Stadsgården 20 juni 2018

På gång i juni 2018

Efter några månader med ganska begränsade undersökningar på Stadsgården får vi nu äntligen tillgång till lite större ytor. För närvarande undersöker vi ett område direkt väster om kvarteret Tranbodarna som ligger i anslutning till där vi under hösten och vintern förra året fann välbevarade lämningar.

Husgrund 1600 tal Här håller vi på med våra undersökningar just nu, de bebyggelselämningar vi får fram är från 1600-talet.

 

Det vi då grävde fram var bland annat pålar från vad vi tolkade som rester efter en bryggkonstruktion, rester av tranbodar och en stor och välbevarad lastkaj. Gemensamt för de här konstruktionerna var att de var byggda av trä som var överraskande välbevarat. Därför sågade vi prover från olika delar av konstruktionerna och skickade dem på dendrokronologisk analys, vilket är en metod att datera trä genom att mäta årsringarnas tillväxt. Nu har vi fått svar på analysen och dateringarna stämmer mycket väl in på de tolkningar som arkeologerna utifrån fyndmaterialet gjorde redan i fält.

Den tidigaste konstruktionen är en brygga som löpt invid vattenbrynet längs med Katarinabergets fot. De analyser som gjordes på stolparna till bryggan visar att den byggts med virke som fällts vintern 1308-1309 och att den sedan varit i bruk under 1300-talets första hälft. Under den tiden har en del stolpar förmultnat och ersatts med nya. Den här bryggan har sannolikt fortsatt utmed hela Stadsgården där vi utifrån skriftliga dokument vet att det har funnits tranbodar ända sedan år 1305.

Vid våra tidigare undersökningar påträffade vi även tranbodar, de enda som någonsin hittats i Stockholm. Tranbodarna låg invid varandra på varsin tomt endast åtskilda av en smal passage.

TranbodarnaDet här var de två tranbodarna som vi hittade tidigare i år. Bodarna var konstruerade så att delen med den stora spisen låg på land och resten av byggnaden låg på pålar ut i vattnet.

 

När vi undersökte bodarna kunde vi se att de brunnit ner vid ett tillfälle och senare ersatts med nya. Frågan var när de hade brunnit ner. Den dendrokronologiska analysen visar att de äldsta tranbodarna vi fann hade byggts med virke som fällts vintern 1551-1552 och genom denna datering så kan vi nu faktiskt tala om exakt när branden skett. I Stockholms stads tänkeböcker för år 1554, som innehåller minnesanteckningar och protokoll från stadens rådhusrätt, så hittar vi nämligen en notis från onsdagen den 27 juni som omtalar en brand som denna dag drabbade Södermalm. Det var mellan åtta och nio på kvällen som elden bröt ut i Sven smeds smedja. Enligt notisen så brann en stor del av Södermalm ner, däribland sex stycken tranbodar nere vid Stadsgården. Vid den här tiden betecknade namnet Stadsgården den skeppsgård som fanns på platsen nedanför vad som idag täcks av Slussens tunnelbanestation och Stadsmuseets byggnad. De tranbodar som vi har undersökt måste ha varit de som låg närmast Stadsgården och brann ner denna ödesdigra junikväll år 1554.

I början av 1600-talet revs den ena tranboden och istället så anlade man en stor och kraftig lastkaj av timmer som kan dateras till 1612-1613.

KajHär ser vi lastkajen som byggdes av timmer som fällts vintern 1612-1613.

 

Ett knappt trettiotal år senare så försvann både tranbodar och lastkaj i samband med att hela området då fylldes ut med stora massor grus och jord samtidigt som gaturegleringen av Södermalm inleddes i början av 1640-talet.

I dagarna har vi fått fram och tagit bort stengrunden till ett av husen som uppfördes ovanpå utfyllningarna vid mitten av 1600-talet. Nästa steg blir att undersöka lagren under denna byggnad och där förväntar vi oss hitta både fortsättningen på strandbryggan och ännu fler tranbodar.

