Stadsgården 13 oktober 2017

På gång i oktober

Sedan några veckor tillbaka är vi återigen tillbaka på Sjöbergsplan där de höga popplarna stod på rad för inte så länge sedan. Den arkeologiska undersökning vi nu gör är en direkt fortsättning på den utgrävning vi gjorde här i augusti (Klicka här för att komma till: På gång i augusti). Nu liksom då hittar vi rester efter en kajkonstruktion i trä.

Arbetsbild Sjöbergsplan Här arbetar vi oss ner i kulturlagren invid den gamla kajfronten på Sjöbergsplan.

 

Vid vår förra undersökning tydde fyndmaterialet på en datering av kajen till 1500-talet eller möjligen sent 1400-tal. De fynd som vi nu hittat i de äldsta lagren, huvudsakligen keramik, kan dateras från sent 1200-tal fram till 1400-talet vilket kan betyda att kajen är mycket äldre än vi trott. Eller är det så att vi har två olika byggnadsfaser av kajen? Där den äldre kajen kan vara byggd på 1300-talet och den yngre på 1500-talet. Det kommer vi kunna reda ut när vi har hunnit bearbeta dokumentationsmaterialet från undersökningen och fått svar på de analyser vi kommer att göra. Bland annat datering genom kol-14 metoden och förhoppningsvis även genom årsringsdatering, så kallad dendrokronologisk analys, om vi påträffar trä som är i så gott skick att det är möjligt att såga upp prover från dem.

Ett annat spännande resultat från vår undersökning på Sjöbergsplan är att vi nu för första gången kan se var strandlinjen gick under medeltiden. Den äldsta kartan som finns över Stockholm är från 1620-talet. Det vi kan se nu är att strandlinjen har förändrats en hel del när vi jämför den kartan med våra resultat.

Kajfront SjöbergsplanNu har vi hittat den senmedeltida strandlinjen. Stocken som syns är en del i kajkonstruktionen som fanns här under sent 1400-tal.

 

Vad säger då dessa resultat om Slussenområdet under medeltiden? Som vi tidigare kunnat konstatera genom de undersökningar vi gjorde på Södermalmstorg för ett par år sedan så etableras den tidigaste stadsbebyggelsen på Södermalm endast några decennier efter att staden grundläggs vid mitten av 1200-talet. Ser vi till den materiella kulturen, som tydligast avspeglas i keramiken, så kan vi se att de boende här hade precis lika hög materiell standard som de som bodde i den egentliga staden innanför stadsmuren på andra sidan Söderström. Ser man till de topografiska förhållandena faller det sig naturligt att den äldsta bebyggelsen utanför Stadsholmen etableras just här. Det är inte bara den plats där avståndet över strömmen var som kortast, det var även ett av de få strandnära områdena på Södermalm som var någotsånär flacka och lämpade sig för en mer omfattande bebyggelse. Under nästa år kommer vi undersöka större ytor vid Sjöbergsplan och hoppas då träffa på en del av den medeltida bebyggelse som bör ha funnits där.

Utsnitt ur VädersoltavlanI den nedre högra delen av det här utsnitt ur den så kallade Vädersoltavlan som är från 1535 så ser vi en bebyggelse som ligger på platsen för Sjöbergsplan.

 

Förutom Sjöbergsplan så övervakar vi även schaktningar på Stadsgårdskajen och Stadsgården. Schaktningarna på Stadsgårdskajen har hitintills inte gett några arkeologiska resultat medan vi på Stadsgården har påträffat en del av ett hus från mitten av 1700-talet.

Vår arkeologiska vardag kan bjuda på väldigt olika arbetsmiljöer vilket illustreras i nedanstående bilder. Den första är från de pågående schaktningarna på Stadsgårdskajen. Den andra bilden är från Stadsgården under den provisoriska bron över Katarinavägen.

Stadsgårdskajen arbetsbild

Stadsgården arbetsbild

 

 

 

 

Månadens fynd 29 september 2017

Månadens fynd - september 2017

Bland de fynd som vi gjort under de senaste veckorna finns en fajansskärva från en blomkruka som kan dateras till 1700-talet. 

Slusskajen/Slussplan 21 september 2017

På gång i september, del 2

Som vi skrev i vår förra rapport härifrån Slussen så följer vi muddringsarbetena i området söder om Karl Johanslussen. Muddringarna genererar inte bara fynd i form av föremål och djurben som vi kan ta tillvara och analysera, här kommer också stora mängder trä.

