denna fyndfattigdom i så fall skulle bero på är oklart. Möjligen hade man under denna period en bättre renhållning och sophantering i staden?
De välbevarade stockarna gör det möjligt för oss att ta dendroprover vilket innebär en god chans att få mycket bra dateringar av husen, i bästa fall kan vi då exakt på året när få veta när timret till byggnaderna fälldes. Då behöver vi inte längre sväva i ovisshet om var i medeltiden vi befinner oss.
En av fähusets många golvtiljor har just sågats upp för dendroprovtagning. Förhoppningsvis kan vi nu få reda på vilket år huset byggdes.
Att ta dendroprover innebär att man sågar en skiva ur en stock eller planka så att man får ett tvärsnitt av virket. I provets tvärsnitt syns då trädets årsringar tydligt och genom att mäta tjockleken på de olika ringarna så kan man sedan skapa en kurva för trädets tillväxthistoria fram till dess att det fälldes. Genom att matcha sådana provkurvor mot prover med ett känt fällningsår så kan man bygga upp en kronologi som sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden. I Mälardalen sträcker sig till exempel dateringskurvan för tall ända tillbaka till 800-talet. Så när årsringskurvorna för vårt byggnadsvirke jämförs med den kronologi som byggts upp så kommer vi att ha en god chans att få reda på vilket år trädet fälldes för att användas i till exempel det nyss undersökta fähuset. Resultaten av dessa dateringar återkommer vi till om några veckor.
