Sedan vi lämnade det tidiga 1500-talets tydliga bebyggelse har vi nu jobbat oss ner genom de lager som avsatts här på Södermalmstorg under den andra hälften av 1400-talet. Här har lämningarna varit betydligt mer fragmentariska, det har mest rört sig om enstaka syllar och utspritt lösvirke som indikerar var det en gång stått någon form av lättare bebyggelse som rivits undan och i övrigt lämnat få spår efter sig. Även gränderna ner mot Saltsjön har tagits bort i samband med att den bebyggelse som låg utmed dem har rivits. Det rör sig om två olika gränder med anslutande hus och tomtmark på sydsidan som försvunnit på detta vis. På grändernas nordsida har vi funnit samtida spår efter inhägnade odlingslotter, vad som odlats är ännu inte klarlagt - så det får vi återkomma till längre fram.
Rent allmänt så kan det konstateras att 1400-talet även vid tidigare undersökningar visat sig vara ganska undflyende i det arkeologiska materialet i Stockholm så det är kanske inte så konstigt att vi nu upplever detsamma här på Södermalmstorg. Här kan det i vårt fall vara lite frestande att koppla de sporadiska bebyggelselämningarna vi hittat till rikets historia i stort och till de skriftliga historiska källorna rörande Stockholm.
I den tid vi nu befinner oss i (1400-talets andra hälft) rådde en omfattande politisk anarki i Sverige där grunden till konflikterna var en ständigt pågående maktkamp som rörde ekonomiska och materiella intressen. Huvudmotståndarna kan förenklat sägas vara riksrådet och kungen, men det var betydligt mer komplicerat än så. I riksrådet fanns dessutom grupperingar som kämpade om makten inom rådet. Ett grundläggande tema i konflikterna mellan kungen och riksrådet var att rådet ville bevara den nordiska unionen med Danmark vilket kungen motsatte sig. En stark bidragande orsak till detta var att unionen gynnade riksrådets maktställning på bekostnad av kungamaktens. Huvudaktörerna i maktkampen kunde dessutom kombineras om i olika nya konstellationer allt efter den rådande politiska situationen och alliera sig med andra stormän. Att vi kan tala om en politisk anarki blir tydligt då Sverige under en period mellan 1448 och 1523 byter stadsledning tretton gånger.
De mycket omfattande politiska konflikterna som rådde i Sverige kom i allra högsta grad också att påverka Stockholm, inte minst måste det ha märkts genom att kontrollen över Stockholms slott växlade vid ett stort antal tillfällen. Staden blev också direkt indragen i unionsstridigheterna med Danmark och 1452 angreps Stockholm av den danska flottan dock utan större framgång. Men några år senare, 1457 fick kung Karl Knutsson fly till Danzig och slottet togs då över av riksrådet. Nu valdes istället Kristian I av Danmark till ny kung och på midsommarafton höll han sitt intåg i Stockholm. Orostiderna bör säkerligen ha satt sina spår på bebyggelsen kring Södermalmstorg. År 1461 proklamerar Kristian I till exempel ett totalförbud mot bebyggelse på Södermalm och av ett privilegiebrev från 1456 framgår det att kung Karl Knutsson endast tillät kålgårdar och "lätt byggning" på malmarna. Är det dessa historiska dekret vi nu ser frukterna av i vårt schakt? Ja, det är faktiskt fullt möjligt.
Det är inte bara bebyggelselämningarna som är lite undflyende just nu utan följriktigt så är det även glest mellan föremålsfynden. Det är inte så att vi helt saknar fynd, men de är betydligt färre än de var under 1500-talet. De fynd som kommer är skärvor av keramik och dessutom hittar vi några få skärvor av sönderslagna glasbägare. Ett fynd som hade lite mer personlig prägel var ett bryne av sandsten som tydligen varit ägaren så pass kärt att han/hon ristat in sitt bomärke i det så att var och en skulle veta vem det var som ägde det.
Just nu börjar vi ana resterna efter en mer omfattande bebyggelse igen, den döljer sig under ett omfattande raseringslager som skvallrar om att en rejäl brand härjat här vid mitten av 1400-talet. Men det får vi återkomma till i vår nästa artikel, så se till att följa oss.