Kontroll av trärester En stor mängd trä kommer nu upp i samband med de muddringsarbeten som görs. Det rör sig om pålar som utgjort en del i fundamenten till de byggnader från främst 1700- och 1800-talen som funnits söder om Karl Johanslussen. Dessa har vi tidigare dokumenterat. Här besiktigas en del av träresterna.

 

De trärester som nu tas upp utgörs till största delen av pålar som en gång slagits ner för att stabilisera de olika byggnader som låg här under 1700- och 1800-talet. De byggnaderna har vi dokumenterat och tidigare berättat om här på Slussenportalen. Ett mindre antal av de pålar som nu muddras upp har även ingått i den kajanläggning från 1600-talet som vi också dokumenterat nu under våren och försommaren. Från ett urval av pålarna har vi även tagit prover så att vi ska kunna få dateringar på dem och exakt kunna fastställa när byggnaderna och kajanläggningen har anlagts.

Brolin 1771Under årens lopp har stora utfyllnadsarbeten gjorts här i Slussenområdet. På den här bilden kan vi se hur strandlinjen 1771 förhåller sig till den från 2016. Inom det rödmarkerade området har vi tidigare dokumenterat alla bebyggelselämningar och de är från fundamenten till dem som träpålarna kommer.

1674Här ser vi strandlinjen 1674 och hur den förhåller sig till 2016 års kaj. En del av de pålar vi nu ser i muddringen kommer från 1674 års kaj som vi tidigare dokumenterat.

 

Det här innebär att allt som nu tas upp i vattnet har ingått i konstruktioner vi dokumenterat, och dessa har legat på utfyllnader som gjordes i Saltsjön från mitten av 1600-talet och framåt.

Än så länge har vi inte påträffat några båtar som sjunkit invid kaj eller använts i äldre tiders utfyllnadsmassor. Skulle det hända har vi kontakt med marinarkeologer som då får komma och dokumentera detta. 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 15 september 2017

På gång i september

Slussplan

Just nu följer vi de omfattande muddringar som görs söder om slusskanalen. Här ska stora massor jord och grus under vattennivån grävas bort för att ge plats åt den nya bron över Söderström. Muddringarna genererar mängder av fynd. Eftersom vi vet från vilket område och på vilket djup massorna kommer ifrån kan vi utifrån fyndens dateringar rekonstruera hur vattenområdet succesivt fyllts ut genom århundradena. Utfyllnadsmassorna består av en blandning av medvetna utfyllnader med grus och sten men även av stora mängder sopor som slängts i vattnet.

Arbetsbild 4Här har muddermassor från en utvald nivå lagts upp på land så att vi kan undersöka deras innehåll.

Arbetsbild 2 72dpi 900 600En viss mängd av massorna vattensållas och ur det materialet kan vi blad annat samla in det benmaterial som ska analyseras.

 

De utfyllnader som vi för tillfället har undersökt kan utifrån fynden grovt dateras till en period på cirka 100 år, från mitten av 1600-talet till mitten av 1700-talet, även om det finns en del såväl yngre som äldre fynd i massorna. Som vid de flesta arkeologiska stadsundersökningar utgör keramiken en stor del av fyndmaterialet där enklare brukskärl samsas med vackra 1700-tals fajanser och skärvor av exklusivt kinesiskt porslin.

FajanserExempel på skärvor av fajanser från muddringsmassorna.

Kinesisk tekopp 1700 talEn skärva från en kopp av kinesiskt porslin med invändig blomsterdekor av typen Quianlong från 1700-talet.

Bestick 1700 talEtt axplock av de knivar, gafflar och skedar som vi hittat. Samtliga bestick på bilden kan dateras till 1700-talet. Det som glimrar är inte guld utan mässing.

Kritpipor 1700 tal Ett vanligt fynd från 1600- och 1700-talets stadslager är kritpipor. Många av piporna är tillverkade av någon av de kritpipstillverkare som fanns i Stockholm vid den här tiden men bland piporna finns även importerade pipor från Holland och England.

 

Vi hittar även ovanligt mycket mynt som efter att ha legat i en i det närmaste syrefri miljö ser ut som nya.

Mynt 1700 tal Mynt från 1600- och 1700-talet. Genom att de legat i en nästan syrefri miljö så har de inte korroderat utan ser ut som när de tappades för 300-400 år sedan.