Arbetsbild Alldeles nyligen kunde vi dokumentera grunden till ett hus som byggts vid mitten av 1600-talet. Mitt i bilden syns ett av de stora dragjärn som hållit samman grundkonstruktionen. Sannolikt har man behövt dessa dragjärn eftersom grunden låg på utfyllnadsmassor. Träresterna som syns är en del av rustbädden som vilade på en mängd nedslagna pålar.

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 16 april 2018

På gång i april 2018

Förra månaden berättade vi att vi höll på med en undersökning inom en mindre yta som låg i anslutning till Gustav Vasas försvarsverk som uppfördes i mitten av 1550-talet. Under april har vi fortsatt och nu också avslutat det arbetet.

Arbetsbild 2Undersökningen i utkanten av den försvarsvall som Gustav Vasa lät uppföra har nu slutförts.

 

Många av de fynd som hittades kan vi hänföra till matlagning, här fanns nämligen en hel del matavfall i form av djurben och även en stor mängd skärvor av trasiga lergrytor. Så uppenbarligen har vi haft någon form av kök i närheten där man lagat mat åt de militärer som skulle sköta stadens försvar.

JydepotteBland alla keramikskärvor som vi hittade fanns också dessa som kommer från en stor förvaringskruka, en så kallad jydepotte som tillverkats på Jylland i Danmark.

 

SpelpjäsDet här fyndet är en liten spelpjäs som antagligen är en bonde från ett schackspel. Besättningen som varit verksam på försvarsverket har uppenbarligen inte alltid varit så uppmärksam på annalkande fiender.

 

 

I anslutning till försvarsvallens östra ände kom det fram en kraftig stenrad som möjligen utgjort någon form av fundament för att hålla grusmassorna i vallen på plats.

Här ser vi stenraden som kom fram i utkanten av vallen.Här ser vi stenraden som kom fram i utkanten av försvarsvallen.

 

Vi hittade även lämningar som var äldre än vallen. Under den fanns nämligen rester av stenläggningar i två olika nivåer och allra underst hittade vi rester av en träkonstruktion från tidigt 1500-tal. Stenläggningarna kan ha fungerat som någon form av förstärkning av strandkanten och har då också gjort det lättare att ta sig fram längs med stranden när man skulle lasta och lossa mindre båtar. Trästockarna är det enda som blivit kvar efter någon mindre bod som stått här i vattenbrynet.

StenläggningDet här är en av stenläggningarna som låg i anslutning till den gamla strandkanten.

 

TräkonstruktionDe här träresterna är antagligen allt som blivit kvar av en bod som en gång stått nere vid vattnet.

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 26 mars 2018

På gång i mars 2018

De senaste veckorna har det inte varit så mycket schaktningar som tidigare vid Slussen.  Det innebär att det arkeologiska fältarbetet har gått lite på sparlåga, vilket vi är rätt tacksamma för med tanke på den vinterkyla vi har haft. Men den arkeologiska verksamheten avstannar aldrig helt och hållet. Sedan ett par veckor tillbaka undersöker vi en mindre yta om knappt 100 kvadratmeter på södra Slussplan där ett maskinrum senare kommer byggas.

Arbetsbild 2Här pågår en mindre undersökning ovanpå vad som en gång varit Gustav Vasas försvarsverk.

 

Arbetsbild 1Här finner vi raserade lämningar efter den verksamhet som pågick här under 1500-talets andra hälft.

Undersökningsområdet ligger inom en yta som vid mitten av 1500-talet utgjorde en del av Gustav Vasas försvarsverk. Än så länge har vi inte påträffat något av försvarsanläggningen men väl en hel del sopor som slängts uppe på den. Soporna utgörs av en hel del matrester i form av ben men även av keramik och glas som gått sönder. Keramiken består huvudsakligen av trebensgrytor av rödbrännande lera, en typ av keramik vi brukar kalla för rödgods.  Keramiken och glaset som vi hittat kan vi datera till andra hälften av 1500-talet.

Rödgods från 1500 talets andra hälft Bland annat hittar vi skärvor efter en stor mängd grytor och krukor av lergods.

