Månadens fynd den här månaden kommer från de undersökningar vi nyligen gjorde nere vid Sjöbergplan. De ser kanske inte så märkvärdiga ut, men de rymmer ändå en hel del intressant historia om vi sätter in dem i en lite bredare kontext.
Det rör sig till att börja med om en blybarr. I barren kan man kan se tydliga huggmärken. Det här har varit ett grundmaterial till att bland annat göra fönsterspröjsar av. Vid undersökningen hittade vi också en del sådana spröjsar. De här fynden kan dateras till 1500-talet.
Till vänster i bild ser vi den del av en blybarr som hittades nere vid Sjöbergsplan och till höger har vi de blyspröjsar som också hittades där. Fynden kan dateras till 1500-talet.
Hur vanligt var det då att hus på den här tiden hade blyspröjsade glasfönster?
För att svara på den frågan kan vi ta oss en titt på fynd av fönsterglas som vi gjorde vid våra undersökningar på Södermalmstorg åren 2013-15. Där kan vi se att bruket att förse husen med fönster av glas visserligen ökar under 1500-talet, men att det ännu inte var så vanligt.
Så här såg fördelningen av fönsterglasfynd ut över tid på Södermalmstorg. Man kan se att vi har fynd redan under 1300-talet, men i väldigt små mängder. De fynden kommer från ett mycket rikt hushåll. Under 1500-talets första hälft ökar mängderna en del, men fortfarande rör det sig om beskedliga mängder. Det är först under 1600-talet som vi ser en rejäl ökning av fönsterglas. Mängderna är angivna i antal skärvor.
Vid andra undersökningar i Stockholm, såsom i kvarteret Svalan på Norrmalm och i kvarteret Mercurius i Gamla stan, har liknande resultat kommit fram, där är det först under 1500-talets andra hälft som fönsterglas dyker upp i bostäderna. Vi får med andra ord anta att det fortfarande under 1500-talet var tämligen exklusivt att ha en bostad med glasade fönster.
Här har vi några exempel på fynd av fönsterglas från 1530 tal och 1540 tal från Södermalmstorg. Till vänster tre skärvor som hört till en rund glasruta, den kan dateras till 1530-talet. Till höger syns några skärvor som hört till en liten rektangulär ruta, den är från 1540-talet.
I dagsverken räknat hade det år 1510 tagit drygt en halv dag att tjäna ihop kostnaden för en enda glasruta. Nu räckte det ju inte med att köpa bara en enda liten glasruta för att få ett fönster, dels krävdes det fler glas, sen behövdes spröjsbly och järn och trä för stagning av fönsterramen. Dessutom skulle ju glasmästaren ha lön för att skära till och montera fönstret. Det finns beräkningar som antyder att en meterstor fönsterruta med blyspröjsat glas kostade en förmögenhet vid mitten av 1500-talet. Det var alltså en lyx att äga ett sådant fönster vid denna tid. Inte förvånande så monterades därför fönstren ned och togs med till den nya bostaden när man skulle flytta.
Ett sätt att minska kostnaden var att göra ett fönster där bara den övre delen gjordes med spröjsat glas och den nedre delen bestod av en trälucka som kunde öppnas.
Åtminstone fram till 1500-talets mitt importerades allt fönsterglas. Det köptes bland annat in från Brabant i Nederländerna som var känt för sin fina produktion. År 1556 anlades en glashytta i Stockholm av två glasarbetare från Venedig, Andrea Ninquedo och Rochius som Gustav Vasa lät kalla hit. Under 1580-talet kan man börja skönja en ökning i den inhemska glasproduktionen. I Mälardalen syns detta i att den så kallade hertig Carls hytta i Nyköping anläggs 1581 och att Bryggholmen utanför Enköping anlades 1583.
Från 1585 ser vi den första skråordningen för Stockholms glasmästare. Enligt skråordningen skulle högst sex glasmästare få ingå i skrået, varav två till största delen skulle syssla med att måla glasfönster. Det fanns också krav på att ingen skulle bli antagen i skrået utan att vara utlärd och kunna visa upp lärobrev samt att ha varit i tjänst hos mästare under ett år och då utfört ett mästerstycke som oftast bestod av lyktor, lampetter och fönster. Utbildningstiden omfattade fem år före året hos en mästare.
Här har vi en glasmästare i arbete. Så kunde det se ut i ett glasmästeri på 1500-talet. Bilden är en illustration gjord av Jost Amman år 1568.
Under 1590-talet tillkom sedan flera glasbruk. 1591 anlades till exempel Sundby utanför Almby i Närke och 1594 anlades Algö i Överselö i Södermanland.
Det skulle dröja till början av 1600-talet innan man kan säga att glasade fönster verkligen kom i bruk, vilket också framgår av fynden från Södermalmstorg. Men det gäller då endast för hus i städerna, på landsbygden skulle det dröja ända in på 1700-talets början innan allmogen försåg sina boningshus med glasfönster.
Månadens fynd av en blybarr och några fönsterspröjsar har kanske visat sig vara mer intressanta än vid en första anblick? Tillsammans med andra samtida fynd av husinredningsdetaljer så som utsirade kakelugnar och glaserade golvplattor kan vi nu börja skönja en tidigare okänd och tämligen välbeställd befolkning som levde kring Slussen under 1500-talet.
