Så var det dags att rapportera om ytterligare en bebyggelsefas på Södermalmstorg, och nu kan vi berätta att bebyggelsestrukturen faktiskt har förändrats och avviker från den vi kunnat spåra under 1500-talet och som vi skrivit om tidigare. Under den smala stensatta passage som tidigare utgjorde en gräns mellan två tomter kommer det nu fram ett nedbrunnet hus. Antagligen rör det sig om ytterligare en magasinsbyggnad för huset saknar spis och det finns inga spår av gödsel i det. Man kan lätt föreställa sig att behovet av olika magasin och bodar varit stort på tomter som låg så här nära Saltsjön.
Här tas gårdsplanen från sent 1400-tal fram. Den var inte stenlagd från början men efter en tid har man bestämt sig för att förbättra gårdsmiljön. Kanske blev det för sörjigt att vistas där? I bakgrunden syns magasinbyggnaden.
Huset var ganska litet, bara 4,35x5,1 m och hade ett golv av bilade plankor, det har sannolikt varit knuttimrat, i alla fall var bottensyllarna hopfogade med knutteknik. Utanför husets norra gavel fanns en smal tillbyggnad som liknade en svale eller förstubro men där golvkluvorna låg med den rundade sidan upp. Det förbryllar oss lite eftersom det verkar rätt opraktiskt att gå omkring på en sådan yta.
Det här är en del av magasinsgolvet. I förgrunden syns de bilade golvplankorna och mitt i bild kluvorna som utgjort någon form av svale eller förstubro. Till höger kan man ana en bit av stenläggningen till strandgatan utmed vattnet.
Väster om huset fanns det en gårdsplan. En tid efter att huset byggdes så har man bestämt sig för att åtminstone delvis belägga den med sten. Kanske blev det för blött och geggigt att gå på den? Hur är det då med tomtgränserna? Den södra tomtgränsen tycks inte finnas i den här äldre fasen, däremot så finns fortfarande den norra kvar och den ser vi nu i form av en gränd som låg några meter norr om vårat hus. Det rör sig om en så kallad vattugränd som sannolikt har löpt ner från Göta landsväg och sedan strålat samman med strandgatan utmed Saltsjön. Den här gränden omgavs av bebyggelse på båda sidorna och den var stensatt med en rännsten utmed ena kanten där avloppsvattnet kunde rinna. Uppenbarligen har det i alla fall periodvis varit ganska sörjigt här längst nere vid stranden för vi kan se att man lagt ut lösa plankor ovanpå gränden så att man kunde ta sig fram torrskodd.
Gränden var prydligt stenlagd så man kunde ta sig torrskodd ner till stranden. Ibland, kanske på vårarna, fick man ändå lägga ut gamla plankor när det var för sörjigt närmst stranden.
Det är inte helt lätt att säga hur gammal den här bebyggelsen är, men det troligaste är att vi befinner oss i sent 1400-tal. En anledning till att det är svårt att tidsfästa lämningarna är dels bristen på daterbara fynd och dels att husen brunnit vilket innebär att en bebyggelse kanske bara stått några få år på platsen innan den ersatts av en ny. Nu har vi dock några fynd som kan hjälpa oss med dateringarna. I området mellan magasinsbyggnaden och vattugränden kom det fram några grönglaserade skärvor av ett sönderslaget stengodskrus. Skärvorna kan dateras till 1400-talet och kruset har tillverkats i Siegburg ett par mil sydöst om Köln i Rhendalen.
De grönglaserade skärvorna kommer från ett stengodskrus som tillverkats i Siegburg på 1400-talet.
Är detta den äldsta bebyggelsen vi kommer att hitta här på Södermalmstorg? Det vet vi inte än, men det ser just nu inte ut som att vi kommer att hitta fler hus just på den här platsen, däremot finns här fler spår efter äldre aktiviteter. Vad det rör sig om återkommer vi till senare.