 

Vad som finns längre ner återstår att se, men vi har vissa förhoppningar om att hitta rester av de medeltida aktiviteter som bör ha funnits på platsen innan Gustav Vasa byggde sitt försvarsverk.

 

 

 

 

Stadsgården 12 januari 2018

På Stadsgården har vi hittat två tranbodar

Vid Slussen fortsätter de arkeologiska undersökningarna oförtrutet trots att vinterkylan blivit allt påtagligare den senaste tiden.  I vår senaste artikel från Stadsgården kunde vi berätta att vi funnit en del av en rysk handelsmans byggnad från senare hälften av 1700-talet. Då hade vi också påträffat en kraftig lastkaj samt vad vi då tolkade som ett intilliggande kokhus från 1500-talet.

Tranbodar från 1500-talet!

Lastkajen och kokhuset låg i den södra delen av Stadsgårdsområdet, alldeles vid foten av Katarinaberget och dåtidens strandlinje. När vi tog bort lastkajen visade det sig att det fanns ett lika kraftigt spisfundament under kajen som i det kokhus som vi fått fram. Den nyfunna spisen visade sig vara anlagd på ett lager som tillkommit samtidigt som huset vi hittade tidigare. Det innebär alltså att de är samtida.

Arbetsbild Tranbodarna 72dpi 900 600När vi tog bort överbyggnaden till lastkajen från sent 1500-tal så visade det sig att det fanns ett spisröse under det.

 

Detta fynd gjorde att vi fick tänka om vad gäller byggnadernas funktion. Det fanns naturligtvis ingen anledning till att placera två identiskt stora kokhus intill varandra.

Vi förstod då att det vi funnit faktiskt var två tranbodar, vilket i sig är sensationellt då det är första gången sådana påträffats i Stockholm. Trankokningen på Södermalm är den äldsta verksamheten i Stockholm som finns nämnda i skrift.

Tranbodarna 72dpi 900 600Här ser vi nu lämningarna efter de två tranbodarna. Spisröset till vänster var det som låg under den kaj vi tidigare berättat om. Mellan de stockar som syns mitt i bilden har gränsen mellan de två tranbodstomterna gått. Enligt skriftliga uppgifter var varje tomt var cirka 8 meter bred. På den högra tomten hade vi även lämningar efter bodens del som legat på en brygga ut i vattnet, i den delen har boden haft ett trägolv. Boden på den vänstra tomten var sämre bevarad på grund av brand, här fanns främst lämningarna efter spisen kvar och de pålar som en gång burit upp bryggan som boden stod på.

 

Tranbodarna, eller sälbodarna som de också kallas under medeltiden (sælbodher), omnämns första gången i ett dokument daterat den 17 juli 1305. Av dokumentet framgår att tranbodarna var en del av stadens ägor och utgjorde en del av denna. Att tranbodarna placerades utanför stadsbebyggelsen berodde på att trankokningen genererade en fruktansvärd stank som man av förklarliga skäl inte ville ha i staden. Tranet bestod av späcket från sälar som saltades och lades i trätunnor för vidare transport till trankokerierna. I tranbodarna skars späcket upp i tärningar och kokades tills tranoljan steg upp till ytan där det skummades av och hälldes över i tranfat. Den tranolja som blev resultatet av kokningen användes sedan som lysolja och till att smörja in läder.  Tranbodstomterna var långsmala, närmare 24 meter långa och 8 meter breda, och sträckte sig från land en bit ut i Saltsjön. Tomternas utformning var säkert anpassade till bodarnas utformning där de stora tunga ugnsfundamenten var anlagda på land medan resten av byggnaden stod på pålar ut i sjön vilket var praktiskt då tillgång till vatten var en förutsättning för kokningen av tranet. Vi vet att tranbodarna vid Stadsgården fanns kvar fram till 1600-talets första hälft och verksamheten pågick med andra ord under drygt 300 år.