 

En annan stor fyndpost är slaktavfall i form av ben. De här benen är av stort intresse för oss då vi kan knyta dem till Södra Slaktarehuset som låg här under 1600- och 1700-talet och som vi undersökte en del av i vintras. Att slakthuset var placerat vid strömmen berodde på att man ville kunna slänga slaktavfallet direkt i vattnet och på så sätt undvika stinkande avfallshögar. Genom att analysera slaktavfallet kan vi bland annat få fram vilka djur som slaktades, hur gamla de var och även storleken på djuren. Tillsammans med annat material som vi gräver fram så kommer vi kunna skapa en bild av stockholmarnas kosthåll genom tiderna.

Slaktavfall En del av slaktavfallet från Södra Slaktarehuset.

 

 

 

 

Slusskajen/Slussplan 24 augusti 2017

På gång i augusti

På Stadsgården, i höjd med där perrongen till Saltsjöbanan tidigare låg, har vi övervakat mindre schaktningar för borttagning av betongkonstruktioner från den gamla Slussen.

Månadens fynd 22 augusti 2017

Månadens fynd - augusti 2017

Den här månaden tar vi upp två fynd som påminner oss om de orostider och krigiska aktiviteter som då och då drabbade Södermalmstorgsområdet under äldre tid. Det ena fyndet påträffades alldeles nyligen vid en mindre undersökning på Sjöbergsplan. 

Arbetsbild 72dpi 900 600 DSC 1383Här vid Sjöbergsplan i det område där Gustav Vasas försvarsanläggning en gång låg gjorde vi fyndet av en nöt till ett armborst från 1500-talet.

 

Där i jordlagren från 1500-talet, i Gustav Vasas försvarsanläggning låg en låsanordning till ett armborst – en så kallad nöt, av horn eller ben. Nöten hade ett hack som höll fast bågsträngen och en ränna där pilens bakdel klämdes fast. Lite förenklat kan man säga att när armborstet avfyrades roterade nöten så att bågsträngen frigjordes och pilen flög iväg.

Månadens fynd armborstnöt 5 72dpi 900 600Den här trissan av horn eller ben är en armborstnöt. Den var en del av armborstets avfyrningsmekanism. Nertill finns en infälld järnklack mot vilken avtryckaren stötte till när armborstet skulle skjuta iväg pilen. Nöten är 3,5 cm i diameter och 2 centimeter tjock.

 

Det andra fyndet gjordes för två år sedan på Södermalmstorg, det hittades på en stadsgård som brunnit ner i slutet av 1300-talet, möjligen i samband med de orostider då Erik av Pommern stred om makten i Sverige. Där i brunnen på gårdsplanen låg en pilspets till ett armborst. Spetsen hör till en typ av pil som brukar kallas för dalpil. Pilspetsen är omkring 18 cm lång och har en tånge. Med hjälp av tången har spetsen stuckits in i ett träskaft. Skaft till den här typen av pilar var vanligen av ek eller ask och det var platt baktill på sidorna så att pilen kunde fästas i armborstets nöt. Dalpilarnas båda styrfjädrar var av trä och ofta skurna ur samma trästycke som skaftet så att pilen alltså gjordes i ett stycke. I regel var sådana här pilar mellan 35-40 cm långa.

ArmborstpilHär ser vi vår armborstpil från 1300-talets Södermalmstorg. Den har suttit infäst i en så kallad dalpil. Spetsen är 13,5 cm lång.

 

De här båda fynden utgör alltså delar av en armborstskytts beväpning. Tidsspannet som finns mellan de båda föremålen avspeglar ganska väl armborstets historia i Sverige.

På 1300-talet blev armborst så pass vanliga att i stort sett alla vapendugliga män kunde använda dem och de kom då i bruk i bondehärarna. Under senmedeltiden bestod det svenska bondeuppbådet till en stor del av armborstskyttar.

Enligt ett beslut av kung Karl Knutsson 1452 skulle den som blev uttagen till krigstjänst vara utrustad med ett pansar, sköld, järnhatt, och skyttarna skulle ha armborst och 8 tolfter med pilar.

Under andra hälften av 1500-talet försvinner armborstarna alltmer som krigsvapen och de ersätts då med handeldvapen.

Att armborst ansågs viktiga när en stad skulle försvaras mot fientliga angrepp framgår tydligt av att nästan varenda stad i Europa hade sina egna armborstmakare. Dessa skulle tillverka, reparera och underhålla armborst till stadens försvar. I Stockholm är de kända sedan 1300-talet och en omfattande tillverkning av armborst tycks ha förekommit. Här bildades även ett armborstmakarskrå och gesäller omtalas. Utifrån senare skattelängder kan vi se att det 1460 fanns sju armborstmakare i staden och 1519 fanns det fem.

