Slussplan
Just nu följer vi de omfattande muddringar som görs söder om slusskanalen. Här ska stora massor jord och grus under vattennivån grävas bort för att ge plats åt den nya bron över Söderström. Muddringarna genererar mängder av fynd. Eftersom vi vet från vilket område och på vilket djup massorna kommer ifrån kan vi utifrån fyndens dateringar rekonstruera hur vattenområdet succesivt fyllts ut genom århundradena. Utfyllnadsmassorna består av en blandning av medvetna utfyllnader med grus och sten men även av stora mängder sopor som slängts i vattnet.
Här har muddermassor från en utvald nivå lagts upp på land så att vi kan undersöka deras innehåll.
En viss mängd av massorna vattensållas och ur det materialet kan vi blad annat samla in det benmaterial som ska analyseras.
De utfyllnader som vi för tillfället har undersökt kan utifrån fynden grovt dateras till en period på cirka 100 år, från mitten av 1600-talet till mitten av 1700-talet, även om det finns en del såväl yngre som äldre fynd i massorna. Som vid de flesta arkeologiska stadsundersökningar utgör keramiken en stor del av fyndmaterialet där enklare brukskärl samsas med vackra 1700-tals fajanser och skärvor av exklusivt kinesiskt porslin.
Exempel på skärvor av fajanser från muddringsmassorna.
En skärva från en kopp av kinesiskt porslin med invändig blomsterdekor av typen Quianlong från 1700-talet.
Ett axplock av de knivar, gafflar och skedar som vi hittat. Samtliga bestick på bilden kan dateras till 1700-talet. Det som glimrar är inte guld utan mässing.
Ett vanligt fynd från 1600- och 1700-talets stadslager är kritpipor. Många av piporna är tillverkade av någon av de kritpipstillverkare som fanns i Stockholm vid den här tiden men bland piporna finns även importerade pipor från Holland och England.
Vi hittar även ovanligt mycket mynt som efter att ha legat i en i det närmaste syrefri miljö ser ut som nya.
Mynt från 1600- och 1700-talet. Genom att de legat i en nästan syrefri miljö så har de inte korroderat utan ser ut som när de tappades för 300-400 år sedan.
En annan stor fyndpost är slaktavfall i form av ben. De här benen är av stort intresse för oss då vi kan knyta dem till Södra Slaktarehuset som låg här under 1600- och 1700-talet och som vi undersökte en del av i vintras. Att slakthuset var placerat vid strömmen berodde på att man ville kunna slänga slaktavfallet direkt i vattnet och på så sätt undvika stinkande avfallshögar. Genom att analysera slaktavfallet kan vi bland annat få fram vilka djur som slaktades, hur gamla de var och även storleken på djuren. Tillsammans med annat material som vi gräver fram så kommer vi kunna skapa en bild av stockholmarnas kosthåll genom tiderna.
En del av slaktavfallet från Södra Slaktarehuset.