Utsnitt ur Vädersoltavlan 72dpi 900 600Det här är ett utsnitt ur Vädersoltavlan från 1535 och där kan vi i bildens över högra del se tre stycken tranbodar så som konstnären då valt att avbilda dem.Det är lite fascinerande att tänka sig att konstnären då även kunnat avbilda de bodar vi nu hittat om han bara stått på en annan plats.

 

De tranbodar vi nu funnit är alltså från 1500-talet och verkar ha byggts upp under tidigt 1500-tal, men innan vi kan vara helt säkra på när de byggdes så får vi avvakta årsringsdateringarna på byggnadsvirke och pålar som byggnaderna vilat på. Den nyfunna boden förstördes i samband med en brand och byggdes därefter över med en kaj. Den andra boden förstördes bara delvis och byggdes därför om och fortsatte att användas även under senare delen av 1500-talet och i den hittade vi ett silvermynt daterat till år 1575.

Mynt i kokhuset 72dpi 900 600 Johan III 1575 4 öre Typ IDet här silvermyntet med valören 4 öre är präglat 1575, under den tid Johan III var regent. Det hittades i den yngre fasen av vår ena tranbod som då reparerats efter en brand.

 

Ryssbodar från 1700-talets första hälft

Ryssgården Här är byggnaden med två källarrum som kommit fram nere vid Stadsgården. Det främre rummet hade ett kullerstensgolv och det bortre ett trägolv. Vi kunde konstatera att de bortre byggts om, under trägolvet så fanns även här ett kullerstensgolv. I samband med ombyggnaden har äver tegelväggen murats upp.

 

Lämningarna efter den ryske handelsmannens byggnad från 1700-talets andra hälft är nu dokumenterad och borttagen. När vi tog bort husgrunden så upptäckte vi att den var byggd ovanpå resterna av en äldre byggnad under denna. Nu har vi fått fram så mycket av dessa lämningar att vi kan säga att det rör sig om minst två källarrum uppförda i sten och tegel.

Arbetsbild RyssgårdenHär tas stengolvet fram i den ena källaren. I bakgrunden pågår dokumentation av murverket.

 

Förmodligen rör det sig om delar av samma byggnad som påträffades i samband med byggandet av tunnelbanan vid Slussen 1955. Det var då rester efter källarvalv och grundmurar som kom fram cirka 35 meter öster om Stadsmuseets norra flygel, vilket sammanfaller väl med de källare vi nu funnit. Källarna har vi kunnat identifiera som en del av de ryska handelsmännens byggnader vilka uppfördes efter en omfattande brand i december 1694 då den tidigare handelsplatsen som bestod av träbyggnader brann ner till grunden. 

 

 

 

Månadens fynd 27 december 2017

Månadens fynd - december 2017

Månadens fynd den här månaden kommer från de undersökningar vi nyligen gjorde nere vid Sjöbergplan. De ser kanske inte så märkvärdiga ut, men de rymmer ändå en hel del intressant historia om vi sätter in dem i en lite bredare kontext.

Det rör sig till att börja med om en blybarr. I barren kan man kan se tydliga huggmärken. Det här har varit ett grundmaterial till att bland annat göra fönsterspröjsar av. Vid undersökningen hittade vi också en del sådana spröjsar. De här fynden kan dateras till 1500-talet. 

Blybarr och spröjsarTill vänster i bild ser vi den del av en blybarr som hittades nere vid Sjöbergsplan och till höger har vi de blyspröjsar som också hittades där. Fynden kan dateras till 1500-talet.

 

Hur vanligt var det då att hus på den här tiden hade blyspröjsade glasfönster?

För att svara på den frågan kan vi ta oss en titt på fynd av fönsterglas som vi gjorde vid våra undersökningar på Södermalmstorg åren 2013-15.  Där kan vi se att bruket att förse husen med fönster av glas visserligen ökar under 1500-talet, men att det ännu inte var så vanligt.