Våra vapenfynd avspeglar också det utsatta läge som Södermalmstorg hade under orostider. Här har olika trupper vid skilda tillfällen vistats då de kämpat om makten över staden och riket allt sedan 1300-talet och fram till början av 1500-talet.

Möjligen fanns här trupper redan då hertigarna Erik och Valdemar och deras anhängare i kamp mot kung Birger 1307 intog Stockholm och slottet efter en längre belägring. Tio år senare var det dags igen, då belägrade kung Birger staden för att återta makten. Vid det stora upproret 1434 belägrades staden igen, nu av Engelbrekt och hans trupper. I början av 1500-talet drabbades Stockholm av ett flertal angrepp under maktkampen mellan Kristian II och Gustav Vasa och deras olika allierade. Åren 1517 och 1518 angrep Kristian II Stockholm men slogs tillbaka. 1520 var han mer framgångsrik, då kapitulerade Stockholm. 1521 inledde Gustav Vasas allmogehär en belägring av Stockholm sedan man tagit makten i övriga Mälardalen. Den belägringen pågick ända till 1523 då staden intogs och Gustav Vasa tog makten över riket.

Strid mellan kung Hans av Danmark och Sten Sture d ä vid Gamla Älvsborgs slott 1502.Den här avbildningen skildrar striden mellan kung Hans av Danmark och Sten Sture d ä vid Gamla Älvsborgs slott 1502. Till vänster syns de tyska legoknektar som var lejda av kng Hans och till höger den svenska bondehären med sin beväpning av armborst. Bilden är tecknad av en av de tyska soldater som var med i slaget, landsknekten Paul Dolnstein.

 

 

 

Månadens fynd 19 juli 2017

Månadens fynd - juli 2017

Månadens fynd kommer, som så många andra av de fynd vi presenterar här, från vår spännande undersökning på Södermalmstorg. Fyndet gjordes i juni 2015.

Det kom när vi höll på att tömma en brunn som hörde hemma i en stadsgårdsmiljö från 1300-talets andra hälft. 

Brunnen tömsHär ser vi hur brunnen som tillhörde stadsgården från 1300-talets andra hälft grävs ut.

 

Gården låg invid en stenlagd allmänningsgränd som löpte ner mot Saltsjön. Gårdens innevånare hade av allt att döma tillhört stadens övre skikt och de materiella fynd vi gjorde var mycket spektakulära. Här fanns bland annat persisk keramik och emaljerat glas från Venedig. Bostadshuset hade haft tegeltak och färgade glasfönster vilket vid den tiden var tämligen ovanligt i Stockholm. Vi har anledning att tro att de som bott här varit tyska handelsmän.

GårdsmiljönSå här såg lämningarna av stadsgården ut. Nere till höger finns en stenlagd gränd och mitt i bild ett nerbrunnet hus där man förvarat spannmål. I bildens vänstra del låg gårdsplanen och i bildens övre del håller en arkeolog på att börja ta fram brunnen, den syns här bara som en svag mörkfärgning.

 

Brunnen hade fyllts igen i samband med att gården brunnit och raserats, i den fanns nämligen mängder av raseringsmaterial. Mitt i allt denna bråte hittades det fynd som vi nu ska berätta om. Det var ett silvermynt som präglats under Albrekt av Mecklenburgs tid som svensk kung 1364-1386.

Södermalmstorg Fnr 1309 42263 Lagerqvist typ 4b Rundberg typ 9 örtugHär har vi månadens fynd. En örtug som präglats i Stockholm någon gång under slutet av Albrekt av Mecklenburgs regeringstid. På myntets ena sida (till vänster) ser vi ett kungaporträtt och inskriften ALBERTVS REX. På den andra sidan syns ett likarmat kors med tre kronor. Den nedre kronan täcker den undre korsarmen och de två övre kronorna finns i de övre utrymmena mellan korsarmarna. Här finns också en inskrift som lyder MONETA ALBERTVS. Myntet är 1,9 cm i diameter.

 

Myntet är av en valör som kallas örtug. Det var en valör som infördes av Kung Albrekt med det tyska wittenmyntet som förebild. Den här typen av mynt slogs av myntmästare i Stockholm, Söderköping och Kalmar, från och med omkring år 1370.