Diagram fönsterglas SödermalmstorgSå här såg fördelningen av fönsterglasfynd ut över tid på Södermalmstorg. Man kan se att vi har fynd redan under 1300-talet, men i väldigt små mängder. De fynden kommer från ett mycket rikt hushåll. Under 1500-talets första hälft ökar mängderna en del, men fortfarande rör det sig om beskedliga mängder. Det är först under 1600-talet som vi ser en rejäl ökning av fönsterglas. Mängderna är angivna i antal skärvor.

 

Vid andra undersökningar i Stockholm, såsom i kvarteret Svalan på Norrmalm och i kvarteret Mercurius i Gamla stan, har liknande resultat kommit fram, där är det först under 1500-talets andra hälft som fönsterglas dyker upp i bostäderna. Vi får med andra ord anta att det fortfarande under 1500-talet var tämligen exklusivt att ha en bostad med glasade fönster.

Fönsterglas från 1530 tal och 1540 tal på SödermalmstorgHär har vi några exempel på fynd av fönsterglas från 1530 tal och 1540 tal från Södermalmstorg. Till vänster tre skärvor som hört till en rund glasruta, den kan dateras till 1530-talet. Till höger syns några skärvor som hört till en liten rektangulär ruta, den är från 1540-talet.

 

I dagsverken räknat hade det år 1510 tagit drygt en halv dag att tjäna ihop kostnaden för en enda glasruta. Nu räckte det ju inte med att köpa bara en enda liten glasruta för att få ett fönster, dels krävdes det fler glas, sen behövdes spröjsbly och järn och trä för stagning av fönsterramen. Dessutom skulle ju glasmästaren ha lön för att skära till och montera fönstret. Det finns beräkningar som antyder att en meterstor fönsterruta med blyspröjsat glas kostade en förmögenhet vid mitten av 1500-talet. Det var alltså en lyx att äga ett sådant fönster vid denna tid. Inte förvånande så monterades därför fönstren ned och togs med till den nya bostaden när man skulle flytta.

Ett sätt att minska kostnaden var att göra ett fönster där bara den övre delen gjordes med spröjsat glas och den nedre delen bestod av en trälucka som kunde öppnas.

Åtminstone fram till 1500-talets mitt importerades allt fönsterglas. Det köptes bland annat in från Brabant i Nederländerna som var känt för sin fina produktion. År 1556 anlades en glashytta i Stockholm av två glasarbetare från Venedig, Andrea Ninquedo och Rochius som Gustav Vasa lät kalla hit. Under 1580-talet kan man börja skönja en ökning i den inhemska glasproduktionen. I Mälardalen syns detta i att den så kallade hertig Carls hytta i Nyköping anläggs 1581 och att Bryggholmen utanför Enköping anlades 1583.

Från 1585 ser vi den första skråordningen för Stockholms glasmästare. Enligt skråordningen skulle högst sex glasmästare få ingå i skrået, varav två till största delen skulle syssla med att måla glasfönster. Det fanns också krav på att ingen skulle bli antagen i skrået utan att vara utlärd och kunna visa upp lärobrev samt att ha varit i tjänst hos mästare under ett år och då utfört ett mästerstycke som oftast bestod av lyktor, lampetter och fönster. Utbildningstiden omfattade fem år före året hos en mästare.


Glasmästare i arbeteHär har vi en glasmästare i arbete. Så kunde det se ut i ett glasmästeri på 1500-talet. Bilden är en illustration gjord av Jost Amman år 1568.

 

Under 1590-talet tillkom sedan flera glasbruk. 1591 anlades till exempel Sundby utanför Almby i Närke och 1594 anlades Algö i Överselö i Södermanland.

Det skulle dröja till början av 1600-talet innan man kan säga att glasade fönster verkligen kom i bruk, vilket också framgår av fynden från Södermalmstorg. Men det gäller då endast för hus i städerna, på landsbygden skulle det dröja ända in på 1700-talets början innan allmogen försåg sina boningshus med glasfönster.

Månadens fynd av en blybarr och några fönsterspröjsar har kanske visat sig vara mer intressanta än vid en första anblick? Tillsammans med andra samtida fynd av husinredningsdetaljer så som utsirade kakelugnar och glaserade golvplattor kan vi nu börja skönja en tidigare okänd och tämligen välbeställd befolkning som levde kring Slussen under 1500-talet.

 

 

 

 

Stadsgården 07 december 2017

Arkeologiska undersökningar på Stadsgården - lämningar från 1700-talet och 1500-talet kommer i dagen.

Sedan en tid tillbaka pågår våra undersökningar i det område vi kallar för Stadsgården. Delvis har det legat under den del av Katarinavägen som revs här 2016. Det är ett område som vi kan följa i kartor tillbaka till 1600-talet. I skrift finns en del dokument som berättar om verksamheter i området än längre tillbaka i tid. Under medeltiden fanns här till exempel tranbodar där man gjorde olja av sältran, oljan användes sedan i lampor för belysning. Här någonstans i området låg också stadens skeppsvarv.

I samband med de byggnadsarbeten som nu pågår följer vi alla schaktningar som görs och dokumenterar det vi hittar. På de platser där det kommer fram mer sammanhängande lämningar från förr gör vi mer omfattande arkeologiska undersökningar.

Det vi hittat hittills är från rester av byggnader och verksamheter från 1700-talet och bakåt i tid till 1500-talet.

ArbetsbildVår dokumentation pågår kontinuerligt, oavsett väder och vind.

 

Ryssgården

Två av byggnadslämningarna vi påträffat är rester av det som under 1600-talet och fram till 1800-talets början var en handelsplats för ryska köpmän.  Handelsplatsen hade tillkommit som en del av ett fredsfördrag mellan Sverige och Ryssland år 1617. I fredsfördraget framhölls att svenska köpmän sedan gammalt hade en egen handelsplats i Novgorod liksom ryssarna hade en i den dåtida svenska staden Reval (Tallin) i Estland. I fredsfördraget kom man överrens om att öppna ytterligare två fria handelsgårdar. De svenska köpmännen skulle få handelsgårdar i Moskva och Pskov i utbyte mot att motsvarande platser uppläts till ryska handelsmän i Viborg och Stockholm.

Ryssgården Här ser vi murrester från en byggnad som ingått i Ryssgårdens byggnadsbestånd. Kullerstensbeläggningen i förgrunden är troligen en liten rest av en stenlagd yta som anslutit till Brunnsgränd.

 

Efter att ha fått en temporär plats i Brunnsgränd 1637 började man året efter riva den bebyggelse som fanns på Stadsgården nedanför nuvarande Stadsmuseet för att bereda plats för de ryska köpmännen. Innanför ett plankomgärdat område uppfördes ett trettiotal bodar. Dessa utgjordes av 20 fasta bodar i korsvirke och tegel samt 13 brädbodar. Bodarna var placerade längs med det omgärdande träplanket där det fanns öppningar för bodluckor där handeln med allmänheten kunde ske. Anläggningen togs i bruk vid nyåret 1641. De ryska handelsmännen sålde framförallt olika typer av pälsskinn samt vax, talg, lin, lärft och hampa. Allt skulle försäljas i partier med undantag för ridutrustning som sadlar, betslar, stövlar och piskor som fick säljas styckevis. Till en början anlände de ryska handelsmännen i början av juni och återvände i slutet av oktober. Efterhand som antalet handelsmän ökade valde alltfler att stanna året om.

Genom åren drabbades Ryssgården av flera bränder. Den första branden inträffade redan 1652. Den andra 1680 i samband med firandet av det ryska skyddshelgonet S:t Nicolaus. Den 6 december 1694 brann det återigen och samtliga byggnader på handelsplatsen utplånades.  Efter det beslöt man sig för att helt överge träbebyggelsen och nya byggnader i tegel och korsvirke uppfördes i anslutning till stadshusets flyglar. I juli 1759 utbröt en stor eldsvåda där stor delar av bebyggelsen i Maria församling brann ner till grunden, däribland Ryssgården.  Efter det fick de ryska handelsmännen flytta in i Södra stadshuset (nuvarande Stadsmuseet) där de fick använde de fjorton magasin som fanns på bottenvåningen. På platsen där de nedbrunna handelsbodarna stått uppförde enskilda ryska handelsmän enklare träbodar. Nere på Stadsgården byggdes ett nytt tvådelat våghus som delades mellan de ryska handelsmännen och allmogen. Det är rester av detta våghus och den enklare träbebyggelsen som vi nu har hittat.