Vårt mynt kan möjligen ha präglats av en myntare vid namn Berend von Roderlo som var verksam här i Stockholm under slutet av Albrekts tid som regent. Det är av den typ som är den absolut vanligaste av Albrekts örtugar. I Sverige och Finland har omkring 500 sådana mynt hittats tidigare.

Gårdsmiljön där myntet hittades, byggdes upp under en period som politiskt sett var mycket orolig. Albrekt hade valts till svensk kung 1364 efter närmast statskuppliknande former. Som så ofta under medeltiden låg en ekonomisk och politisk maktkamp mellan kungen och delar av frälset bakom händelseförloppet.

Sommaren 1363 hade en svensk stormannadelegation begivit sig till Albrekt II:s hov i Mecklenburg för att förhandla fram ett förbund med hertigdömet och de nordtyska hansestäderna. Efter flera tidigare misslyckade försök att störta kung Magnus Eriksson från tronen ville man nu skaffa sig ekonomisk och militär styrka att lyckas. Hertigens son, Albrekt den yngre av Mecklenburg (som var systerson till Magnus) kunde med sina allierade snabbt ta kontroll över makten. Redan hösten 1363 hyllades Albrekt som kung av stockholmarna och i början av 1364 valdes han formellt till Sveriges kung vid Mora stenar.

Maktövertagande kan ses som kulmen av den tyska expansionen kring Östersjön. Många tyskar utnyttjade de möjligheter som fanns i Sverige och administrationen av riket förtyskades. Antalet tyska köpmän i de viktigaste städerna ökade och under början av Albrekts regering deltog Stockholm i hansestädernas möten. Detta kraftiga tyska inflytande ledde dock till att oppositionen mot Albrekt växte. Återigen lierade sig de svenska stormännen med en ny tronpretendent och efter stridigheter förlorade Albrekt och hans allierade makten i samband med slaget vid Falköping i februari 1389. Han tillfångatogs och drottning Margareta av Danmark och Norge erkändes då också som svensk drottning.

Den politiska maktkampen fortsatte dock eftersom Stockholm fortfarande var i mecklenburgska händer och det kom att dröja till år 1398 innan staden överlämnades till drottning Margareta.

Vårt lilla fynd blir här en påminnelse om den ekonomiska och handelspolitiska maktkampen och striderna om tronen i Sverige under 1300-talet. Kanske var ödeläggelsen av köpmannagården på Södermalmstorg ett led i allt detta?

Nyligen utförda specialstudier visar att vårt mynt hör till de yngsta som Albrekt lät prägla, så sannolikt har det skett alldeles i slutet av hans regeringstid vid mitten av 1380-talet. Men med tanke på att Stockholm inte kapitulerade i tronstriden mot drottning Margareta så kan Albrekts mynt ha fortsatt att präglas i Stockholm fram till 1398 då staden alltså till sist hamnade i danska händer.

 

 

 

 

Stadsgården 13 juli 2017

På gång i juli

Så här i juli har vi gått in i lite av en semesterlunk. Just nu är det inte så mycket i byggproduktionen som kräver arkeologiska insatser. Vi följer dock kontinuerligt det som behövs. 

ArbetsbildÄven om det inte är så febril aktivitet i fält just nu som det varit tidigare så har vi ändå en del schaktningar att övervaka. Idag kom en liten mursnutt fram i Stadsgårdsområdet. Den dokumenterades och kan nu infogas med övriga observationer vi gjort i området.

 

Men det är inte helt stilla även om inte mycket händer ute på fältet. Inomhus råder stor aktivitet. Nu kan vi påbörja rapportarbetet av de undersökningar vi hittills gjort, fynd tvättas och registreras och lämnas in till konservering.

Arkeologiska data bearbetas och stratigrafiska sekvenser byggs upp.

Olika analyser av ben, växtmaterial och vissa typer av fynd påbörjas, träprover skickas iväg för datering.

Allt detta kommer sedan att bilda underlag för oss till våra tolkningar av hur livet en gång gestaltat sig här kring Slussen.

I slutet av augusti räknar vi med att de arkeologiska fältarbetena drar igång på allvar igen, så då återkommer vi med en ny rapport.

 

 

 

Månadens fynd 29 juni 2017

Månadens fynd - juni 2017

Månaden fynd utgörs av två föremål. Det rör sig om två kammar som vi hittade i en dammanläggning från sent 1200-tal. Dammen som mest troligt har varit en fiskdamm påträffades på Södermalmstorg våren 2014. 