Johan Sevenbom På den här målningen av Johan Sevenbom från 1770-talet får vi en miljöbild av hur Stadsgårdsområdet såg ut vid denna tid. I det lägre partiet bakom staketet syns några av de enklare träbodar som uppfördes av de ryska handelsmännen efter Mariabranden 1759.

Ryssvågen och Parmätarhuset Den långa grundmuren till höger i bild har tillhört det våghus som fanns på Ryssgården. Muren längst bak i bild har ingått i Parmätarstugan.

 

Parmmätarstugan

I vinkel mot grunden på våghuset påträffade vi en del av ytterligare en byggnad. Byggnaden finns tidigast med på en karta från 1720-talet och på en karta från 1770-talet benämns den som parmmätarstuga. Parmmätare var en särskild yrkesgrupp som hade till uppgift att mäta all ved och hö som bönderna införde till Staden. För detta användes en speciell träställning som i Stockholm omfattade nästan 18 kubikmeter. Syftet med mätningen var att ta ut rätt tullavgift.  Så sent som vid sekelskiftet 1900 ska det ha funnits ett femtiotal parmmätare i Stockholm.

 

Brygga/lastkaj och kokhus

I den södra delen av den yta vi nu undersöker har några påtagliga och väl synliga lämningar nyligen kommit fram. Det rör sig om en del av en brygga eller en lastkaj och om ett hus som ligger alldeles intill.

Brygga lastkaj kokhusHär ser vi lämningarna av en brygga eller lastkaj som nyligen kom fram. Därinvid, nere till höger i bild, låg ett kokhus. Här kan vi få en liten inblick i olika hamnaktiviteter från tidigt 1500-tal.

 

Det är lite svårt att avgöra om det rör sig om en enskild brygga eller en del av en längre lastkaj eftersom konstruktionen fortsätter in under väggen mot dagens tunnelbana. Men tids nog hoppas vi på att få en lösning på detta problem, vi kommer nämligen att kunna komma åt några meter till i den riktning som behövs för att kunna avgöra detta. Men just nu vet vi alltså inte.

Bryggan/lastkajen har varit en kraftig konstruktion som byggts av stockar som bilats till på ovansidan så att man har fått en plan yta att gå på när man vistades här. Den södra delen har legat på land och den norra delen har legat på mark som fyllts ut i vattnet. I anslutning till den norra änden hittar vi rejäla pålar som bryggan/lastkajen en gång vilat på. Utifrån fyndmaterialet som kommer i anslutning till den här konstruktionen så kan vi se att den bör vara från tidig 1500-tal. Nivåmässigt stämmer det också väl överens med de beräkningar som gjorts för hur strandlinjen förändrats över tid. Då borde Saltsjöstranden på grund av den pågående landhöjningen ha funnits på en nivå som motsvarar cirka 1,6-1,7 meter över dagens vattenyta. Den södra delen av bryggan ligger på cirka 1,7 meter. Vi sågar nu ut prover ur stockarna som kommer att skickas iväg på analys så att vi så småningom ska kunna få en precis datering av när bygget ägde rum.

Alldeles bredvid bryggan har det österut funnits ett knuttimrat hus som vi tolkar som ett kokhus. Den här byggnaden är kraftigt skadad av schaktningar som gjordes i samband med bygget av det köpcenter som en gång låg här från 1930-talet och framåt. I den sydvästra del som är bevarad finns det en mycket stor spis vilket leder tankarna till just ett kokhus. Huset är samtida med bryggan och ger oss på så vis en inblick i att det även på 1500-talet fanns kokhus i hamnen där sjömännen kunde utspisas när de var i land och lossade eller lastade varor. Det är något vi annars känner från kartmaterial under 1700-talet.

Från omkring 1570 finns ett kopparstick där flamländske konstnären Frans Hogenberg blickar ut mot Stockholm från någon plats uppe kring Mosebacke. Där avbildas då bland annat området kring Södermalmstorg och vi kan se flera fartyg som ligger förtöjda i närheten av det område vi nu undersöker. Här gick det alltså in en stor vik som sedan började fyllas ut under 1600-talet.

Detalj ur Hogenberg 1570Det här är en detalj ur ett kopparstick från tiden omkring 1570. Lägg märket till akterpartiet på ett stort fartyg som mitt i blid ligger förtöjt inne i den vik där vi nu hittat vår kaj eller brygga.

 

I samband med våra tidigare undersökningar uppe på Södermalmstorg hittade vi också lämningar från 1500-talets första hälft, men där rörde det sig om tomter med stadsgårdar där det fanns stora varumagasin, mellan tomterna löpte stenlagda gränder ner mot Saltsjön.

Vattugränd från 1500-talet mot SaltsjönTill vänster syns en stenlagd gränd från 1500-talets första hälft. Den har löpt ner till Saltsjön, mot de lämningar vi nu hittat. Invid den fanns en stadsgårdsbebyggelse med stora varumagasin. De här lämningarna är alltså 20-30 år äldre äldre än den avbildning som Hogenberg gjort. Då omkring 1570 hade bebyggelsen på Södermalmstorg rivits och täckts över med mer än metertjocka gruslager. Det var ett resultat av Gustav Vasas beslut att bygga ett nytt försvarsverk som skydd för staden på 1550-talet.

 

Vad som händer nu är alltså att vi hittar kajerna och bryggorna dit gränderna ledde. Sakta men säkert kartlägger vi en tidigare mer eller mindre okänd stadsdel.

 

 

Månadens fynd 29 november 2017

Månadens fynd - november 2017

Månadens fynd nu i november utgörs av ett par handtagsfragment till en typ av keramikkrukor som hade ett handtag som gick tvärs över mynningen, precis som på en korg. De är lätta att känna igen på sina karaktäristiskt tummade handtag. 

Månadens fynd november 2017 72dpi 900 600Här ser vi de nyfunna handtagen med sin karaktäristiska tummade dekor.

 

Den här typen av krukor är inte speciellt vanliga att hitta i Stockholm men förekommer ändå ganska frekvent under senare hälften av 1500-talet och 1600-talets första hälft. Att de tillverkats i Stockholm vet vi från arkeologiska undersökningar i kvarteret Björnen på Norrmalm 1978 där rester av ett krukmakeri som var i drift från cirka 1550-1630 hittades och där man bland annat tillverkat sådana här krukor. 

Månadens skärvor kom alldeles nyligen fram där vi håller på att undersöka lämningar under Katarinavägen. Vid vår undersökning på Södermalmstog hittade vi stora delar av en sådan kruka i anslutning till en bebyggelse från 1540-talet.

Förningskruka Södermalmstorg Det här är den förningskruka från 1540-talet vi hittade på Södermalmstorg.

 

Krukorna kallas vanligen för förningskrukor. I Skåne där de fanns kvar upp i modern tid användes de för att ta med mat i vid festliga tillfällen. Från danskt håll känner man till att när en kvinna var nyförlöst så kunde hon uppvaktas av närstående och vänner med mat som togs med i förningskrukor. Det finns inga uppteckningar som kan berätta för oss hur de användes här i Stockholm. Att de användes för att ta med mat vid festliga eller speciella tillfällen även här kan nog ändå hållas för troligt.

 

 

 

Månadens fynd 29 september 2017

Månadens fynd - september 2017

Bland de fynd som vi gjort under de senaste veckorna finns en fajansskärva från en blomkruka som kan dateras till 1700-talet. 

Slusskajen/Slussplan 24 augusti 2017

På gång i augusti

På Stadsgården, i höjd med där perrongen till Saltsjöbanan tidigare låg, har vi övervakat mindre schaktningar för borttagning av betongkonstruktioner från den gamla Slussen.

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se