Ena kammen hittasHär hittas kammen som var tillverkad i ett enda benstycke. Den låg i vad vi antar vara en fiskdamm från sent 1200-tal.

 

Båda kammarna kan dateras till senare hälften av 1200-talet men är konstruerade på helt olika sätt. Den ena kammen är tillverkad ett enda benstycke och har en något kilformad utformning. Den andra kammen är tillverkad av flera delar som monterats ihop med hjälp av små bronsnitar.

Kammar från SödermalmstorgSå här ser våra kammar från Södermalmstorg ut.

 

Båda har dubbla tandrader, en lite grövre för att kamma håret med och en fintandad för att ta bort hårlössen. De har även en likartad dekor bestående av enkla rader med punktcirklar. Kammen som är skuren i ett stycke är den äldsta typen av de två med rötter sen vikingatid, det vill säga 1000-talets första hälft. Vid 1200-talets slut hade de nästan slutat att tillverkas och istället ersatts av kammar sammansatta av flera separata delar.

Efter mitten av 1400-talet så försvinner kammarna nästan helt i det arkeologiska fyndmaterialet. Det beror förmodligen på att man börjar använda trä istället för ben som material till kammarna och träföremål bryts oftast ner mycket snabbt om de inte ligger i mycket gynnsamma fuktiga markförhållanden.

Kammar är en relativt vanlig kategori av fynd vid arkeologiska undersökningar av medeltida miljöer.

I Stockholm kan vi, utifrån de arkeologiska undersökningar där hantverksspill och halvfabrikat kommit i dagen, se att kammakarna huvudsakligen verkar ha varit lokaliserade till den västra delen av Gamla stan. Det är därför märkligt att kammakare inte finns med bland de yrkesgrupper som finns omnämnda i de medeltida skattelängderna.

Kammakare har funnits i Stockholm fram till 1930-talet då den sista kammakaren, Albert Wilhelm Holm, lade ner sin verkstad som låg på Kocksgatan på Södermalm. Stadsmuseet förvärvade hela verkstaden som flyttades till Skansen där Holm fortsatte att tillverka kammar fram till 1942.

En påminnelse om det utdöda hantverket har vi i Kammakargatan på Norrmalm som fick sitt namn på 1600-talet.

 

 

 

Stadsgården 27 juni 2017

På gång i juni

Under hösten 2016 gjorde vi en arkeologisk undersökning av en del av kvarteret Ormen som fanns bevarad under Katarinavägen.

Kvarteret Ormen uppfördes vid mitten av 1600-talet och revs då Katarinavägen drogs fram i början av 1900-talet. Just nu pågår schaktningar direkt norr om detta kvarter. Schaktningarna görs i samband med förstärkningsarbeten för den betongvägg som löper längs med tunnelbanan.

Schaktet påbörjades närmast kvarteret Ormen och där påträffade vi en del av grundmuren till en av kvarterets byggnader. Nu har grundmuren tagits bort och under den framkommer en konstruktion av trä med stolpar och liggande timmer. Då schaktet är relativt smalt kan vi bara se en del av konstruktionen vilket försvårar tolkningen, men troligen rör det sig om rester av en kaj eller brygga.

Arbetsbild 20170619Trärester som ingår i den påträffade konstruktionen tas fram.

 

Till hösten hoppas vi få komma igång med större undersökningar i detta område och får då chansen att ta fram mer av anläggningen. Hur gammal är då kajen eller bryggan? Någon exakt datering kan inte göras i dagsläget, men konstruktionen ligger på en nivå som tyder på att den anlagts under 1300-talet. Något som stöder en sådan datering är att vi gjorde fynd av importerad tysk stengodskeramik från den tidsperioden intill kajen.

Medeltida keramikPå bilden ses några skärvor av medeltida tysk importkeramik som hittades intill kajen.

Barkflöte Det här fyndet av ett nätflöte tillverkat av bark vittnar om att vi gräver i en sjönära miljö.

 

 

 

 

 

 

Arkeologikonsult

Arkeologikonsult kommer fortlöpande att genomföra de arkeologiska undersökningarna i Slussenområdet under hela byggnationstiden. Det kommer att dyka upp många intressanta fynd och lämningar från olika epoker så fortsätt gärna följa vårt arbete här på Slussenportalen.

Kontakt

Telefon: 08-590 840 41

Epost: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Web: www.arkeologikonsult.se